Av hela mitt hjärta önskar jag att det inte är så. Men samtidigt känner jag att min hemska aning tyvärr kan komma att bli min kranka verklighet.

En härlig höstpromenad igår, med en härlig glad och skrattig kompis.

(Bad - K...)

Icke ett fotografi togs, varken under promenaden, fikat vi avslutade med eller när vi badade, först med badkläder och sen utan minstaste lilla tråd på våra kroppar.

Och därav min hemska, vidriga misstanke…   

Detta kan ha varit årets sista utomhusdopp!!!!!

Det var därför vi verkligen inte kunde avstå från ett till, när vi suttit och babblat ett tag efter det första.

Kyligt var det, men så förbaskat härligt, underbart, ljuvligt, fantastiskt skönt!

Varför har det blivit så himla mycket höst så plötsligt? Va?

Om det nu verkligen är så att sommaren är helt och totalt slut, så får jag väl ta och glädja mig åt andra saker i stället:

Jag hade en trevlig syskonkväll (tre av fem, med respektive) i torsdags. Aperitif på Södra Teaterns terrass.

Härligt ställe, även om de andra besökarna var i ”trendigaste” laget för en förortslolla som mig.

På vägen passerade vi statyn Nackas minne!        

Katarina Bangata å Kungliga Södermalm   

Middag på Shanti, rörigt, fullsmockat men gott och rikligt. Troligen åt jag inte det jag hade beställt, vem minns de indiska namnen när det gått en halvtimme?

Roligt hade vi i alla fall.

Fredagen var Schweizerbrorsans sista dag här. Då passade vi på att träffas igen hemma hos Syster. Några små delar av familjen och två nära vänner med barn.

Nitton stycken blev vi då!

Då var alltså inga delar av kära Makes familj med och inte heller en enda av dem som bor på Västkusten, inte heller de ”nyfunna” brorsbarnen.

Gott, trevligt och roligt det också!

Sånt får jag tänka på när jag inte längre kan flyta på rygg och titta på moln!

                       Pussen då    !