Just nu är det mycket som är upp och ner och ner och upp.

På jobbet har något eller några snillen bestämt att vi ska ha ett nytt system att arbeta i.

Det är ju alltid bra med nya saker, som gör det dagliga arbetet enklare, snabbare och mer effektivt.

Men, när ingen kontrollerat hur det kommer att fungera i skarpt läge, eller om det faktiskt passar det sätt vi jobbar på, eller tar ansvar för att ALLTING skitit sig, så känns det rätt hopplöst.

Min reaktion blir att bara avvakta och förhålla mig på gränsen till apati. Jag hittar inte viljan att engagera mig i det som andra pappskallar ställt till helt enkelt.

Det trista i det hela är att vi, som faktiskt är duktiga och kunniga på vårt jobb och vår organisation framstår som inkompetenta och idioter.

Och apropå idioter, så är det svårt för att inte säga omöjligt att inte påverkas av strömningarna i vårt samhälle just nu. Något annat bra ord för de som gör skillnad på medmänniskor beroende på var de är födda, hur de ser ut på utsidan, vilka kläder de bär, eller vilket språk de talar.

Hur jag än vrider och vänder på det, har jag svårt att hitta något annat ord än idioter som beskriver dem?

Eventuellt skulle jag kanske vilja kalla dem stackare. Allt de missar, alla möten, allt som ger nya lärdomar, insikter och fyller livet. Tänk att vilja stänga det ute? Vilken förlust!

Upp och ner har det också blivit för sönerna och i slutändan mig, då deras pappa dog häromdagen.

Inte för att det är en stor sorg, de har ju inte haft någon kontakt på åratal. Den yngsta har inte sett röken av honom på mer än 20 år, faktiskt. Men pappersarbete, krångel, telefonsamtal och någon slags begravning som ska ordnas.

De reagerar helt olika, den yngre är bara ointresserat irriterad och den äldre har fått sin ADHD superaktiverad och är superstressad och helt virrig. Alltså ställer LiLo AKA ”hönsmamman" upp och hjälper till med det jag kan.

När det inte finns mer än 1.92 i svenska kronor att tillgå i dödsboet blir det inte mycket att fördela, men massor att bestyra ändå, tyvärr.

Till råga på allt passade höstjäveln på att göra entré, jag är ju inte ens i närheten av att vara färdigbadad, hallåååååå!!!!

Men såklart finns det bra saker i livet, det är ju aldrig bara skit, verkligen inte!

I fredags åkte finaste utstyrseln på

Härligt att sitta tillsammans med 30 000 andra som gillar samma sak som man själv! (även om de inte såg till att vinna eller ens spela kul fotboll, tyvärr)

Och så var det fullmåne i lördags, den lös så innerligt starkt att det blev som när man försöker fota solen, häftigt!

Rätt vad det är, har de här dagarna bleknat och det enda jag minns är kanske att jag faktiskt fick till ett blogginlägg!

         Pussen då                  !