kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Li-Lo - 11 mars 2014 13:00



att tillägga här.

Detta är nog det bästa Bortbo-sonen och hans härliga gäng gjort!

Jag började tamejtusan nästan böla...


Så här kommenterade min kollega:

"Jag tror på bilden när jag hör musiken och vice versa"


Bra kommentar tycker jag :)



Av Li-Lo - 10 mars 2014 13:59

Inte var det lätt att välja. Vi har surfat och klickat, backat och tappat bort oss och fått starta om.

Men nu är det gjort.

Innehållet i den fantastiska presenten är använt.


 

Tillsammans med en härlig tjej jag lärt känna genom detta bloggande

(Hurra! för denna fantastiska värld!)

kommer jag på påskdagen att fara till Rhodos.

Ingen av oss har varit där tidigare (jag har i sanningens namn, aldrig varit på en helt normal, vanlig charterresa överhuvudtaget!).


Tiden och priset fick avgöra, samt att det vi valt i alla fall inte är ett jättekomplex, jag blev alldeles vettskrämd av bilderna från vissa resmål.

Även om det är skönt med sol och värme, finns det inte en chans i världen att jag skulle ge mig i väg för att bo på ett ställe som detta.



   


Inte ens en endaste lite vecka.


Det må vara sol och hav, men åhnej, jag vill allt ha det lite gemytligt också. Nu kommer vi att bo på ett ställe med 70 rum och en liten grön trädgård med pool. 200 meter till havet och 250 till samhället.


Det känns härligt att ha något att se fram mot som inte är alltför långt fram i tiden.


Fast redan denna helg ska jag ha främmat från Västkusten, fina systerdotter T kommer för att ha det lite kul med moster (jaa alltså det skiljer två år på oss, så jag behöver inte vara barnvakt precis).

Vi hoppas på lite dans till härlig levande musik på fredag kväll och mysigt umgänge med varandra och andra i familjen övriga dagar.


Storsonen har tagit små steg på en ny väg och jag hoppas innerligt han stannar kvar på den. Det finns många gropar kvar på den, vilket som tur är inte betyder att man nödvändigtvis måste falla i dem.


Bortbo-sonen honom ser jag inte mycket av, men jag vet att han fortfarande finns, då det stod två vackert blå kassar från ett möbelvaruhus på hallgolvet när jag kom hem igår kväll.


För övrigt bultar lilla   -at lite extra just nu, det känns härligt, men det tar jag en endaste liten dag i taget med och försöker att inte bli för ivrig och yster…



                            Pussen då   !




Av Li-Lo - 3 mars 2014 16:28



Det som en gång var sorgligt, svårt att hantera och jättejobbigt har vänt, och det rejält.


Eftersom Bortbo-sonen är en man med mycket stor integritet, har jag alltid valt att vara sparsam med att skriva om honom.

Men just nu händer det allt som oftast att när jag tänker på hur hans liv varit och hur det är idag och faktiskt bara börjar gråta av glädje och lättnad.


Den gossen är född i andra halvan av december. Jag tyckte han skulle få gå kvar ett år till på dagis, men se nää, det var inte aktuellt. Alla som är födda ett och samma år ska behandlas lika.

Han vantrivdes i skolan nästan från första sekund. Han blev ofta ledsen och kände sig misslyckad, när han inte kunde koncentrera sig eller när han inte förstod uppgifterna och var för blyg för att fråga. Ibland blev han arg, ofta rymde han från både skola och fritids.


I andra klass flyttades han till en liten, personaltät skola. Där fungerade det bra, han och de andra barnen blev sedda och utvecklades enligt sin egen personlighet och förmåga.


Sen bestämdes att han skulle gå om tredje klass (Vad var det jag sa?) i vanlig klass. Det fungerade hyfsat.


Jag minns att många ifrågasatte att han inte så gärna lekte med andra barn på fritiden och tyckte att jag skulle bjuda hem hans skolkamrater. Men han ville ju inte, han var tydlig med att han ville vara ifred när han varit i skolan. Ibland kom han traskande från fel håll och när jag frågade var han varit sa han stillsamt att han tagit en promenad, för att ”hinna prata färdigt med sig själv”.

I sitt rum ville han ha alla sina installationer av plastfigurer så som han placerat dem, inte ha andra där som pillade och flyttade på grejerna.

Det är inte så att han inte deltog i lek med andra barn, men han tröttnade fort och kom in efter en stunds utelek, eller drog sig undan.


Lagsport var inte att tänka på, Vår teater fungerade en termin eller två, men där var bara två killar och de kände att tjejerna tog över och bestämde för mycket!

I mellanstadiet hittade han sin bästa vän, de är fortfarande underbart goda vänner, även om de hade ett uppehåll några av de tidiga tonåren. De två kunde umgås hur mycket som helst och hade fullt av roliga saker och projekt tillsammans.


Men nästan samtidigt började allt krångel med brorsan hans. Min tid och energi räckte inte riktigt till för dem båda.

Ibland kändes det som om jag gick från det ena mötet till det andra, lyssnade på olika personer som inte hade något gott att säga om någon av mina söner. Till slut hände det att jag gav blanka fan i dessa möten.

En gång försökte jag förmedla att jag inte riktigt trodde på idén med EVK (elevvårdskonferenser).


 Att det är ganska svårt att som ensam person som älskar och står nära barnet, sitta i ett rum med ett flertal andra som alla har åsikter, synpunkter och klagomål på ens älskade unge, utan att bli en lejoninna. Det blir svårt att samarbeta, man ser inte samma sak som de gör, hör inte vad de säger, utan uppfattar allt som anklagelser på barnet och på en själv. Får helt enkelt svårt att se nyttan av att höra om alla fel och brister, stänger om sig eller så, går man helt enkelt  till anfall eller intar försvarsposition.

Men det var inget någon tog till sig riktigt kände jag, för så har man alltid gjort, ju.


Vi påbörjade en utredning på barnspsyk, första samtalet gick bra. Sen skulle han sitta ensam med psykologen, jag satt i väntrummet.

Efter bara några minuter kom han farande, slet åt sig jackan och sprang därifrån, muttrandes.

Jag sprang efter och frågade vad som hänt.

”Pysselböcker!” fräste han bara. När han lugnat sig, fick jag reda på att psykologen gav honom en sån där bild, där han skulle följa kringelkrokar för att olika bilar skulle hitta till sina garage.

Han blev djupt förolämpad av ha blivit ditlurad för att sitta med småbarnspyssel och satte aldrig sin fot där igen.


Den gossen har INGEN lyckats lirka med, när han väl bestämt sig.


Redan då hade han börjat öka i vikt och när sen kompisens mamma bestämde att de inte fick umgås på fritiden för att de tillsammans var lite besvärliga i skolan, eskalerade den ökningen.

Han gick mer och mer sällan till skolan, satt hemma och spelade TV-spel, inget var roligt längre.

Till slut vägde han 120 kilo.

Skolan kallade till det ena mötet efter det andra, det sattes in stöd från socialtjänsten, som skulle stimulera och hjälpa honom. Inget fungerade.


Men en dag: ringde han till mig på jobbet och sa ”jag kastar allt” Jag fattade ingenting, men det visade sig att han sett en film ”Supersize me” och förstått vad som händer i kroppen när man är rejält överviktig. Kakor, bullar, glass, saft allt med mycket socker åkte i soporna. Han började promenera, minst 30 min varje dag.

På ett drygt år hade han nästan förlorat hälften av sin vikt!


Under tiden hade han gått ur grundskolan, utan att ha betyg i ett enda ämne. Han harvade ett år i en liten gymnasieklass och det gick lite bättre. På sommarlovet fick han tre veckors sommarjobb genom stadsdelen på ett dagkollo.

Äntligen hade han hittat rätt, äntligen fick han göra något han gillade och mådde riktigt bra av. Jag lovade honom att se till att han skulle få chansen att praktisera under hösten om han lovade att ta tag i skolan bättre.

Jag skulle kunna ha ringt runt i evigheter för att hjälpa honom, men fick som tur var napp väldigt fort.


Han praktiserade, läste samtidigt in matte, engelska och svenska på tre månader. Fyllde arton och fick börja jobba som timvikarie där.

Rätt som det var, tog han också tag i att plugga in en barnskötarutbildning på distans, samtidigt som han jobbade.

Så av den killen, som ingen lyckats motivera, förstå sig på, eller hjälpa i skolan blev det en utbildad barnskötare, som idag har fast jobb.


Att han sen på fritiden lärt sig att ta superfina foton och dessutom skapat sig en sidokarriär som filmare, det kanske, kanske jag råkat nämna och skryta en smula över förut?


Under de här åren, när han mest satt hemma passerade många intressen revy. Nu pratar jag inte om att bry sig lite grann om saker och ting.

Nänä, här pratar vi om att lära sig samtliga regler i baseboll och amerikansk football, följa seriespelet på internet och låta mamma skriva ut komplicerade scorecards att fylla i.

Eller att gå med i bokklubben Svenskt militärbibliotek och läsa allt om båda världskrigen, på svenska och engelska.

Bröderna Marx samtliga filmer på DVD och böcker om och av dessa (på engelska).

Allt om amerikansk hiphop, följa stand-up komiker från USA och England.


Inte har det varit lätt alla gånger, men trots allas farhågor, alla förståsigpåare och all expertis har jag alltid känt mig övertygad om att denna unge bara behövde mogna i sin egen takt. Att han hade massor i sig som bara behövde växa till sig.


Självklart har jag varit orolig och blivit stressad av det ibland också, det tänker jag inte ljuga om.


När han nu är en vuxen ung man, blomstrar han, är underbar till sitt sätt och gör det han drömt om sen han var liten.


Där ser man, mammor vet en hel del, som inga experter har en aning om eller helt enkelt:


Vad var det jag sa?


                                    Pussen då   !




Av Li-Lo - 26 februari 2014 12:49


Att vissa år är liksom bättre än andra?


Kan de kanske komma i femårsintervaller för mig?

2009 var ett år då jag kände att det mesta liksom gick min väg.


Eller är det så, att när man som jag för tillfället är på ett himlans bra humör tycker att varje positiv sak som händer är ytterligare ett bevis på att man har ett lyckoår?


Maken får sitt svenska medborgarskap!


När tunnelbanan jag ska åka med, kommer in precis när jag satt min fot på perrongen.


Att de har extrapris på något som jag exakt just då är sugen på.


Grannen som är så rar och jag inte träffat på länge, öppnar sin dörr samtidigt som jag och vi får skratta tillsammans på väg till tunnelbanan på morronen.


Jag får massor av härliga bekräftelser på att de jag tycker mycket om faktiskt tycker om mig tillbaka.


När jag känner mig så där härligt stark, vild och vacker som jag vill vara och lyckas hitta en person som kanske, kanske tycker att jag faktiskt är det…


Alla som ringer till jobbet är snälla och glada (i alla fall nästan).


Å så var det ju presenten… blir fortfarande glad som en liten lärka, när mina tankar hamnar på den överraskningen.


Egentligen spelar det ju ingen roll varför det är så härligt just nu, men njuter av mitt liv det gör jag.




Nyfrissad med fräsig frilla går jag runt och liksom dansar inuti, med sprudel i hela kroppen och lätt träningsvärk i mungiporna.


   


Om det vänder, när det väl händer, kan ingen nånsin ta ifrån mej de här dagarna och det är ju bara hur bra som helst.


Men än så länge tycker jag att 2014 Hästens år är bästaste året på aplänge!


                                       Pussen då   !


 



Av Li-Lo - 24 februari 2014 12:35


Skulle jag ta mig fram med hoppsasteg just nu.

Men då det var just ett sådant som fick mitt knä ur spel en gång i tiden så avstår jag från det.


Men mitt hjärta och resten av mitt inre hoppar och skuttar, samt gör kvillrande kullerbyttor av pur lycka.

Det finns fler skäl till denna rent av löjliga lycka och glädje jag känner just nu.


Efter en trevlig middag och många skratt i fredags kväll åkte jag vid 11-tiden. På mitt köksbord låg ett rött paket. Bortbo-sonen har otroligt många kvalitéer och talanger.

Att skriva snyggt och teckna kanske inte är en av dem, dock.


 

Jag tog ovanligt lång tid på mig, innan jag öppnade paketet.

Men sen!

Alltså, hur fin kan en unge vara?


 


Jag vet inte om det syns riktigt, men där låg ett litet flygplan, ett solstift och ett presentkort på Akademibokhandeln, samt ganska många tusen kronor!


Han tycker och vill att hans mamma ska få åka på en skön semester, helt enkelt.

Och när jag messade till honom att han borde spara sina pengar till något han kanske kan behöva, svarade han: Ja, som att göra nåt för min morsa!


Vilken unge va?! (Jag hade baske mig svårt att sova på natten.)

Okej, torka bort tårarna av rörelse nu…


Att sen vakna en lördag när solen lyser som vårfnattig, gör inte glädjen mindre, alls.

Bortbo-sonen kom på frukost och jag lyckadesmed näppe undvika att krama och pussa ihjäl honom.


Sen var det ett varv vid spisen hos De Gamle, det blev två olika grytor av en bit nötkött, innan jag ilade hem igen.

På kvällen skulle jag träffa nån, vi skulle bara ta en fika lite snabbt, för att liksom se om vi gillade varandra.

Jag säger inte mer om det, just nu, mer än att det i alla fall sprudlar, kvillrar och fladdrar i mitt inre.



Igår eftermiddag behövde Bortbo-sonens filmteam några statister till en inspelning och självklart ställde jag upp.


Det var två timmars väntan, två minuter stillastående tyst medverkan i en liten film.  Men det var spännande att se en riktig filmstudio inifrån, men framför allt var det något annat som var underbart.


De tre personer han jobbar mest med, var personer jag direkt tyckte om. Dessutom var det första de sa till mig alla tre när vi presenterades, hur BRA, DUKTIG, FIN och BÄST han är!


                           Största, varmaste och hjärtligaste


                                

                                     Pussen då   !

Av Li-Lo - 21 februari 2014 15:18


Gå och träna!


 Men alltså, nää det tar emot nåt så infernaliskt! Sånt här motstånd har jag aldrig lyckats uppbåda tidigare. Väskfan står här och glor surt på mig, men inget händer.

Jag faller inte till föga och tar mig dit.

Tänkte att NÄSTA vecka kanske? Men nää, då ska jag klippa mig ena dagen och bli intervjuad för hemsidan briisa.se nästa och NÅN dag måste man väl ändå få gå hem efter jobbet, va?


Äta enklare och mer vegetarisk mat oftare!  

                          

Men nää, jag ska krångla och hålla på, laga alldeles för stora grytor med alldeles för mycket grejer i.

När det kan vara så enkelt, gott och mättande med en sån här enkel grej!


 

Dessutom vackert så in i bäng



Tro bättre om Bortbo-sonen!


När han messar mig detta


 

Borde jag inte fråga om den är inslagen i en IKEA-kasse!


När det i själva verket är en försenad födelsedagspresent som ligger där och väntar på mig när jag kommer hem.

Jag är vansinnigt nyfiken, men ska hem till brorsan och käka middag, så det dröjer innan jag få veta.


Önska er en Trevlig Helg, inte bara borde jag, utan gör jag också!


                          Pussen då   !










Av Li-Lo - 17 februari 2014 14:52


Jaa, man blir ju lite fundersam, när dagarna efter jag publicerat inlägget med fiffiga tips om bland annat tepåsar med spännande effekt, får man se detta på en av de större tidningarnas hemsida.


 

Välkomnar hjärtligt dessa nya läsare i så fall.


Fundersam är jag också över vad min väska med träningsgrejer håller på med. Över jul och nyår hölls den snällt i garderoben och gav mig inte det minsta uns av dåligt samvete.

En dag stod den sedan plötsligt och gapade tom på en stol, nästa var den full med träningsgrejer och hade flyttat fram sig till mitt på golvet i sovrummet.

Jag fattar ingenting, vad vill den?


I helgen stod den här  

 vid ytterdörren, men jag lyckades ignorera den varje gång jag gick ut. Men i morse anföll den, sög sig fast vid min hand och har nu lyckats att ta sig ända hit  

 till hurtsen bakom mitt skrivbord.

Vem vet, i morgon kanske budskapet den försöker förmedla har gått fram?


Budskapet som var skrivet på en skylt utanför en krog jag och min väninna gick förbi häromkvällen gick i alla fall inte fram till oss:


VISAROS!


Vi tittade förbryllat på varandra, VAD är det? En ny mattrend på hipster-Söder? En drink? Ett bra band som spelar?

Vi fick gå några hundra meter, innan vi fattade vad de försökte säga oss…


Andra fattar lätt och snabbt, tillexempel en av mina små extrajäntor som varit på semester nyss, hon tittade förbi i går förmiddags med present till sin ”Mami”, henne har jag lyckats bra med…


 

Min amaryllis fattar ingenting den heller


 


En annan som helt valt att inte ta till sig budskapet, är den person som lagt ut denna bild på nätet.


 

Vilken härligt rebellisk person, sånt gör mig mäkta glad.



Å till sist kommer en bild med budskap speciellt till Ama:


 

Bananplättar, lätt som en plätt att göra:

Mosa en mogen banan, blanda med två uppvispade ägg och stek! Jag åt mina med upptinade hallon och lite god yoghurt. Tror att lite kokosflingor och kanske kanel och/eller kardemumma skulle göra de än godare.


Jag åt mina som frukostefterrätt igår.

 När jag är ledig och har gott om tid, unnar jag mig något lite extra när jag ätit min macka, en smoothie, en macka med sött pålägg eller kanske numera någon liten bananplätt!

Helt enkelt en frukostefterrätt!


                                        Pussen då    !


Av Li-Lo - 13 februari 2014 10:53



Idag förvaltar jag mitt arv som tidigare student å Maria Husmodersskola.

Det var där jag studerade under två intensiva år för att få gymnasiekompetens en gång i tiden. Enklast möjliga valde jag för jag gillade verkligen inte att gå i skolan, engelska och svenska var de enda pluggämnena.  Resten av tiden lagade vi mat, läste om mat. Vi badade bebisdockor, strök, lärde oss att städa, ta hand om hemmet och lite annat. Men framför allt hade vi roligt!


Nåväl, tillbaka till tipsen.

Här kommer nummer ett:


Det hittade jag på nätet igår. Glöm allt vad svärtande tidningspapper heter nästa gång du flyttar och ska packa dina tallrikar! Så här kan man göra i stället.


 


Tips två:

Är du trött på ditt trista kök och dina köksredskap? Skulle det inte vara kul att få en ny glad vårfärg på dina grejer?

Köp färsk gurkmeja!


 


Skärbrädor, rivjärn, knivar, kastruller samt dina händer kommer lysa i härliga gula nyanser, allt från varmaste orange till milt gyllengul. Ännu har jag inte lyckats spilla på golv eller annan fast inredning, men jag är säker på att även dessa går att piffa till med denna simpla lilla rot.


Tre:

Planerar du att börja odla Apbröd, Monkeybread, Baobab för husbehov?


 

Hav tålamod!

Jag planerar att byta namn i smyg på min förort till Baobagarmossen, genom att här och där plantera ut sådana träd.

På två år har jag kommit så här långt.


 


Fjärde:

Inför alla hjärtans dag kanske en och annan av oss hoppas på lite kuttrasju??

Jag har i alla fall förberett mig..

Fick min vinst igår, bland annat innehöll den ett te som heter LOVE.


 



Skulle inte detta ta skruv, så finns det backup ett annat te, jag köpte häromdagen…


   


Är du i Stockholm och vill hitta det där lilla extra, något du inte trodde, visste eller ville veta fanns?

Gå till Kina Li på Ringvägen, ta gott om tid på dig där nere i källaren och jag lovar att du kommer hitta NÅGOT av detta. Detta var det femte och sista tipset!


Nu återstår bara



                                      Pussen då   !


och ha det så   ligt i morrn


förresten.... ett litet tips till, inget för den pryde dock...


http://www.upworthy.com/too-many-women-don-t-have-fun-in-bed-maybe-it-s-because-their-partners-never-took-this-class-re2-6b-2?c=ufb1









Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards