hur fort kom inte den känslan tillbaka?   Alltså, jag gillar  mitt jobb, mycket till och med, det gör jag! Arbetsuppgiften att besvara och förmedla samtal, samt att vara lite detektiv och informatör passar mig förbaskat bra.

 Vad jag inte gillar är:

Att vara TVUNGEN, jag vill vara ledig oftare.

Att jag gör det jag är TVUNGEN till år ut och år in, men ändå inte riktigt har råd med saker jag vill göra, att vara vuxen ha ett jobb och ändå alltid känna mig fattig!

Att andra vuxna jag jobbar med beter sig som barn.

Att ledningen behandlar oss som idioter eller barn.

Att de som ska se till att det verktyg jag behöver för att göra det jag ska, i mångt och mycket SKITER i att se till att det fungerar.

Att det kryyyyps och kräälas för vissa.

Jag har jobbat med service nästan hela mitt liv, på olika ställen, i olika former, med olika mottagare av min service. Hittills har ingen (förutom en och annan, som faktiskt inte haft alla hästar hemma) klagat på min förmåga att leverera just detta.

Nu ska jag gå på kurs, två heldagar, för att lära mig detta! Men snälla..  

Jag tror att det är så här: Det finns personer som passar i serviceyrken, de behöver bara få uppmuntran och kanske påminnelser ibland om att det de gör är viktigt.

Sen finns det personer som helt enkelt inte passar i serviceyrken, som inte klarar av att KUNDER är idioter ibland (för det är dom!) Men i ett yrke är det ju så att man SKA klara av att ta hand om även dom.

Jag behandlar även de som har klart rasistiska, eller andra vidriga åsikter korrekt när de ringer, även om jag kanske inte är direkt lika hjärtlig som jag kan vara mot andra.

Jag vänder in och ut och ut och in på mig för att försöka förstå, hitta rätt och hjälpa till.

Inget av detta är något jag LÄRT mig på kurs eller pluggat mig till, jag är sån och jag INSER att detta är mitt jobb, det är detta arbetsgivaren betalar mig för att göra.

Jaja, så länge de förbaskade Trisslotterna inte ger mer än pengarna tillbaka är det väl bara att bita ihop och hoppas på att detta tillstånd   uteblir eller i alla fall dröjer 

Pussen då!