“Kärleken kommer genom fönstret knackar på din dörr, det kryper genom kroppen som det aldrig gjort förr!”

Det händer ju det också, att den bara anfaller på det viset.

Tyvärr har sådana attacker lyst med sin frånvaro den sista tiden, men det jag ville dryfta lite nu är detta att det finns så många stadier av detta och så många olika djup av just detta med kärlek, så många nyanser och variationer.

Jag har försökt tänka på hur det är, när jag drabbas. Det funkar inte bra på svenska, men på det engelska språket tycker jag faserna är bra formulerade.

                     To have a crush on someone.

Jeeezuz, hur lätt hamnar jag inte där? Detta tillstånd, kan jag faktiskt befinna mig i för flera personer samtidigt och njuta fullt ut av det. Det kan både vara sådana jag är intresserade av som nån slags partner, men även när jag lär känna nya vänner.

Det är liksom elektriskt, bubbligt och helt enkelt ljuvligt! Knäna blir som gelé och hjärtat bankar.

 Lite så här, som Cornelis sjöng:

Ibland händer det att det finns starka känslor kvar, när det sprakat färdigt.

( Vilket kan röra sig om sekunder, eftersom jag ibland kan få ”crush-light” av en härlig röst, en underbar personlighet eller ett härligt leende)

Då hamnar jag i denna fas:

                             Falling in love.

(Falling in lovefasen gäller bara män, kärleken till vänner hoppar i princip direkt till nästa fas.)

När allt är rosenrött, gulligt, fint och vackert, när jag står ut med allt och tycker till och med att alla ovanor är GULLIGA, NÄPNA och SPECIELLA.

När jag inte kan andas ordentligt, får sömnsvårigheter, blir förvirrad och stundtals helt frånvarande. Jag pillar fånigt med håret när jag pratar med honom och köper en massa kläder för att jag vill vara fin inför hans ögon. Lagar god mat, äter tillsammans, har lite behov av andra i början, vill helst vara ensamma i rosendrömmarna.

Man lär känna varandra, bygger upp tillit, vänskap och börjar sakta blanda in familj och vänner i det som tar form som ett förhållande. Här blir jag supermonogam och ägnar min tid åt honom, mer än jag kanske borde.

Falling in love kan pågå länge och under tiden sprakar    till titt som tätt och jag blir fortfarande både knäsvag och får hjärtklappning allt som oftast.

Men man börjar göra vardagliga saker tillsammans och hittar rutiner i sitt umgänge.

Rätt vad det är, upptäcker jag att helt enkelt kommit i nästa fas, jag är helt enkelt börjat

                             To love someone

Och det är ju egentligen den fasen som är den intressanta, då den kan innehålla båda de andra, samt så himla mycket mer och framför allt så himla många fler.

Alltså att älska någon, helt och fullt. Vara beredd att ställa upp och göra avsteg från det jag är van vid och tycker är bra, bara för att jag känner att jag vill vara med just den personen.

Gäller det en man, så skuttar jag då och då tillbaka till de två första faserna, men har även fått viss distans till rosendrömmarna. Men fortfarande kan knäna gelea sig och hjärtat slå dubbelslag.

Men det bästa är ju att:

Det finns som tur är INGA SOM HELST BEGRÄNSNINGAR för hur många man får älska!

Man föds tack och lov inte med en uppmätt portion kärlek, som det ska hushållas med utan snarare är det tvärtom, ju mer man öppnar sitt hjärta, desto fler ryms däri. Det är faktiskt helt underbart hur fiffigt det är ordnat!

Inte heller för på vilket sätt man får göra det.

Jag älskar så det bara tjongar om det!

Självklart familjen      mina vänner samt en och annan som jag egentligen inte känner så himla väl, men som ändå skaffat sig en egen plats i mitt hjärta. Väldigt få tappar den platsen när de väl fått den.

En del ramlar bort helt enkelt på grund av att deras tid och min inte längre finns för varandra och det liksom bara blir naturligt bortfall. Några få har lyckats straffa ut sig, men de är få, tack och lov väldigt få.

Andra har sitt lilla skrymsle därinne, i en liten bortglömd vrå.

Så plötsligt, rätt som det är av någon anledning öppnas det lilla skrymslet och hjärtat fylls på igen av kärlek.

Utöver den här sortens kärlek har jag även starka känslor för vissa platser, somliga djur och viss mat eller dryck. Till och med för dofter och vissa väderförhållanden.

Den rent fysiska kärleken berör jag inte här, men nog kan den vara stark och underbar den också, men då är det ju mer, jaa just det, en kär lek!

Det bästa med den, är ju att den förhoppningsvis går att kombinera med alla tre faserna dessutom...

          Pussen då   !

Kom just på att jag kanske skulle sparat detta inlägg till 14 februari? Ääh, jag öser på...