Köket är min favoritplats.

Det är både bästa stället att umgås på, samt stället där jag använder min kreativitet och mår bra.

Perfektionist är jag inte, ägnar inte massor av tid åt snygga uppläggningar. Jag har inte heller något behov av snygga dukningar med matchande porslin och piffiga dekorationer. Min mat, min servering är som resten av mitt hem (och kanske som jag också?) – Hemtrevlig!

Jag läser massor av matbloggar, jag ser gärna matlagningsprogram på TV och har många kokböcker. Jag ser dem som inspiration och kan verkligen njuta av dem.

Det är dock ytterst sällan jag lyckas följa ett recept.  Ett recept som innehåller massor av ingredienser jag inte har, hoppar jag gärna över.  Det är lite av en princip, att inte fylla skåpen med massa exklusiva grejor, som jag kanske aldrig mer kommer använda. Undantag gör jag förstås. Har jag smakat maten någon annan stans, så att jag vet att jag gillar det, kan jag köpa hem grejor.

Sen är det jobbigt att ha för mycket saker hemma, vissa försvinner in i skafferiets mörka vrår och hittas inte förrän de för länge sedan har sett sina bästa dagar.

Vårt skafferi är alltför högt för mig, det som står på översta hyllan puttas ofta längre och längre in, det blir helt onåbart om jag inte klättrar på stolar.

I söndags fick jag syn på en sån grej, som legat lite undanskuffad och bortglömd. Det var inte så att jag misstänkte att den skulle bli gammal, men jag ville ta hand om denna 100 grams påse med chiliflingor jag av någon anleding köpt.

”Hur svårt kan det vara att koka het chilisås” tänkte jag kavat!

Själva kokande var inte alls svårt. Att få såsen god och ätbar, det var förbannat svårt. Jag spädde och kokade, smakade och kokade, jag spädde lite till och la till en annan ingrediens och kokade. Det sved i ögonen och jag fick hosta när jag andades för nära kastrullen.

Jag är inte nöjd alls, men Mambo-sonen gillar den.

Nu har jag puttrat en västindisk gryta halvfärdig, ska bli middag i morron. Har faktiskt i princip följt detta recept, både för att jag inte behövde köpa okända och nya grejer och för att jag litar på Moma, på vars blogg jag hittat receptet.

I morgon bitti ska jag äta fil och musli till frukost och njuta av ensamheten och morgonljuset i mitt lilla kök, det är ganska ljuvligt det också  

Men nu så, ska lilla tanten sova. Pussen då  !