kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Li-Lo - 17 juni 2015 13:09

 verkligen är allvarliga och viktiga här i livet.

Som att äta och att umgås.

I fredags var vi ute tillsammans de flesta av kollegorna och jag. Ja ni ser själva hur seriöst jag tar detta med att umgås?


 



En fantastiskt trevlig italiensk restaurang. Jättenära där vi jobbade innan vi bytte lokaler, ändå hade jag aldrig varit där. Il Giardino heter den, så mysigt ställe.

Bra priser och trevlig personal. Åt gjorde vi förstås, jag tog en meny med tre rätter, smaskens allihop. Och som sagt, det är allvarligt och kräver både omtanke och rejält med koncentration innan man börjar äta.

 


Som vanligt missade jag att fota maten, men chokladtårtan såg så underbart god ut, att när jag tog första tuggan var jag så ivrig att jag högg mig själv i läppen med tänderna, så att blodvite uppstod. Men det var det värt, den var verkligen utsökt.


En riktigt lyckad afton med kollegorna blev det, många, många skratt och intressanta samtal därtill. När jag kom hem, var jag ganska uppspelt (?) och tyckte det var jätteroligt att jag var uppe så sent att alla mina solcellslampor hunnit tändas. Men tjaa, att fotografera dem var inte så lätt, om det berodde på vinet eller att det är ett svårt motiv låter jag vara osagt.


 



Nu ska det strax firas midsommar, för min del som nästan alltid hos bror på landet! Måtte solen skina på mig, på er alla och jaa, typ på alla som vill det.


     Löv jo

                  och  Pussen då   !



ANNONS
Av Li-Lo - 11 juni 2015 09:43



Jag säger det rätt ofta, att jag är glad över att ha vuxit upp på den gamla (eventuellt goda) tiden.

Tror inte att jag, även om jag är en ganska stark person med hyfsat självförtroende, hade mått speciellt bra i denna utseendefixeringstid.


De sociala medierna, som svämmas över av information och bilder kan ju inte göra det lättare att acceptera och stå ut med sin  operfekta  kropp.

Det händer att jag kommer över information på nätet som får mig att fundera.

Som liksom gör problem av det, som jag utan alla dessa sociala medier inte skulle ha en aning om att det skulle vara ett sådant.


Till exempel det här med att magen förändras när man varit gravid och fött barn.

Jaa, alltså den förändras troligen med tiden även utan att man burit barn i den.

Men just nu tänker jag på att jag genom social medier fått reda på att det skulle vara ett mer eller mindre socialt handikapp att magen på vissa liksom delar sig lite när man kånkat runt på en unge eller fler där inne.

Att det till och med anses att man skulle ha rätt att operera den, kanske till och med på samhällets bekostnad.


Tänk om jag vetat det.

Jag som alltid tyckt att det är lite gulligt, att det nästan ser ut som ett hjärta!


 



Kolla bara, när man vänder det upp och ner :)


 



Glad sommar och glöm inte, att för att få en bikinikropp,

tar man en kropp och sätter på den en bikini, svårare än så är det inte!



                                 Pussen då   !


Dela gärna detta inlägg, det kan ju kanske finnas någon som blir glad över att se att vi alla har olika magar, men att det viktigaste med en mage trots allt är att man kan fylla den med god mat :)

ANNONS
Av Li-Lo - 9 juni 2015 10:27


Så här års brukar min lilla vrå här vara fylld av fina bilder.

Bilder på vackra platser där jag badat och i allra, allra bästa fall om ni haft extrem tur, kanske en bild på mig i badkläder.

Eeeh, jag har inte ens varit nere vid sjön ännu.


Jag brukar fläska på med den ena bilden efter den andra som visar den frodiga grönskan på min balkong.

Så icke detta år.

Jag skulle kunna dra till och visa en bild på mina händer utan vantar!

Men nää, ni får en glimt av det som står därute på balkongen och liksom väntar på att frodas.


    

Träden är i alla fall gröna och om jag är ledig, händer det att jag går upp, drar ifrån gardinerna, öppnar fönstret och ligger och bara njuter av grönska, susandet och kanske lite fågelliv därutanför en bra stund innan jag går upp.


     Livskvalitet!


Något annat som frodas är KÄRLEKEN   

Ja tyvärr inte min, men Stor-Sonen har träffat ett hjärtgull som han mer eller mindre sitter fastklistrad vid på detta vis...


    



Fast igår började han praktisera i köket på en restaurang så då blir det lite mindre tid till gosande kan man tro.


Ja, just det, sen var det min soffa. Nu är den äntligen på plats efter mycket väntande.

Första datumet var 9/5 och sen ändrade man till 16/5. Den 15/5 ringde de och talade om att den var ”på villovägar”! och lite senare samma dag att den ”kommit bort”! Så de fick beställa en ny som faktiskt kom i fredags och nu står den på sin plats.


      Stor mjuk och skön! 


Självklart har jag klagat och gnällt, den kompensation IKEA erbjöd i telefon tyckte jag var alltför snål, så nu har jag mailat dem och hoppas på en mer generös sådan. Det enda problemet är ju att hur stor eller liten den än blir kommer den ju göra att jag måste åka dit och handla igen, för att få någon nytta av den   


För övrigt har jag väldigt försiktigt och varsamt börjat träna mina klena muskler, ett par veckor ska jag göra det hos sjukgymnasten och sedan är planen att jag ska köpa mig ett gymkort!!!


Jag tror, jag tror på sommaren, den kommer, kanske lite sen i starten bara, eller??

(av någon anledning vägrar apparaten låta mig lägga in stora bilder, sorry!)


                     Pussen då   !





Av Li-Lo - 31 maj 2015 10:28

Idag vill jag hylla de två personerna, som ger mig rätten att bli firad denna dag.

 
De två krabater, som jag varit enastående morsa till, sedan de båda rände runt i blöjor med nappar i trutarna och snoriga näsor.
De som fått mig att förstå att man kan och orkar, så mycket, mycket mer än jag hade en aning om. Att det finns hav av tålamod och kärlek att ösa ur.
De som fått mig att ta fram mod och styrka ingen hade en aning om att det fanns i mig.

De som också fått mig att hitta min irritation, ilska, vanmakt och tvingat mig att hantera den, med varierande resultat.
De som sett till att jag fått sitta i väntrum på sjukhus, på soc-möten, elevvårdskonferenser och  genomlida husrannsakan av mitt hem.

De som väckt mig mitt natten, med iskalla fötter och varma runda armar som lagt sig runt min hals så jag inte kunnat andas.
De som släpat hem pinnar, stenar, halvdöda igelkottar och krävt att dessa ska förvaras i mitt hem.
De som fått mig att fatta att ett hem inte är ett ställe att titta på, utan en plats att leva i.

De som genom åren tagit hem kompisar, som jag i vissa fall velat kasta ut, men försökt behandla med respekt. Men som också sett till att flera av de kompisarna idag kallar mig Mami, Morsan, Extra-Mamma och fyller mitt liv med varm glädje när jag träffar dem.

De som idag är två unga män med livet framför sig, som oftare än någon annan talat om att de älskar just mig!

Tack sönerna, för att ni ger mig rätt att fira denna dag   



                              Pussen då   !

Av Li-Lo - 21 maj 2015 12:34



(eller väck inte den björn som sover)
Om jag bara varit klok nog att ta till mig det ordspråket!


I min ungdom, då jag arbetade som postiljon i det kungliga postverket, var det tidiga mornar som gällde.  06.00 förväntades jag infinna mig på arbetet. Helst pigg och rask därtill.


Men som sagt.

Jag var ung.
Det var faktiskt inte alltid mina nattliga aktiviteter präglades av välbehövlig vila.


Alltså kunde jag vara ini döden trött när min jättemoderna väckarklocka började väsnas.
(den var vidrigt senapsgul och ändrade klockslag genom att det ganska högljutt fälldes ner nya siffror, ungefär som såna där poängtavlor man ser ibland)

 
Jag hade även en vanlig uppdragbar typ som slamrade högljutt.
Men tydligen visste mitt undermedvetna helt klart att jag inte alltid var färdigsoven.


Då kom den, likt de brev jag senare förväntades dela ut.
Drömmen.
Stackars trötta lilla LiLo drömde att hon ägde väckerianordningar som var helt omöjliga att få tyst på.
Jag drömde massor av olika varianter.


Att jag la dem under gigantiska berg av kuddar.


 

Att jag slängde dem i djupa vatten
De plockades isär intill det inte fanns en endaste del som satt ihop med någon annan.
Yxor och hammare bankade på dem tills de splittrades i molekyler.


 


Otroligt stressande drömmar.
Men se det brydde sig inte min hjärna om. Den tyckte jag att skulle sova, även om sömnen under sådana omständigheter knappast är av det vederkvickande slaget.


Sen tog de drömmarna slut, jag har inte drömt så på flera, flera år. Skönt!


Igår var det sent i säng, välbehövlig vila fick stå tillbaka för trevligare saker.

Dum som jag kan vara, berättar jag om denna dröm innan jag till slut kommer i säng.


Och alltså, jaa i morse hälsade den på igen, fast i modern form!

 


Hur jag än drog, petade, tryckte på min mobilskärm fick jag inte tyst på eländet.

Rensade appar och plockade ur batteri.

Ändå lät det!


Så kan det gå, sa kärringen och kände sig modern och uppdaterad (i alla fall i drömmanas värld!)



                            Pussen då   !





Av Li-Lo - 12 maj 2015 15:09



Jag har en migränattack och det är tamejfan inte alls samma sak som att ha ont i huvudet.

Så här känns det för mig, de tack och lov få gånger jag numera får en attack:

Vaknar och försöker röra på skallen.
Om man skulle tänka sig att huvudet var en torktumlare, en som var full av fotbollsskor med dobbar, som rumlade runt där inne, så tror jag att man kommer rätt nära.
Samtidigt som det stramar i ansiktet, bultar i ena tinningen och känns lite som om ögat på samma sida är något för stort och inte riktigt för plats i hålan.
Fast ändå vill jag helst inte inte öppna det.
Nacken är både stel och spänd. Huden på armarna och i ansiktet är fulla av obehagliga krypningar som samtidigt ger rysningar i hela kroppen-
Magen böljar som ett sädesfält, illamåendet ger massor av luft i magen som kommer ut på de mest ocharmerande sätt.
I värsta fall ger magen upp och du kräks och eller får diarré.

Sova går inte, men upp orkar du helt enkelt inte gå, för då sätter tumlaren igång och dobbarna dunkar mot din hjärna.
Det tar till och med emot att ta dig upp ur sängen för att få i dig den starka tabletten som ger lite lindring.
Du ligger kvar i landet mellan sömn och vakenhet, märkliga syner och tankar, som känns på gränsen till obehagliga och förnimmelser av din kropp, som inte känns igen, vet inte riktigt var armar och ben befinner sig.

Men trots dobbarna och allt det andra masar du dig till slut upp ur sängen och petar i dig tabletten/nässprayet eller vad du har.
Har du tur och kan tåla de munsönderfallande tabletterna så kanske du bara glider ner under täcket igen. Har du otur och bara tål vanliga tabletter får dunkandet dig att i värsta fall spy upp de svindyra tabletterna, vilket ökar din puls och dunkandet i tinningen blir etter värre.

Men ett nytt försök och ner i sängen och kanske lite sömn.
Värken är inte borta, den har mildrats, men som van migränare, vet du att den faan lurar i en eller två eller fler dagar innan du kan känna dig säker igen. Men nu någon tagit ut de skorna ur tumlaren och ersatt dem med små barnskor, som då och då knackar till. Men alla som som har barn, vet hur fort de där små gulleskorna förvandlas till båtar som fyller hallen! Precis samma sak kan hända här...


Du är dessutom helt matt kroppen och konstigt nog sugen på salta saker, helst onyttiga som chips, pommes och salt godis, nästan som en bakfylla. (Detta har jag hört från fler andra som har migrän, så något kemiskt måste det väl vara?)

Så neej, jag har inte "ont i huvudet" jag har migrän.


Ändå är jag inte hårt drabbad, det finns de som har det mycket, mycket värre under sina attacker och som har dem mycket, mycket oftare.
Tror inte de heller tycker att de "har ont i huvudet"...

Pussen då    !

Av Li-Lo - 27 april 2015 10:54



Att jag faktiskt slutförde projektet.

Trotsat min fix-lexi och gjort om ett par gamla härligt hållbara kökspallar från början till slut.

Mina pallar, som jag haft så länge, länge. Den ena tror jag faktiskt jag köpte när jag var ute och sprang som postiljon på Söder och släpade med mig tillbaka från min tur. Den andra har jag ingen aning om ifall jag köpt eller ärvt.

De är stadiga, stabila och kändes helt fel att göra sig av med.

Så jag bestämde mig för att helt enkelt ge dem en ny look.


 

På vägen har jag lärt mig, att även om man tror att det inte sprider sig, så gör det visst så, när man spraymålar inomhus. Det sprider sig långt, mycket mycket längre än man föreställer sig.

Men som tur var, verkar det inte fästa direkt på varken golv eller spis, och har gått att torka bort.


För övrigt känner jag bara hur glad jag är över att få in mer färg i mitt vardagsrum. Det känns så mycket mer JAG när det är varma (joo, grönt kan visst kännas som en varm färg) och många färger runt mig.

Vitt och fräscht är verkligen ingenting för mig. Varmt, mycket färg och ombonat ska det vara. När soffan kommer om någon vecka, hoppas jag att jag är klar med de andra delarna av allt pysslande.


Jag fick lite panik, när jag inte kunde lista ut, hur man skulle fästa luckorna på de nya hyllorna, men jag har väl ändå världens bästa vänner.

Fina C kom till undsättning och såg till luckorna kom på plats i hyllan och sen kröp vi tillsammans runt och la balkonggolv.

Som belöning fick jäntan pilsner och pizza på ett av de lokala haken, ett jag inte besökt på säkert 10 år och nu när jag gick dit igen, undrar jag varför. Supergod pizza, mysigt och jättetrevlig man som driver stället!


 


Min balkong!

Jag kan inte fatta att jag fick leva utan den, hela förra sommaren. Måtte detta aldrig hända mig igen.

Nu har jag ett så vackert golv på den och snart, snart kommer möblerna samt lite mer blommor och blader att ta plats därute och förstås självaste LiLo och förhoppningsvis många goda vänner.



I min förort blommar körsbärsträden, så jag tänker inte ranta till Kungsan för att titta på deras blommor, jag är lokalpatriot och nöjer mig med de vi har hemmavid!


 

Vill man se nåt annat grant, kan man ju titta på mitt nya, rödare än rödast hår...


 




Pussen då     !

Av Li-Lo - 17 april 2015 15:53


Greja och ordna hemmavid.

Måla om och tapetsera.

Det finns de som älskar det.


Själv har jag fix-lexi.

Kan verkligen inte känna att det är något jag kan, tycker är roligt eller inspirerande.

Säg spackla till mig och jag känner tårarna tränga fram.

Föreslå att lite lättvindigt att jag ska tapetsera om och min mage knyter sig i ångest.

Hyresrätt är det optimala för en person som jag. Skulle jag vilja ha något gjort, ringerliringer jag och beställer.

Tyvärr har hyresvärden inte möbler.


Nyligen fick jag lite extra pengar. Fadern tyckte det var synd att de skulle ligga på hyllor i banken och samla damm och gav alla oss ungar en dusör var!


Jag bestämde mig för att äntligen göra mig av med min tsunami-soffa. Den heter inte så för att den är så mjuk och skvalpig, utan för att jag köpte den för pengar jag tjänade när jag tokjobbade under den hemska katastrofen.

Den soffan är ordentligt nedsutten och tjaa, åren har gått sen dess och tanten vill ha en annan bekvämlighet numera.


En dag på IKEA blev det med bästa C som fantastiskt sällskap. Upptäkten att man kan börja med en macka och en god öl innan man börjar ränna runt, gjorde det faktiskt lite, lite roligare.

Men tänk!  Jag som bestämt mig för att köpa en röd soffa med schäslong, valde i stället en grön utan!


 

Fast med en fotpall till, som jag kan slänga upp de små knubbiga på.

Sen valde jag ny bokhylla/plats för tv:n slog till med ny golvtrall på balkongen också.

Imorron kommer allt utom soffan. Nu genomsöker jag omsorgsfullt hela skallen för att vara väl förberedd med svordomar, vilka jag är bergsäker på att jag kommer att behöva när jag ska montera dessa hyllor.


Men, inte nog med att jag köpt saker!

Jag har också startat projektet ”göraomgamlapallar” som jag haft i evigheter, ni vet, såna där gamla stadiga kökspallar med fyrkantig sits. Dessa ska få sina ben målade och sen håller jag på med en grej till deras sitsar. Jaa alltså, jag tror att det kommer att bli bra, men lovar att dela med mig sen, om det blir klart.

Balkongbordet jag köpte begagnat för flera år sedan, det har jag faktiskt redan slipat och oljat, fatta!


Håller min -lexi på att gå över? Kommer nästa inlägg att handla om när jag river ner mina köksluckor och lackerar om dom????


Spänningen är olidlig...


                        Trevlig helg och Pussen då   !



Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ kucke-li-lo med Blogkeen
Följ kucke-li-lo med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se