kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Li-Lo - 17 april 2015 15:53


Greja och ordna hemmavid.

Måla om och tapetsera.

Det finns de som älskar det.


Själv har jag fix-lexi.

Kan verkligen inte känna att det är något jag kan, tycker är roligt eller inspirerande.

Säg spackla till mig och jag känner tårarna tränga fram.

Föreslå att lite lättvindigt att jag ska tapetsera om och min mage knyter sig i ångest.

Hyresrätt är det optimala för en person som jag. Skulle jag vilja ha något gjort, ringerliringer jag och beställer.

Tyvärr har hyresvärden inte möbler.


Nyligen fick jag lite extra pengar. Fadern tyckte det var synd att de skulle ligga på hyllor i banken och samla damm och gav alla oss ungar en dusör var!


Jag bestämde mig för att äntligen göra mig av med min tsunami-soffa. Den heter inte så för att den är så mjuk och skvalpig, utan för att jag köpte den för pengar jag tjänade när jag tokjobbade under den hemska katastrofen.

Den soffan är ordentligt nedsutten och tjaa, åren har gått sen dess och tanten vill ha en annan bekvämlighet numera.


En dag på IKEA blev det med bästa C som fantastiskt sällskap. Upptäkten att man kan börja med en macka och en god öl innan man börjar ränna runt, gjorde det faktiskt lite, lite roligare.

Men tänk!  Jag som bestämt mig för att köpa en röd soffa med schäslong, valde i stället en grön utan!


 

Fast med en fotpall till, som jag kan slänga upp de små knubbiga på.

Sen valde jag ny bokhylla/plats för tv:n slog till med ny golvtrall på balkongen också.

Imorron kommer allt utom soffan. Nu genomsöker jag omsorgsfullt hela skallen för att vara väl förberedd med svordomar, vilka jag är bergsäker på att jag kommer att behöva när jag ska montera dessa hyllor.


Men, inte nog med att jag köpt saker!

Jag har också startat projektet ”göraomgamlapallar” som jag haft i evigheter, ni vet, såna där gamla stadiga kökspallar med fyrkantig sits. Dessa ska få sina ben målade och sen håller jag på med en grej till deras sitsar. Jaa alltså, jag tror att det kommer att bli bra, men lovar att dela med mig sen, om det blir klart.

Balkongbordet jag köpte begagnat för flera år sedan, det har jag faktiskt redan slipat och oljat, fatta!


Håller min -lexi på att gå över? Kommer nästa inlägg att handla om när jag river ner mina köksluckor och lackerar om dom????


Spänningen är olidlig...


                        Trevlig helg och Pussen då   !



ANNONS
Av Li-Lo - 15 april 2015 11:15


plötsligt inser vissa saker, kan man bli rätt förvirrad.

Just nu är det lite så för mig.


På något vis, inser jag nu, har jag nog alltid känt ett slags utanförskap. För det mesta ett positivt sådant, alltså jag har tyckt att min familj var lite speciell, fast på ett bra sätt.

Eller snarare känt att mina värderingar, mitt vardagsliv, min uppfostran, inte alltid varit helt lik de som funnits i min närhet.


Även om jag vuxit upp i en kärnfamilj.

Så har det funnits personer i och utanför kärnan, som alltid gjort att jag känt att vår kärnfamilj varit, jaa, lite udda.


Lite ovanlig.


De flesta andra hade inte pappor som vuxit upp på cirkus och varit förälskade i en kinesisk flicka i tolvårsåldern.

Deras pappor hade inte klappat lejon, uppträtt som clowner när de var tre år eller rest runt i norra Europa sen barnsben.

Även om min farmor inte längre fanns, visste jag att hennes ursprung var italienskt, något jag tror präglat hennes sätt att uppfostra pappa.


Alltså, min pappa är Stockholmare, det var ju där han bodde på vintrarna.

Min mamma var Söderböna, men hennes mamma kom från Finland. Hon hade nog värderingar och tankar om uppfostran, som inte alltid stämde med de gängse i Sverige, har jag förstått.


De andra kärnfamiljerna runt mig, de hade inte två stora syskon som var pappans.

Ett som han själv tagit hand om, även under de åren när kriget rasade i Europa och han fick bo på Gotland för att ligga i beredskap, så att inte den lede ryssen skulle anfalla.

Eller en syster, som var gift och hade en jänta, som jag var moster åt från två års ålder.


Det såg helt enkelt inte ut så då.


Andra hade också föräldrar med små företag.

Men de bodde inte i samma hus som firman och hade inte personal från Holland, Tjeckoslovakien, Finland, USA, Sverige med mera som fanns där i källaren när man kom hem från skolan. Personer med andra tankesätt, andra värderingar och mycket värme att ge en liten unge. De var som extra morbröder och mostrar kan man kanske säga. 



Vi hade allt det där. Det och mycket som jag upplevde att andra inte hade.

Andras pappor sydde oftast inte tält som monterades på en släpvagn, för att hela familjen skulle släpas runt i Europa på campingsemester. Eller hade en morbror som gick och lade sig hos sin björn, för att slippa frugans vrede när han tagit ett glas för mycket.

Förresten hade inte andra mammor från arbetarklassbakgrund som talade engelska, franska och tyska heller. Och som redan på 50-talet stenhårt alltid höll på barnens rätt och vägrade i alla lägen att använda våld mot barn.


Kanske hade andra mycket annat som vi saknade, men det märkte jag inte då och har inte märkt nu heller.


Vad jag egentligen ville få sagt, är att detta, denna uppväxt säkert har påverkat mig, så att jag sällan haft svårt att trivas med personer av olika ursprung, med olika sätt att leva och tänka.


Det är något, jag är synnerligen tacksam för.


Dessutom, var vi ju faktiskt helt otroligt vackra!


 


 ...redan 1972 när fadern fyllde 50 år!



                      Pussen då   !


En extra   till Ama både för att hon varit krasslig och för att hon tjatat, tjatat och tjatat till den milda grad på mig... Du ser, det lönar sig!




ANNONS
Av Li-Lo - 14 april 2015 15:26


Jag och mina jämnåriga växte upp med lurv i våra armhålor, skrev och på våra ben, våra tuttar guppade fritt utan balconetter, pushup eller byglar, vi badade näck och var för det mesta osminkade.


Visst hände det att man spottade i en mascara och kletade på lite mörkblått eller rullade lite jordgubbsdoftande glans på läpparna, nån enstaka gång. Men oftast var vi som vi var, unga, fasta, vackra och härliga.


Är det konstigt att jag baxnar när jag hör en del av dem säga idag:

”Jag går aldrig och badar, för jag vill inte visa mig i badkläder”

”Jag går inte i kortärmat eller linne, för jag vill inte att mina skrynkliga armbågar eller gäddhänget ska synas.”

och en massa annat liknande dravel…

Helt enkelt baxnade jag så mycket att jag var tvungen att skriva en dikt!



Kom igen, du mogna kvinna, för satan

Bär ditt huvud högt där du går på gatan

Låt livet och styrkan det gett dig blomma

Ta emot, låt förändringar komma

Att bara minnas den kropp du haft?

Glömma att glädjas åt all den kraft

du fått av det liv du lever och haft

Du, ditt liv och allt du är

det är det som självaste tillvaron bär

Ta emot det sköna i livet

som oss erfarna kvinnor är givet

Trind som en prinskorv eller smal som ett spett?

Skit i figuren, lev och älska hett

Ja du har åldrats än sen?

Du själv är fortfarande din bästa vän



Å här står jag, vit, fluffig, men så jävla bra och glad ändå

 





                    Pussen då   !






  

Av Li-Lo - 2 april 2015 11:02



Jag har minsann haft det bra jag!


Med bästa Lo har jag varit på Nynäs Havsbad.

På det egna rummet avnjöt vi en välsmakande romdrink

 



efter vi tagit oss en liten promenad och avnjutit de vackra omgivningarna.


     

Sedan lögade vi oss i olika bassänger inom-och utomhus.

I den lilla inomhus, kunde jag faktiskt göra en liten mini-bomb då vi ett tag var ensamma där.


Bastade med havsutsikt och tog igen oss med en öl i mjuka fåtöljer. Vi fick våra nyllen och axlar masserade och insmorda med väldoftande smörjor.


Sen var det dags för en trerättersmiddag. Eftersom jag i vanliga fall sällan äter så sent som vid 21-tiden fanns det baske mig ingen tid för att fotografera mat, den skulle i truten så fort som möjligt.

Inte förrän vi fick in denna mellanefterrätt blev tid att fota.


 



De hade misslyckats med första försöket till varm chokladkaka, så vi blev tröstade på detta vis. De pralinerna liksom rann i munnen och fyllde hela huvet med gott.

Även lite olika glas fylldes med olika drycker då och då.


 

Tanterna var helt slut efter allt lögande, bastande och masserande, samt proppmätta. Därför blev det inget vilt och ystert nattliv, utan snarare ett näpet unisont snarkade i det fina rummet.


Hotellfrukost, man kan väl säga att även en sån är trerätters? I alla fall när det är jag som äter den…


Traskade till pendeltåget och även om det var lite förvirring med det lokala tidssystemet


 


kom vi därifrån till slut.

En härlig helg med min fina vän!


Vän vill jag kanske inte kalla min tandläkare, men att komma in i hans VÄN - trum, är alltid spännande, man vet aldrig vilka nya maskiner han ställt dit sen sist.


   

De här två kände jag inte igen, jag hade varken någon tioöring eller enkrona tyvärr, jag kände mig annars väldigt intresserad av just innehållet i enkronasapparaten!


Jag fick ännu en gång beröm för mina rena tänder och snäll som han är, skickar han hem räkningen, så jag kunde traska därifrån nöjd och glad med berömmet klingande i öronen.


Nu ska jag snart sätta fart med påskeriet, vad nu det ska innehålla förutom fyra dagar utan väckarklocka, vilket egentligen är festligt nog för mig.


Puss     i Påsk då   !



Av Li-Lo - 20 mars 2015 09:07



Jag är inte en person som ligger och funderar eller grubblar över saker innan jag ska somna, jag läser tills ögonen faller ihop. På något sätt släcker jag sedan lampan och tar av mig glasögonen utan att jag vet när eller hur.


Däremot händer det att känslor överfaller mig helt utan förvarning, som tur är oftast när jag fortfarande ligger kvar i min säng på morgonen, men det kan även hända när jag åker tunnelbana eller bara går omkring.

Nu har det hänt två mornar i rad.


Igår överfölls jag av saknad efter min mamma. Nästan ett år efter hennes död, bara så där.

Det var ingen obehaglig känsla egentligen, naturlig och lite tung såklart men ändå så självklar och mjuk.


I morse vaknade jag och tänkte på att mina två söner dagen innan hade planerat att gå och träna, tillsammans!


Ni som känner mig och/eller har hängt här ett tag, kan eventuellt inse hur den meningen bara fyller mig med känslor. (Och hur den egentligen känns helt och hållet overklig för mig)


Alltså sådär att de knappt går att beskriva, hantera eller stå ut med.

Glädje framför allt, men samtidigt sorg, ilska och förstås en enorm känsla av lättnad och så förbannat mycket kärlek till de där två krabaterna som under så många år kämpat och fightats mot så mycket, men i princip aldrig tillsammans.


Som jag har gnetat, hållit ut, bitit ihop, uppbådat så ini helvete mycket tålamod och styrka som jag egentligen inte haft, för att försöka ge dem stöd.


Ge dem stöd, hålla ihop denna lilla familj

 


försöka vara ärlig mot mig själv och dem, samtidigt som jag känt behov att ”skona” vissa (kanske till och med mig själv) från de allra jobbigaste sanningarna.


Nu just nu, känner jag att jag kan andas ut, en liten stund. Låta tron på att det ska bli bra ta överhanden. Jag vågar ta en liten, liten rast från mardrömsoro och skräckscenarier.


Phuuuuuuuuuuuuuu helt enkelt


(ja alltså de kom aldrig iväg på den där träningen, men bara själva tanken…)



 

De där två!   !



                               Trevlig helg och förstås pussen   då!


Av Li-Lo - 19 mars 2015 08:49



Men av någon anledning har blogglusten hållit sig på konstant låg nivå väldigt länge nu.

Dock finns det en läsare, som tydligen har uppenbara svårigheter att leva livet fullt ut ifall hon icke då och då får läsa lite här.

Jag är ingen svikare, tvärtom, mitt kinesiska tecken är HUND och finns det något trofastare än en sådan?

En hund hade jag hemma hos mig häromdagen, fast när man ser bilden på honom är det kanske lite svårt att förstå, att han faktiskt är riktigt gullig.


 

Rasen lär heta Bolonka. Det är min goa systerdotter som äger honom och hon fick minsann mat


 

när hon kom för att sova över innan hon for på hundutställning med det lilla knytet.


Senare den helgen var jag på kalas för att fira att ett annat litet knyte fått sitt namn, Hanna är född på nyårsdagen och är ännu ett syskonbarnbarn till mig. När jag kom, var mamman och pappan upptagna med att ordna kalaset, så jag tog med mig henne till en soffa och berättade ett och annat för henne om livet, vilket jag tror hon uppskattade?


    


Jag har fyllt år, för länge sen, då fick jag det här fina porslinet av Bortbosonen, som nu bor i sin nya fina lägenhet och trivs bra.

 

Storsonen, han har också fått ett eget boende, han började skolan i måndags och nu håller jag tummarna så hårt jag kan, att han ska orka igenom hela utbildningen till Kock/Kallskänka.



Jag fortsätter att skämma bort mig själv med goda frukostar, här en variant av Gasklocka, när jag gjort hålet med ett litet pepparkaksmått.


 

Min frissa fortsätter att skämma bort mig, med nya fräsiga frisyrer och färger, här fick jag lite lila slingor, fint!


 

Även om jag är bra på att unna mig själv saker, avstod jag från att lägga ut 39 kronor på denna fräsiga bikiniöverdel när jag var med bästa Lo på favoritbutiken Kina-Li.


 





Hon och jag ska i stället unna oss en Spaupplevelse nästa helg, vi ska åka till Nynäs Havsbad, strosa i frotté, få varsin liten ansiktsbehandling och äta en trerättersmiddag innan vi sussar sött i hotellsängen!


Oh jaa, såklart har jag chiliodling på gång

 




det här året ska inga jämrans plastskynken stoppa mig från att ha en underbar balkongsommar!


                Pussen    då !


Av Li-Lo - 17 februari 2015 12:41

fördöma eller på annat sätt tala om att du tycker det jag skriver om här är fel.

Var snäll och låt bli.

Det får mig inte att ändra mig, eller bli någon annan.


Att vara glatt överraskad och få massor av värme från andra, kan det vara fel?

Storyn kommer under bilden, så du kan sluta läsa nu, om du vill...


 


Här är jag nu


i ett läge, som jag absolut på inga som helst villkor någonsin skulle hamna i.
Eller ens trodde var möjligt att hamna i.
 
En kvinna på väg mot de sextio, som är helt bortkollrad av inte bara en, utan två yngre män.
Hur kan man ens ha mycket starka känslor för två olika personer?
Det vet jag inte. Kanske helt enkelt bara genom att våga släppa in och acceptera?
 
De är olika.
Jag träffar dem inte samtidigt. Inte så ofta heller.
Men då.
Många varma skratt, spännande samtal. Kvalitet i samvaron.
Båda gör mig glad. Får mig att känna mig klok och attraktiv.
Respekterad och omtyckt.
 
De berör mig. De rör mig. Min kropp tar emot, glad, fri och hämningslös.
Det känns faktiskt vackert.
Jag antar att någon kan finna det äckligt och osmakligt.
Rent av sjukt och något att fördöma.
 
För mig är det underbart. Galet och märkligt.
 
De ställer inga krav på mig.
Mitt enda är vanligt hyfs.
 
Försöker de utnyttja mig?
 
På vilket sätt då?
De får inget av mig, förutom min uppmärksamhet, tid, värme och min omtanke.
Samma sak jag ger till alla jag tycker om och respekterar.
Mat vid mitt bord och ett glas vin eller två, som alla andra gäster i mitt hem.
 
Utnyttjar jag dem?
Det är ju inte barn. 
En av männen är ju bara lite yngre.
Femton år är faktiskt inte mycket, egentligen.
 
Den andra mannen är ung.
Mycket ung. Tjugotre år yngre än jag.
 
Jag tvingar dem inte till någonting.
Det finns inga löften.
"Tala om för mig, när du inte vill längre" är det enda.
 
Det är de som säger underbara saker.
Jag har inte frågat efter det.
Ger mig uppmärksamhet och omtanke. Smickrar mig.
 
Jaa, här är är jag nu.
Bortkollrad. Inte kär, bara härligt förälskad.
Glad, kåt och inte det minsta tacksam, bara nöjd och lite förbryllad.
 
 
                      Pussen då   !
Av Li-Lo - 13 februari 2015 10:19


Vår reporter anlände till bloggarens hem, strax efter attacken.

Trots chock och smärta hos den angripna, lyckades vi få en intervju och unikt bildmaterial som vi nu kan publicera.


”Jag hade inte väntat mig att bli attackerad i mitt eget hem, berättar hen, med tårfyllda ögon fulla av smärta.


 




Framför allt hade jag inte trott att det skulle ske av någon med svenskt ursprung.

 Jag hade precis avslutat min frukost och tagit en dusch.  Det började bli dags att lämna hemmet för ännu en arbetsdag på min betydelsefulla position i en av Sveriges viktigaste myndigheter”


”Då mitt oerhört viktiga arbete måste anses mer eller mindre som ett kall är det inte mycket som landar i mitt lönekuvert, varför jag som vanligt planerade att medföra egenproducerad mat till lunchen."


Bloggaren berättar att attacken kom som en blixt från en klar himmel i samma ögonblick som hen öppnade kylskåpsdörren.


”En skugga sveper förbi i mitt synfält, jag hinner inte reagera innan en obeskrivlig smärta fortplantar sig genom hela min kropp.

Angriparen måste ha studerat mig i smyg, hur skulle den annars känt till en av mina svagaste punkter?”


Mycket tyder på att det är typiskt svenskt att anfalla i oväntade situationer, leta reda på de svaga punkterna, när måltavlan känner sig trygg och säker, visar våra studier.

Det är inte första gången vår reporter hör om lömska attacker där angriparen visats sig vara av garanterad svensk härkomst, tvärtom, vi har fått information om en kusins granne, vars mosters före detta arbetskamrats granne blivit angripen på ett snarlikt sätt.


Bloggaren låter oss trots smärtan fotografera den skadade lemmen, det går otydligt att se hur en synnerligen svag rodnad uppstått på hens sedan många år, redan svullna lilla gulliga tå.


 


”Jag visste det kvider hen fram, det går inte att lita på det som kommer från Sverige, det är alltid likadant.”


Som för att understryka allvaret i denna ondskefulla attack, visar hen det foto hon lyckades knäppa innan förövaren förpassades tillbaka till sin plats i kylan igen.


 

Detta kraftpaket, fullt av typisk svensk ondska kommer att få sitt straff och många av dess likar som invaderar och tar över svenska hem, kommer sannolikt att få sitt straff redan till kvällen.


Vi lämnar offret där hen för den här gången klarat sig lindrigt undan, men vill varna våra läsare, så att de verkligen inser faran, med att låta det garanterat svenska nästla sig in och planera fortsatta attacker i folkhemmen.


                Er vän i verkligheten!



Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2017
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se