kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Li-Lo - 23 juli 2014 09:05


Som i sin vanlighet och enkelhet, ändå känns speciella.

En sådan dag har jag idag.


 Sista arbetsdagen innan semestern!


Den känns just nu outhärdligt lång, seg som bara den, men ändå full av sånt där bubbelbrus som en del bubbelgum innehåller.

Jag ska vara ledig i fyra veckor och trots dom förbannade helvetes jävla jobbarkillegubbarna ser jag fram emot det.


Jobbarkillegubbarna vi fått på halsen, de är inte som andra jobbarkillegubbar dom inte.

 Inte har man väl nånsin hört talas om att de jobbar mer än åtta timmar om dagen?

Att de börjar före sju och är kvar till sex-sju på kvällen? Att de inte ens har vett att gå hem efter lunch på fredagen?


Men…

Jag tycker ändå lite, lite om dem, för nu när de hängt upp det blå nätet runt mitt hus, kan jag inte annat än bli lite varm av hålet i detta nät som är precis utanför min balkong!


 



Kan det vara ett kontaktförsök?


Ännu kan jag gå ut på balkongen och det är väl tur det i denna värmebölja. Visserligen finns där en del av en byggnadsställning, men man kan sitta i ett hörn. Vilket jag och Moma gjorde i fredags, efter att ha mumsat i oss rester till middag, tog vi en gófika därute.


 


Förra helgen hade jag en SF-helg.


Inte SF som i Science Fiction utan SF som i Släkt Fritt, vilket just nu kändes som nästan samma sak. Vi träffas en hel del i vanliga fall, men nu har det blivit än mer (och nästan lite för mycket..)på grund av mammas död.


Men den här helgen tog Schweizerbrodern och hans fru med sig Fadern till Värmland. De var borta i nästan fyra dagar. De umgicks med svenskar, holländare och annat folk som besökte en konstutställning som ordnats för att fira 400 år av diplomatiska förbindelser mellan Sverige och Holland och som en bekant till familjen varit ansvarig för.


De har ett sommarhus i Värmland och känner väl till trakterna. Så de tog med sig fadern till en bastu, långt in i skogen vid en sjö. Han badade bastu, tog sen och knallade rakt ut i sjön som sig bör efter bastu i bara mässingen och med rullatorn som stöd!

På vägen upp ur vattnet tappade han dock balansen och föll omkull. Men nää, det tycks inte alls ha varit så traumatiskt för honom…



Till hans undsättning rusade genast någon, även den i bara mässingen och jag har förstått att Fadern inte alls tyckte det var plågsamt eller genant att detta var en kvinna med nakna, mjuka bröst som trycktes mot honom!


Sicken gammal spjuver va?


                                          Pussen då    !


PS, min smartphone dog häromdagen, så nu när jag snart reser bort, kan jag troligen varken läsa bloggar eller göra inlägg på ett tag....

inte fota heller, sjukt jobbigt faktiskt när man är van....







ANNONS
Av Li-Lo - 17 juli 2014 09:43


Alltså såna som får mig att skratta inombords eller kanske till och med högt, även om jag är ensam.


Inte särskilt snälla saker kanske, men vad ska jag göra åt det? Innerst inne kanske jag är en liten elak jäkel?


Lastbilar som fastnar under broar. (alltså så länge det inte blir allvarliga personskador)


 

Ingen aning om varför, men jag tycker verkligen det är roligt. Kanske för att det är nån slags obotlig optimism och eller rebellisk tanke i det hela?


”Jajaja, det STÅR ju att det inte ska gå, men jag tror det ska funka i alla fall. Jag gasar helt enkelt på lite extra så ska dom få se. Jag böjer mig inte för överheten jag inte!”


En annan sak är inte heller är så himla snäll?


 Men det är när någon reser sig i god tid på tunnelbanan, ställer sig bestämt med näsan åt det dörrparet som jag säkert vet inte kommer öppnas, eftersom perrongen ligger på andra sidan vid nästa station. Då ler jag elakt i mjugg och skrockar inombords…


Sen är det favoriternas favorit!

Fantasifulla översättningar, ni vet i instruktionsböcker och på förpackningar.

Ju konstigare desto bättre, alltså när det är helt obegripligt blir det askul!

På favoritbutiken Kina Li köpte jag och bästa Lo, varsitt paket av dessa våtservetter.


 


Vad menar dom?

Som en tjock höstkänsla? och hur vet de säkert att de är de våtaste?


Mer spännande blir det när man vänder på den lilla påsen, i den rosa rutan…


 

Varför ska man lägga undan bebisar?

Vad är det man inte kan röra?

Men allra mest undrar man ju över uppmaningen:


Undvik att äta bebisar!


Hur kom de fram till att detta är ett problem man bör uppmärksamma?

Och just i samband med att använda våtservetter?

Är det någon i våtservettsfabriken som olovligen torkat sig om truten med dessa efter att ha mumsat i sig en bebis?

Är det giftigt att äta bebisar? Eller vill de bara helt enkelt påminna oss om att det inte är lämpligt överhuvudtaget?


Jag blir verkligen inte klok på det hela, men blir glad av att äga dessa servetter   


                          Pussen då  !

En riktigt våt en, fast inte som en ovan nämnd servett...







ANNONS
Av Li-Lo - 15 juli 2014 14:13

  



Lyckas jag ge upp.

Fast jag gärna vill ibland.

Även om det är tröstlöst, känns meningslöst och förbannat hopplöst.


Längst inne i mitt emellanåt pansarklädda hjärta vägrar jag att ge upp.

Jag har stängt dörrar, både bildligt och bokstavligen. Bestämt mig för att aldrig, aldrig någonsin bry mig mera. Att bara flyta med och vara iskall.

Funkar det?


Nä.


Ett mammahjärta är och förblir ett mammahjärta.

Varje gång han talar om att ”nu ska jag göra ett seriöst försök” så börjar hoppet spira, framtiden te sig lite ljusare och jag anar ett svagt ljust rosa skimmer där borta i framtiden.


Nu är vi där igen.

Verkligheten i den tuffa världen har hunnit ikapp så mycket att han av rädsla för att bli mer misshandlad än hen redan blivit, rymde med mig till landet i helgen.


 


Det skrämmer honom, att folk blir så råa och elaka av drogerna. Själv är han trots så många år, fortfarande en relativt mjuk kille.


Idag ska han på möte och för första gången på flera år, be om att få bli ”omhändertagen” och på så sätt få nya verktyg för att förändra sitt liv.


Kanske är jag korkad, naiv och godtrogen?

Men va faan, det är ju min unge, min lilla plutt, mitt eget barn.


Det vore väl konstigt om jag inte vill, önskar, drömmer om, längtar efter att han en dag ska kunna leva ett liv utan droger?


                        Pussen då    !


och några fina bilder får ni här...


 


LiLo åker snabba båten med bror Jolly Roger vid rodret..


 


 




Ganska ljuvligt är det att sitta därbak och bli nedstänkt av solglittrigt vatten :)

Av Li-Lo - 10 juli 2014 10:39


Ungen jag har.

Ni vet han som det aldrig skulle bli nåt av.

Han som nyss varit i Amerikat.


Där han förresten inhandlade den mest superäkta märkesväskan nånsin till sin mamma.


 

Den ungen.

Han ska troligen bli tvungen att resa tillbaka, fast till New York den här gången.


Det oroar honom dock lite att han vid detta tillfälle nog blir tvungen att även sköta ljudet vid inspelningen.


Men snälla, sa den goda modern (JAG!):


-      Det kan ju jag göra, så svårt kan det väl inte vara att hålla upp en pinne med en raggsocka på, och såna har jag ju redan, flera stycken till och med!


 

Ganska svalt mottagande fick detta erbjudande… så jag antar att min karriär inom filmvärlden fortsätter att ligga på is, ett tag till i alla fall.



Jag får väl istället fortsätta glädjas åt att badsäsongen äntligen är här.




Jag slipper rasa, då jag aldrig tittar på detta program, att rasa omkring kan ju sluta hur som helst!


 


Och åt jag snart kommer börja min semester.  Ett par dagar av den, kommer jag att bo här, under rosen får jag krypa in och mysa i mitt lilla hus!


 


Njut av livet och                 

                                                  
       Pussen    då !


Av Li-Lo - 7 juli 2014 14:16


Vandrar vi vidare i våra liv.

Det finns saker att se fram emot, somliga långt fram i tiden, andra inom en snar framtid.

Sen finns det sådant som egentligen är ganska snart, men som känns som en evighet tills det infaller!


Semestern!

Den är aldrig så långt borta som när det närmar sig, är det inte väldigt konstigt?

Jag har 11 arbetsdagar kvar till dess. Inte så många, men vådligt lååånga.


Nu har det i och för sig blivit en och annan ledig dag i samband med allt som rört min mammas död.


Men nu är allt avklarat.


I fredags hade vi en minnesstund för Mamma.

Eftersom det i princip inte finns någon som är troende i familjen, framför allt inte mamma eller pappa, så var det helt utan präst, gudsord eller psalmsång.

Det var en ljus, fin, stund. Allvar och glädje, både i det som sades och musiken. Det kändes värdigt och framför allt som något min mamma skulle ha gillat och varit nöjd med.


Det var fint att träffa en del av de som kom dit och som jag inte sett på väldigt länge, fina varma människor som har olika platser i mitt hjärta, men ryms, det gör de   !


I söndags var jag med pappa och mina syskon och tittade på minneslunden där hon ska ligga.

Vilken vacker plats!


 

Vi konstaterade att när löven faller, kommer man nästan att se deras gamla hus tvärsöver sjön Drevviken.


Här är två bilder, tagna kvällen innan hon dog.

 


Det är så sällan vi ”poserar” framför kameran som min syster och jag gör med mamma här.


 

Och kanske man anar att det är en ganska trött mamma som tittar in så fint i kameran här?


Nu tänker jag inte skriva mer om detta, nu fortsätter vi att vandra vi som finns kvar

och som officianten sa

”leva som om vi hade all tid i världen istället för att skynda på med allt och tro att vi alltid har bråttom”.



                                Pussen då   !







Av Li-Lo - 26 juni 2014 13:06


Alla som nån gång tittat in här, speciellt på sommarhalvåret, vet nog att jag bara älskar min balkong.

Tror faktiskt att en och annan av de som suttit där med mig, även de är lätt förtjusta i den.


 

Jag köper fröer på nätet under vintern och börjar sätta dem redan i januari – februari, för att hinna få chilifrukterna att mogna under vår korta sommar.


 

I år…

Ska min hyresvärd putsa om fasaden och byta takpannor. Det fick vi en hint om tidigare i våras, men bara en hint.


Jag är telefonist, jag sitter vid ett skrivbord på ett kontor. Jag är inte byggjobbare eller fastighetsägare. Jag vet inte vad det innebär att man ska göra detta.


Tre veckor innan de ska börja arbetet, då informerar de om att detta kommer att innebära att min omsorgsfullt sommarpimpade balkong ska rensas på ALLT!


De talar också om att vi i och med detta arbete kommer att få lyssna till såna där underbara apparater som bilar bort den gamla fasaden.

Ni vet, såna vi hade i badrummet förra vintern och i våra källarutrymmen förra sommaren.


Vad jag vanligen gör när jag vaknar, är att öppna sovrumsfönstret och sen balkongdörren för att vädra ur den gamla luften med ett rejält korsdrag. Det kan jag ju göra i år också – ifall jag inte vaknar förrän i slutet av oktober, början av november!

Fram till dess ska den enda luften komma in och ut genom porten.


Visst, jag fattar att det är bra att göra så att inte huset ruttnar.

Men!

Jag tycker faktiskt inte att det är en ett uns kul att:


Jag har sexton krukor med chili (som jag kanske får ”fodervärdar” till) och en massa annat som växer där ute. Mycket får jag helt enkelt kasta…


Jag har planerat sen semester.(hade jag vetat detta, kanske jag skulle tänkt annorlunda)


Det kommer vara jobbare utanför mitt fönster på byggnadsställningar från 07 till 16.


Byggnadsställningarna kommer vara klädda med nät.


Det kommer inte att släppa in ljus, plasten fönstren ska kläs in med kommer att hindra luften från att göra detsamma.


Men minst av allt tycker jag det är uselt att detta anses vara ”normalt underhåll” och därför kommer vi inte att kompenseras med minsta lilla öre i hyresreduktion.


Jag tycker annars att mitt kommunala hyresbolag, Stockholmshem är bra. Men hur de skött utförande och planering av de här evinnerliga reparationerna de sista åren…


Uselt faktiskt!

Det är bara tre somrar sedan vi äntligen fick lite snyggt i rabatterna utanför. Detta mosades förra året av alla containrar som fraktade bort avfall från det som försiggick då, i höstas fixade man till det, för att nu gräva upp allt igen.


Som sagt jag är ju ingen expert på sånt här, men jag vet en hel del om att bo där man ”håller på” (jag hade ju dessutom ett par veckor året innan, när man lagade mitt trasiga badrum, just genom att bila bort både det ena och det andra)


Tro det eller ej, men jag har faktiskt gråtit och tyckt så förbannat synd om mig.


Jag som planerat för ett par veckors hemester i år också. Ni vet, de där ljuvliga, lata dagarna, när inget är bestämt och jag kanske bara hasar omkring hemmavid en hel dag eller ligger i sängen och läser.

Ajöss med den ljuvligheten!


Men annars mår jag bra, eller nää, jag har varit förkyld sen midsommarafton och det blev väl knappast bättre av att fira den sittandes på en lite inglasad altan?


Men trevligt var det och Fadern hängde på, stannade i två nätter och såg ut att ha det så gott det går.


 


 Med mig hem, fick jag ljuvliga, underbart vackra och svagt doftande pioner!

 


                   Pussen då   !





Av Li-Lo - 11 juni 2014 15:30


Skratta åt elände.

Men när det blir bara för mycket så är det svårt att låta bli.

De här människorna som ringer hit, till mitt jobb…


Framför allt tänker jag på en man. I ungefär ett år har han hållit på att ringa till oss. Vissa dagar kan vi ha honom tio-femton gånger var, vi cirka tio telefonister.

Han är väldigt, väldigt lite psykiskt okej.


I hans värld skulle jag inte vilja vara. Men ändå blir det roligt till slut, när han aldrig ger sig, utan ringer och skriker om samma saker. Joo, han SKRIKER, framför allt när han har eldat upp sig efter ett par samtal.


I början var vi snälla och tålmodiga och försökte göra honom till lags, genom att försöka förstå och faktiskt leta efter någon att koppla honom till.


Men nu använder vi oss av olika metoder, kopplar bort direkt, lyssnar en stund och kopplar bort eller som idag: Jag hörde hur hes han började bli och lät honom vråla på tills han tröttnade och hoppades att han skulle tappa rösten så småningom.


Nu blir ni kanske upprörda och undrar hur vi kan behandla en person på detta vis?


Jag har ”roat mig” med att skriva ned då och då vad det är han säger/skriker, så kanske ni förstår.

Han är alltså övertygad om att ett bostadsföretag och ordningsmakten är i maskopi och så här uppfattar han dem:


”De stjäl och manipulerar, sedan 1978. De plågar, pinar, skadar, misshandlar och förstör. 20 000 namn, runt, runt i terrorförföljelse.


 Det är anmält!


Polischefer stjäl LP-skivor i lägenheter, för planering. Vad är LP? De plockar ner gatuskyltar när de planerar ett mord. Det vibrerar i golven och det är strålning.


 Det är dubbeltortyr och djävulsförföljelse. Orgier i stölder, de stal själen igår.

Det är laser, gift, knark och sprutor i hans kropp, poliser och psykfolk. Man skjuter barn med maskingevär i huvudet och utplånar hela familjer.


Säger du något ska vi döda dig!


Jag ska göra en totalanmälan. Fi-sidan har 500 egna poliser och grupper i förföljelse.

 Nu dog du, nu stal vi det.

Alla har fått betalt. De asflabbar….”


Det är självklart så himla tragiskt, att någon ska behöva leva med detta i sin skalle, men samtidigt är det intressant, hur mycket nya ord han kan hitta på, hur många gånger han kan ringa på en dag, hur många fler han kan känna sig förföljd av.


Det kan inte heller vara roligt att vara hans granne, för jag överdriver inte när jag säger att han SKRIKER!

Ibland undrar jag om han är den som har orsakat min begynnande tinnitus?


De dagar han har ringt tio gånger och jag sedan får prata med kvinnan som påstår sig vara OPEC-ägare till Afrika, alternativt prinsessa av Hollande eller kanske statsöverhuvud i USA eller den kvinnan som vill söka asyl i Sverige på grund av att hon är en ängel, ja då känns de i princip lika normala som du eller jag!


                         Pussen då   !



Av Li-Lo - 9 juni 2014 20:33


Livet fortsätter.

Det händer både bra och mindre bra saker även nu.


Alla varma tankar, ord och handlingar har varit fantastiska och jag är så tacksam för allt stöd jag fått på olika sätt.

Att ha underbara vänner, släktingar och bekanta, det är verkligen guld värt.


Men som sagt, nu fortsätter det, saker händer och livet fortsätter för mig och alla andra.


I fredags struntade jag i att vifta med flaggor (i år igen) och valde i stället att gå på namngivningskalas för denna lilla söta jänta.


 


Hennes farmor och jag har varit kompisar sen tonåren och jag blev utnämnd till nästan/extra farmor!

Jag tycker det så skönt att veta att man kan betyda mycket även för såna man inte har blodsband till, familj kan vara så mycket mer än det.


Det kändes extra bra att kalaset var på en bakgård på Söder.

Faktiskt samma gård som min mamma en gång bott på, fast i helt andra ändan av den.

En fin avkoppling och härligt umgänge med bra personer.


Jag har även tillbringat tid med Pappa, såklart.


Igår, ja då skulle jag ge mig ut och cykla, stoppade badkläder i väskan för säkerhets skull. Men jag hann inte så långt innan Bortbo-sonen ringde och frågade om jag kunde tänka mig att laga lunch till idag, åt filteamet och artisten med sällskap. Mat som skulle kunna ätas kall, för ungefär 10 personer.


Självklart vred jag på styret och for hem. Fyra timmar senare, hade jag fått till en matig sallad med quinoa, matvete, mycket grönsaker.


 

Till det stekte jag kycklingfiléer och skar upp. Jag blandade tonfisk med hackad chili och rödlök för de som inte äter kött. Två olika såser en krämig med curry och en illgrön en med lite sting i.


Jag har fått veta nu, att alla uppskattade maten och att de gärna anlitar min "catering" igen!


Å vet ni vad jag fick göra sen då????


 


Jupp! Årets första dopp (i Sverige)! 18 grader var det, helt enkelt ljuvligt, underbart och ÄNTLIGEN!


Sen blev det måndag morgon och dags att jobba. Jobba är okej, att behöva gå på möööööten är det inte.

Jag fattar sällan meningen med alla dessa möten, samverkan, bubblor och nya olika ”modeller” vi ska jobba efter, i mina öron mest blaha och bladder.

Men jag gjorde anteckningar i alla fall…


 


                          Pussen då   !


Jag kan inte bara teckna vackert, jag kan ju skriva annat än bloggeri också.  Joorå, jag är som Lotta på Bråkmakargatan "jag kan nästan allting faktiskt! :)


Och som bevis på det, bjuder jag på en "dikt"


Om du vill ha mig får du ta mig:


Som jag är.

På en promenad.

Före frukost.


På allvar.

Mitt i natten.

Med en nypa salt.


Hel och hållen.

På soffan.


På orden.

Ner på jorden.

Kanske rent av på bordet


Men tar du mig för given.

Blir det sista gången du tar mig.

Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se