Man kan ju bli deprimerad för mindre.

Det här med att inte vara ledig och kunna disponera sin tid.

Hur kul är det egentligen?

Va?

Nu ska jag alltså sitta här och glo på min dator eller på dessa väggar

i ett år till innan jag får vara långledig igen.

Ett år när jag ska titta på detta kaos, fundera om jag inte borde ta och plocka ner allt och rensa lite. Fast sen tänker jag på att vi enligt planerna ska flytta från detta rum innan årsskiftet.

Då struntar jag i det.

Sen tänker jag på talesättet att den som har ett rent skrivbord, troligen har kaos i huvudet.

Då känns det tomt.

Kan inte heller hindra tankarna på att det är alltför många år kvar tills jag går i pension.

Då blir jag tungsint.

Fast jag är glad över att jag är tidspessimist på morronen, för det händer ganska ofta att jag är klar i väldigt god tid.

Så då far jag iväg och hoppar av tunnelbanan en eller två stationer i förväg för att gå sista biten.

Då blir jag på bra humör.

För då får jag se Stockholm och allt vatten som glittrar, så här:

Eller så här:

Sen såg jag den här på en blogg

Då blev jag också lite glad, för trots allt är jag tveksam till att det verkligen är så här mina med-medborgare vill ha det? Eller?

                              Pussen då   !