Jag gillar att åka kommunalt!

De få gånger det inte fungerar som det ska, de kan jag leva med. Oftast har jag hittat andra vägar eller helt enkelt väntat. Vad jag inte gör är att stå på perrongen och svära ilsket. Jag har sett väldigt många andra göra detta, utan att det lyckats få ett endaste litet tåg på spåret!

Några gånger har det kanske blivit mindre bra dock.

En gång förr i tiden var det en varm höstdag, och jag skulle på jobbintervju. Tunnelbanan stannade och jag fick ta taxi sista biten. Kom fram för sent, svettig, stressad och mer än nervös.

Detta var strax efter att dinosaurierna dött ut. För att bevisa hur oerhört lämplig jag var för jobbet skulle jag skriva en text på en skrivmaskin.

(For my younger readers: En skrivmaskin är en apparat avsedd för direkt skrivning av tryckliknande skrift på papper.)

Jag minns inte exakt om det var en viss tid jag fick för att få till dokumentet, men jag antar att det räckte för dem att kasta ett getöga i rummet för att konstatera att de nog skulle anställa någon annan än denna svettiga unga dam. Den papperskorg som var tom när jag fick uppgiften, var knökfull och jag hade ändå inte fått till texten!

Men å andra sidan, vem har sett något från företaget FRIONOR i frysdiskarna på sista tiden??

När jag åkte hem fungerade tunnelbanan dessutom perfekt igen, så det så!   

Pussen då   !