kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Li-Lo - 11 februari 2014 16:14

att jag inte vill göra så att sonen inte får vara med...


På allt det här!


Då vore jag väl en liten lort? om jag inte ville kasta en och annan lortig strumpa i min tvättmaskin då och då för att hjälpa honom när de pysslar med detta?


Det är så coolt, jag blir så glad av att detta att jag nästan skulle kunna dansa i en av deras musikvideor!


eller?


                       Pussen då   !


Av Li-Lo - 11 februari 2014 14:21

 Det är så mitt liv ser ut.

När jag nu har tagit det beslut jag gjorde, känns det fortfarande tungt, men samtidigt befriande.

Var dag är nu min egen, ingen annans.

Nu är det mitt hem, mina regler, mina avsteg från mina regler som gäller, ingen annans.


Ner går det ibland, jag älskar ju trots allt, det kan jag inte sluta med, inte ens om jag försöker.


Men jag kan sluta engagera mig. Nu vet jag att han hittat en ”tjej” att bo med och behöver inte ens fundera på om han saknar tak över huvudet.


Jag njuter faktiskt!


Av att själv bestämma över vad jag ska äta, när jag ska göra det, om jag ska göra det. Det finns nästan ingen tvätt eller joo, jaa, det som Bortbo-sonen släpar hem med jämna mellanrum. Här var han på väg till mig på Mors Dag…


 


Jag tycker också om att vara helt ensam om att bestämma just det, att jag faktiskt vill hjälpa honom med tvätten. Att en och annan tycker att det är att ”skämma bort” ja, se det ger jag blanka fasen i.


Han gör något på nästan all sin lediga tid som är jätteviktigt för honom, något som gör honom glad och ger honom tillfredsställelse och kanske, kanske kan leda honom framåt i livet.


Det har funnits andra saker jag gjort för mina barn som andra haft åsikter om, som jag också gett blanka faen i. Jag ville gärna att de skulle äta frukost.

Orkade de gå upp och göra den själva som tonåringar? Nej.

Var det extremt ansträngande för mig att gör en eller två extra när jag ändå gjorde en åt mig? Nej.


Även andra saker jag gör för andra, för att jag vill och har valt det har andra åsikter om. Men det tycker jag de ska ta och skita i.

Jag kan själv!

Kan välja vilka strider jag ska ta, vilka jag vill ignorera, vilka jag vill vara snäll mot, även om de kanske har ”gjort något” mot mig.

Jag är inte troende tror inte på någon högre kraft, men kanske jag tror på karma i levande livet?


Jag tycker om att vara snäll, jag blir glad av att göra saker för andra, tror inte på hämnd, ge igen eller smaka på sin egen medicin…


Tycker också att jag har rätt att välja att kunna vara glad, trivas och hitta må-bra saker i livet, även om det finns sorgliga inslag i det.


Så de så!


                                    Pussen då   !

Av Li-Lo - 8 februari 2014 08:00


För jag tror inte på att det är nyttigt att svälja, dölja eller skyla över.
Det finns egentligen ingen gång när mitt liv har blivit bättre av att göra det.


Däremot, har jag många gånger fått mycket stöd, värme, goda råd och tröst när jag valt att vara öppen med att mitt liv inte är perfekt, en dans på rosor eller roligt från morgon till kväll.
Personligt eller privat, själv förstår jag inte skillnaden, men däremot försöker jag att respektera andras integritet, de jag vet har ett stort behov av sådan.


Så! Här kommer orsaken till att jag verkat nere ett tag:  
Jag länkar först till ett par gamla inlägg, för jag orkar inte skriva om allt. De ger en bakgrund, för eventuella nya eller glömska läs are.


en intervju  och här  ett till   näst sista och till sist   


Sakta har jag insett, begripit, tagit in och accepterat att det jag och många andra ville, drömde om, längtade efter inte alls blev så.


Sonen som fick chansen att ordna upp sitt liv, genom att få husrum, omsorg, kärlek och vettiga personer att omge sig med, klarade inte av att ta den.
Trots att det gör fruktansvärt ont i mig, har jag valt att tänka med hjärnan i stället för hjärtat och bad för någon vecka sedan honom att lämna ifrån sig nycklarna.


Han får inte längre bo hos mig.
Han accepterade detta utan minsta protest, vilket kändes skönt mitt i sorgen. För sorgligt är det, det har varit tårar, ångest, svårt att andas emellanåt.


Jag VET ju att den som har problem med missbruk och kriminalitet (det sista har han klarat bäst att hålla sig ifrån) inte blir hjälpt av att någon håller den under armarna och ser till att den kan hålla sig flytande.


Jag kände också hur jag sakta, pö om pö började flytta mina egna gränser för vad som var acceptabelt och inte, hur jag fick mindre och mindre utrymme för mitt eget liv och att jag inte trivdes i mitt eget hem längre. En egentligen ganska liten händelse fick mig att stanna upp och verkligen känna och inse att det blivit helt ohållbart att försöka skyla över, svälja och dölja längre.


Många varma människor har jag fått hjälp och stöd av, alla är värda så mycket kärlek tillbaka, att jag inte vet hur jag ska kunna ge er den. Bortbo-sonen har varit fantastisk, det är ändå hans storebror det handlar om, men ändå har han stöttat mig till 100 %.


Nu tänker jag att den dagen Storsonen bestämt sig, tar beslutet att ändra sitt liv, ändra sin livsstil och börjarjobba med sitt sätt att tänka.
Då, då kommer jag att stötta, uppmuntra, ställa upp och slösa min kärlek på honom igen, så mycket jag bara kan och orkar.


Men som han tänker, lever och resonerar idag, är det inte meningsfullt att göra det. Hårt, trist, sorgligt, vidrigt och gör precis hur ont som helst.
Jag inser att detta kan göra att vi tappar kontakten igen, att han kommer att anklaga mig för olika saker, att vissa kommer anse att jag är onödigt hård.


Men!


Jag har inte fått mitt jobb, min lägenhet, mina vänner, mitt liv gratis. Det har varit många gupp och vägbulor, hål och höga hinder, tårar och rent av massa SKIT för att jag ska ha det som jag har det idag.


Och neej, jag tänker INTE låta någon, inte ens mitt eget barn, ta det ifrån mig



              Tack!



Av Li-Lo - 7 februari 2014 14:11

Alltså allra först, så vann en kompis choklad från Bergsjö och Jeanettes chokladfabrik...

Hon har lovat att jag ska få smaka!


För någon vecka sen hände en annan fantastisk grej, vi fick en generation till i släkten.

En liten gosse föddes, så nu är vi inte mindre än fem generationer i denna stora famlj!


Sen loggar jag in på Facebook och hittar det här!


 


Alltså! Den som önskade detta är världens gulligaste systerdotter nere på Västkusten.


Eller snarare en av världens gulligaste systerdöttrar, de är ju många gullungar, likväl som mina brorsdöttrar   


Bortbo-sonen filmar och filmar, här är dagens släpp


Jag tycker mycket om både låten och filmen.


Ni minns kanske en annan han filmat?


där kanske inte musiken var den jag gillar allra mest, men faktum är att den nu har visats ganska så

många gånger på Youtube...


                  NÄRMARE BESTÄMT ÖVER EN HALV MILJON!!!!


Det är faktiskt många   till och med Jättemånga!


                            Pussen då   !


                         

Av Li-Lo - 3 februari 2014 15:10



Var har jag varit?


Vad har jag gjort?


Bryr jag mig inte om er längre?


Hemma har jag varit, nästan dygnet runt i tre veckor.  Jag har inte jobbat, jag har nästan inte träffat några andra än mig själv.


Jag har tagit hand om mig själv. Vilat, läst, tittat på TV, gått promenader, fått massage, bastat.

Lagat mat och satt chilifröer. Läst en och annan blogg, men inte känt för att kommentera..

Gråtit, varit ledsen, varit tveksam, känt att jag gjort rätt och gråtit igen för att det är så det är.

Vilat och tagit det lugnt och bara varit.


Jag har också tänkt, på vilken tur jag har, som har fått så mycket kunskap, att jag klarar att göra det.

Att jag är lyckligt lottad, som har vänner, familj och kloka bekanta som stöttar mig när jag behöver det.

Det är också bra att ha en klok husläkare, som fattar att det finns olika sätt att vara sjuk på och hjälpt mig att få tid att återhämta mig.


Jag vet att det beslut jag fattat är rätt. Nu har jag tagit två veckor på mig, för att kunna hantera det.


Nu tänker jag leva, mycket och bra, som jag vill, på mitt sätt och med de människorna som gör mig glada.


De här:


 


 Min stora, tokiga, varma familj är en del av de människor som fyller mitt hjärta med värme.


En annan sak har jag gjort förresten:


Jag har påbörjat min födelsesdagsmånad, med att fylla år!

Kanske var den allra bästa presenten den här hälsningen på Facebook:


♥Stooooooooor jättekram till världens bästa L! Du är en av de få som gör skillnad i livet ♥ Hipp hipp hurra!


Det värmde, ända i hjärteroten och en bit till.

Nu spottar jag i nävarna, accepterar läget även om jag inte alls tokgillar det, och går vidare med hjälpen och kärleken ni alla ger mig, tack!     


                 Pussen då   !       

Av Li-Lo - 24 januari 2014 19:21

En liten dag i sänder, vänjer jag mig.


Jag kan inte sluta förvånas, över vilka fantastiska människor jag har omkring mig. (självklart är ni, fina bloggvänner med i den gruppen, ni trodde väl inte annat?)


Varma, goda. förstående och empatiska mästerverk, helt enkelt!


Till och med min husläkare, som förstår att jag just nu, minst av allt är lämpad att sitta och lyssna på diverse utskällningar. En och en halv vecka, har han gett mig tid att slicka mina sår och låta sorgen sjunka.


Jag har tagit mig en vilovecka, träffat få människor, men de jag har träffat, har varit bra för mig, på alla sätt.

Långa telefonsamtal, med bästa manvännen och med andra kloka, fina personer.


Slöande i TV-soffan och i sängen med en bok, långsam matlagning och några promenader.

Idag unnade jag mig en halvtimmes massage, stenhårda nypor hade den lilla damen, herreminje så skönt det var att lösa upp allt det som, som vanligt satt sig i högra axeln.


Sen kom sonen och visade mig video nummer två som släppts idag, skulle jag stelna till kan jag ju kräma på med den och låtsas att jag är med dessa gulliga barn och dansar:


http://www.youtube.com/watch?v=_FqDx4ypGyE


Fatta att han har fått filma en musikvideo till några som har över TRE MILJONER följare på Youtube!!!! 


Adam, som han gjort denna åt, kanske inte rikigt har så många, ännu...


http://www.youtube.com/watch?v=Oxxw8_xAj3M


Men det bästa av allt idag, det är att Bortbo-sonens kompis hade träffat (hmm, vad ska jag kalla honom nu?...) Stor-sonen idag, han hade sagt som det var. "Morsan kastade ut mig, det var mitt eget fel och jag är inte förbannad på henne"


Phuuu......


Det var härligt att höra och säkert avsett att föras vidare också?



Trevlig Helg och          


                                   Pussen då   !

Av Li-Lo - 21 januari 2014 11:30

Bloggen är inte nedlagd, bloggerskan är inte allvarligt sjuk och hon har inte glömt er.


Men, ni som hängt med ett tag, vet att jag har det där fröet.

Det som ibland känns som att det ska bli en stark och livskraftig planta.


Just nu, känns det inte alls så och framför allt:

Jag har insett att det inte hjälper ett dugg, hur mycket jag vattnar med omsorg, gödslar med kärlek och stöttar med goda råd och hemtrevligt pyssel.


Om det ska bli en planta som håller hela vägen till full blomning, så måste det komma inifrån, ändå inifrån fröets innersta med en total önskan om det.


Jag har sakta insett att det inte är så. Många små saker har lett till att jag fattat beslutet att låta detta frö gro, växa och nå sin fulla kraft någon annanstans än i min kuvös, mitt växthus av omsorger.


Det tar alltför mycket av min kraft, mitt liv, min energi, min glädje och kärlek.




Dock är jag tacksam över de som en gång lärde mig denna enkla mening:


"Ibland måste man tänka med hjärnan, inte med hjärtat"


Det är svårt, jobbigt och gör ont så inihelvete i hjärtat att använda den meningen i praktiken...



                                Pussen då   !



Av Li-Lo - 10 januari 2014 10:15


Jag gillar det.

När något blir till något annat än det var från början.


Dock är jag inte alls mycket för att hålla på och ändra.

I hemmet där är det som det är, jag byter inte ut kuddar, tyger, möbler och annat förrän det gamla är alltför nött och slitet.


Men när det liksom förändras av sig själv eller för att det behövs, det tycker jag om.


Fast jag känner nu genast att jag måste undanta en sak. Det kroppsliga förfallet, det gillar jag inte, alls!


Att kroppen förändras med åldern, det bryr jag mig inte så mycket om. Det hänger lite och putar lite mer än förr, inte är det jättekul, men en del av livet.


Men det andra…

Att det gör ont i fler och fler kroppsdelar, att minnet inte alltid är fungerande och att synen försämras…

Gillar jag inte!


Men annars.


Att intressen, åsikter och insikter förändras, fördjupas, tillkommer eller försvinner, det är roligt och spännande.


Vänskap avtar med vissa, förändras med andra och jag har fått helt nya underbara vänner under åren.


En av mina bästa vänner är en man. Vi började som något helt annat efter en internetdejtingkontakt. Jag vill inte påstå att vi haft ett förhållande, men vi umgicks och tyckte mycket om varandra.

Av olika orsaker, kanske att jag gifte mig till exempel, slutade vi ses.

Hela tiden höll vi sporadisk telefonkontakt.


Förra året träffades vi några gånger.

Sedan dess pratar vi i telefon, minst en gång i veckan. Vi pratar i timmar ibland. Han är klokare än många andra jag mött. Full av klokheter och egna kluriga, framfunderade filosofier.


Han är så full av livsglädje och gör verkligen saker för sina medmänniskor. Han har tillexempel lärt en hel hög av sina söners vänner att köra bil, så att de fått körkort till en så låg kostnad som möjligt.

Han far runt bland sina vänner och reder ut konflikter i förhållanden och får många att stanna upp och tänka till.


Men jag vet att om man sviker honom, då är han inte nådig. Han förväntar sig samma respekt och tacksamhet av andra som han själv visar, stenhårt!


Annars är han generös, alltid snabb att ge positiv feedback, otroligt pratsam, glad och en riktig vän.


Det är en mycket bra förändring, att gå från ”förhållande” till djup och varm vänskap.

Jag är mycket glad att vi inte tappat kontakten och hoppas att vi alltid kommer behålla den.


Och just idag kan jag erkänna att jag faktiskt inte är glad över förändringen från torrt och fint fotunderlag till denna äckliga, slasksörja jag fick vada i på väg till tunnelbanan i morse. Förändringen ska enligt de som vet fortsätta, så att jag i stället för att vada, kommer att få halka på hemvägen.

Inte nöjd alls!


                        Pussen då   !







Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards