kucke-li-lo

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Li-Lo - 9 april 2014 19:21


Ja, ni fattar väl själva varför jag lägger upp denna film!


OM jag fattat det rätt, kommer det en längre, med fler dansare snart :)


                           Pussen då   !

Av Li-Lo - 8 april 2014 19:40


Men ändå, kanske är det inte ens ändan som är det viktiga?


Alltså jag menar, det finns ju en mitt, ett skinn och ett innehåll också, allt beror ju på hur man upplever det, vad man söker i korven och vem som äter den.


Jag vill alltså ha sagt att det finns olika aspekter på allt här i livet!


Just nu kämpar jag sedan drygt tre veckor med att inte röka.

 


Eller, nää, jag har faktiskt inte tyckt att det varit speciellt svårt den här gången.  Månaderna innan, hade jag bara tyckt att det var mindre ”gott” mest hela tiden.

Jag saknar ovanan emellanåt, men tar mig igenom det utan större problem.


Men!

 

En av orsakerna till att jag ville lägga av, är att jag inte gillar att jag tappat min starka grundkondis, jag haft hela livet. Alltså den negativa påverkan det har på hjärtats funktioner.


Men!

 

Nu i dagarna har varenda tidning haft artiklar om hur farligt det är för hjärtat med dålig sömn.


Jag som alltid, hela livet, trots eländen, sorger och bedrövelser kunnat sova, som ett näpet spädbarn


 


– vaknar nu var och varannan natt, efter ett par timmars sömn, vrider och vänder på mig timme ut och timme in, utan att somna om.

Inte för att jag tänker låta lite förlorad sömn få mig att ge upp mitt rökfria liv,men ändå!


Sen har jag tänkt på en helt annan sak.


Jag har ju levt ganska mycket som enastående, har haft två längre förhållanden och ett och annat kortare.


Jag kan verkligen vara extremt avundsjuk på de som fått chansen att uppleva den djupa och innerliga kärleken, när man ”växer ihop” och verkligen lär känna varandra och delar livet i vått och torrt.


Men!


De senaste dagarna har jag tänkt på en sak, som jag (till skillnad mot den som lever i ett förhållande) har möjlighet till fortfarande, utan att såra någon eller avsluta något värdefullt.


Jag har många gånger fått njuta av att vara nyförälskad, kär och galen, känna mig helt förvirrad, bortkollrad.


 

Flina som en fåne helt utan anledning, se mig själv i spegeln och förvånas över hur mina ögon gnistrar och att mina skrattgropar syns varenda gång jag tittar efter.


Eftersom jag lätt hamnar i det tillståndet, vet jag att det känns precis lika underbart, spännande, jätteläskigt, fantastiskt och oroligt som när jag var en finnig tonårsjänta!




Inte på något sätt vill jag påstå att det ena är bättre än det andra, men roligt är det i alla fall, att fortfarande kunna vara:

                


  Kär, galen och lättantändlig   !





                                         Pussen då   !




Av Li-Lo - 7 april 2014 19:55



Inget är väl egentligen för mycket när det ska firas?


 

Tänk att jag skrev det första lilla inlägget just denna dag, fast 2010 då.



Åååh, jag hade så himla många idéer om hur bra min blogg skulle bli.

Hur kloka, intelligenta, samhällmedvetet kritiska inlägg bara skulle flöda från min skärm till era.


Hade även funderingar på om det kanske skulle bli en fantastisk mat- och chiliblogg, med smaskiga recept och tjusiga bilder från mina odlingar.


 


 

En annan tanke var att VARTENDASTE litet inlägg skulle vara så himla roligt så det fick er läsare att vrida er i skrattkramper, kissa på er lite grann, men dock inte dö av skratt.


 


Nu blev det inte så, det vart en himla röra av alltihop, men allra mest någon slags öppen dagbok.

Det är ingen ordning på allting helt enkelt, ungefär som en ganska adekvat spegling av självaste bloggerskan?


 

Som livet självt rent av?


Likadant med det här att jag ibland bloggar vareviga dag och rätt som det är med låååånga mellanrum. Som människa tror jag det är normalt att vara mer eller mindre social i olika perioder.

Vissa gånger är jag för upptagen av massa annat, andra gånger är jag för ledsen, trött eller frustrerad för att hitta glädjen i att skriva.


Men jag är rätt nöjd, sitter faktiskt då och då och läser mina egna gamla inlägg.



Fast det som är det allra, allra bästa med att blogga, det hade jag verkligen inte den blekaste aning om när jag började.

Att jag skulle få nya vänner!  Vilken underbar biverkning liksom!


En del av er har jag fått krama om i verkligheten, andra bara fått vara glad att ha kontakt med här.

Men en sak är säker, ni är alla hur gulliga som helst, ungefär som den här


 


Gosegrisarna mina!



                                       Pussen då   !






Av Li-Lo - 4 april 2014 19:19


Att det inte blir bloggat alls.

Det finns lite olika skäl till detta.


Ett är att jag har haft mer än vanligt med De Gamle.

Förra fredagen satt jag ett antal timmar på Södersjukhuset med min far.


 


Akutmottagningen.

Det tar tid.

Under den tiden, de timmarna, hann jag åter igen förvånas stort över denna märkliga plats, samt fyllas med stor värme och tacksamhet. Vilka fantastiska människor/änglar det arbetar inom sjukvården!

Fadern blev inlagd över helgen.


På lördagen åkte jag till Modern som förstås både behövde extra sällskap och hjälp. Dessutom passade jag på att göra det som jag har svårt att få lov till när Fadern är närvarande.

Jag tömde, rensade och gjorde ren deras kyl!

Fadern är den som de sista åren skött inköp och matlagning. Han tycker om saker som är märkta med någon av följande lappar.


       


Sitter det en sån lapp på en vara, så kan han köpa den, även om han inte har den blekaste aning om vad det är, hur man använder den eller ens veta om det är något han skulle vilja stoppa i sin mun.


Så i kylen finns det grejer, mycket grejer, många såser framför allt.

Jag slängde saker. Allt med ”bästföre” ett annat år än detta, öppnade såser, sillburkar, kaviartuber, skrumpnande kasslerbitar och lite annat smått, före detta gott åkte i soporna.


Mina storasyskon tycker att jag är modig!

Men är man minsta lillaste gullet i familjen så är man, inte blir pappa arg på mig inte.


På måndagen trodde vi att han skulle få träffa läkaren på dagen,för att få alla besked efter de undersökningar som gjorts och sen åka hem.

Men syster ringde strax innan jag slutade jobbet och sa att han fortfarande väntade så jag åkte till honom. Vi strosade runt, satt i foajén och käkade glass, strosade lite till. När jag stod vid hissen på väg hem ringde det och vi fick veta av min syster att läkaren letade efter Fadern.


Så vi satte oss ned med honom, han förklarade vad det var som inte är bra (det är helt tjockt i halspulsådern på vänstra sidan, vilket orsakar små, små proppar, som i sin tur påverkar händernas funktion, tal, förmågan att svälja och synen)


Plötsligt ska han alltså ta ställning till ifall han vill ta risken med en operation, eller om han vill äta lite mer mediciner och hoppas på att de löser detta.


Jag förstod rätt snart vad han ville och respekterar det fullt ut, liksom alla andra i familjen. Till läkaren sa han ungefär så här:


”Jag är ju inte dummare än tåget och fattar väl att det är så här det är. Jag har levt i nitttvå bast och haft det jävligt kul större delen av tiden. Nu börjar det dags att välja färg på vingarna”


Läkaren lämnade oss, vi pratade lite och bara satt lite tillsammans, Fadern och jag.


Sen ringer han till Modern, säger som det är, att han kommer hem nästa dag utan att bli opererad och sen säger de enkelt till varandra


”Jag älskar dig”


 


Vi tog farväl, jag åkte hem, ganska omtumlad och fylld av känslor.


Nu återstår väl för oss alla att vänja oss vid lite nyordningar och att kämpa för att få De Gamle att ta emot mer hjälp från hemtjänsten (andra änglar) och acceptera denna förändring.


Själv tänker jag på att vi alla förhoppningsvis kan säga att vi har haft

” jävligt kul”

den dagen vi känner att det börjar ta slut samt att vi alla har någon att säga

"Jag älskar dig"

till och någon som vill säga det till oss, och det hoppas jag innerligt att vi inte ska behöva vänta på, det borde vi ha redan idag, helst!


Ha en underbar helg och


                                                 Pussen då   !

Av Li-Lo - 27 mars 2014 13:24


Jag gillar det, jättemycket!



 

När gossarna var små och jag var den allena rådande auktoriteten i hemmet, var det konstant kläder, saker, pryttlar som byttes ut.

Stora sonen ärvde av en släkting, som var två år äldre, men mycket spädare. Paltorna användes och försvann sedan till en kompis vars dotter föddes knappa året efter honom.

När hon vuxit ur dem, kom de tillbaka för att bäras av lilla sonen. För varje omgång lades något till och annat försvann. Rosa, lila, rött inga problem, det som passade och behövdes användes.


När vi sen flyttade, fick vi två grannpojkar som var lite äldre än mina, hur fiffigt som helst, både kläder, leksaker och annat bra att ha som de inte använde längre dumpades hos oss.

Jag har alltid försökt ge vidare om jag kunnat. Sålt grejer har jag nästan, nästan aldrig gjort.


Nu förtiden rensar jag garderoberna en eller två gånger om året. River ut ALLT, tar varje plagg och funderar över om jag VERKLIGEN ska behålla det.

När jag gjort detta, kommer vanligtvis en väninna och kollar om hon vill ha något, sen går resten till någon insamling.


Jag köper sällan kläder secondhand, inte för att jag har något emot det, mer för att jag inte har tålamod nog att hålla på och leta.

Ärver kläder gör jag gärna, dock!


Pryttlar, möbler och annat, tjaa, det är nog minst 75 % av sånt i mitt hem, som har haft ett tidigare liv på annan ort.

De flesta tekniska apparaterna har jag fått skaffa själv, dock!


 


Det som dock förvånar mig mycket är detta plötsligt är ”något nytt”

Hur kan de få till ett helt uppslag i Metro om detta idag?

Va?

Hur faan tror journalister, mediafolk och bloggare att folk utan överflöd överlevt förut? Och hur tror de folk i andra världsdelar överlever?


Det enda som är nytt, det är väl ändå att det numera finns internet, som underlättar bytandet, säljandet och att man kan dela med sig av idéerna om att återanvända och ge nytt liv till prylarna på hemsidor och sociala medier.


Jag gillar det, jättemycket!


De här fina sakerna har jag precis köpt genom den lokala byt/sälj/skänkes/önskas-sidan som finns på Facebook är jag jätteglad över tillexempel


 

30 spänn för denna solgula kannglädje!


 


Muminmamman goes rocknrollväska för en femtilapp!


Men att detta skulle vara något nytt?

Bah!

Fråga denna stackars bloggerska.


När jag var 6-7 år var vi på en av alla campingsemesterarna.  Norge denna gång.


Jag minns nästan inget från den resan, annat än att jag grät när vi körde på Trollstigen samt att det fanns en glass som hette Pin-up!  (alltså på den tiden kallades bilder på kvinnor med lite kläder på sig för just Pinuppor)


Men som yngst i en barnaskara på fyra, tog det mig till 20 årsåldern att bli kvitt den resan ändå.


Föräldrarna köpte nämligen likadana, exakt likadana tröjor till var och ett av mina tre äldre syskon.


Tripp, trapp, trull varenda en ärvdes av Mammas lilla hjärtegull!


Så kom inte här och snacka återbruk och återvinning med mig, jag är ta mig faan född recyclad!




                           Pussen då    !


Det enda jag är milt skeptiskt till att återvinna är gamla förhållanden....








Av Li-Lo - 18 mars 2014 15:11

Har ju inte gjort vad jag ska..


Säg inget till bortbo-sonen, men här kommer den, bara lite, lite sen...



Pussen  igen då    !

Av Li-Lo - 18 mars 2014 14:04

..eller hur man än vänder sig har man rumpan nånstans...


Helgen började redan på torsdagen.

Då anlände lilla T och vi kånkade hem hennes dundertunga packning från centralen.

Klart det blir tungt, när man snällt släpar med sig diverse djurdelar till Moster.


 

Danny, hette han, den ondsinta baggen som efter att ha stångat henne fick avsluta sitt liv. Men vi hedrade trots detta hans minne, genom att anrätta bland annat hans rejält tilltagna rumpa med kärlek och omsorg.

Det känns alltid bra att veta, att den rumpa jag sätter tänderna i har haft ett bra liv innan.


Fredagen ägnades åt De Gamle, som alltså är hennes morfar och mormor. Jag pysslade och hon pratade.

Lämpade henne att sitta på rumpan hos frisören för att bli ompysslad ett par timmar.


Under tiden lade jag sista handen på baggens rumpa, som nu förvandlats. Delvis till en smaskigt jerkkryddad stek samt till en ljuvligt doftande lammcurry.

Tillsammans satte vi oss på våra respektive bakdelar, knaprade i oss av Dannyrumpan plus tillbehör och sköljde ner det med lite vin.


Gott med mat i trevligt sällskap!


Men det var ju ut vi skulle, T med sitt fina nyfriserade hår och jag med mina testar lite lagom omsorgsfullt tillrättalagda. Lite uppiffning och sen så.

Jag kan tänka mig att många inte skulle välja Lilla Wien, men jag gillar det och T fann sig också väl tillrätta.

Vi dansade och dansade, utan att vänta på att bi uppbjudna en endaste gång.


 

Vi skakade, gungade, svängde på rumporna våra, skrattade och hade det härligt!


 


Men ackackack så trötter man blir av att vara ute om nätterna…

Lördagen fick rumporna vila, och vila och vila, nästan så att de somnade av allt sittande vi utförde med dem.


Nu har ”jäntan” farit hem, till sina nyfödda, söta, små (dödens) lammungar och förväntade hundvalpar av sorten Labradoodels.


 

JAG ska inte ha hund, jag SKA inte ha hund, jag ska INTE ha hund, jag ska inte HA hund…


Inte ens fast den skulle tvinga mig ut på promenader, som säkert skulle få min rumpa fast och fin!



                          Pussen då   !




Av Li-Lo - 12 mars 2014 14:21


Fy bubblan, vad glad jag blir av det!


Stort, smått, sant eller lögn (fast det verkar otroligt att vuxna skulle ägna sig åt sånt?).

Det gör mig på finfint humör, i alla fall.


Som idag, när jag varit på en vanlig kontroll hos tandläkaren.  De där orden: ”Du borstar verkligen noga, jättebra!”

Så himla mallig jag känner mig av de orden! Gick stolt därifrån med min lilla påse jag fick av sköterskan i väskan.


 

En annan sorts beröm, som kanske inte alltid uttalas högt, är när andra gillar maten jag lagat. När de helt struntar i kaloriintagsnormer och dieter och bara stoppar i sig samt helst av allt tar om av det jag tillrett. Då blir jag nöjd och så himla glad.


På jobbet är det faktiskt inte bara tokskallar som ringer, det händer att en och annan helt vanlig person, kollega eller annan tackar så där extra snällt och talar om hur bra de tycker jag gjort mitt jobb, härligt ju!


Jag har ju min bästaste killkompis, är det något han är fantastiskt superduperjättebra på, så är det just detta.

Varje gång jag talar med honom i telefon, säger han snälla, positiva saker som jag suger i mig som en wettexduk.


Sån är jag nämligen numera, jag håller inte på och säger saker som ”Nämen, äsch, så svårt var det inte, det däär var väl inget” och så vidare. Jag har börjat med att bara njuta av vänligheten som erbjuds, när någon säger snälla saker till mig.


Jag blir också glad över när någon berömmer det som andra gjort. När personer jag bryr mig om får uppskattning för något, gör det mig glad det också.


När jag ser alla positiva kommentarer på de musikvideos Bortbo-sonen filmat blir jag så glad för hans skull.


Kanske har jag varit dålig på att berömma er?


Mina trogna läsare, som tittar in och gör mig glad med kommentarer. Tack för att ni gör det, tack för att jag får läsa hos er som också bloggar och lära känna er och era liv. Tänk att jag fått äran att träffa flera av er i verkligheten, till och med ska ut och resa tillsammans med en av er!


Ni är bäst!



Förresten kommer ni ihåg för några år sedan? när jag styckade ett lamm på egen hand hemma i köket så svetten stänkte och jag fick träningsvärk i dagarna tre (minst)?


 


Lilla T som kommer i morron, hon kan hon också!


 

Undrar om vi ska ta med oss de här bilderna när vi går ut på fredag, kan nog vara fiffigt, om det mot förmodan skulle drälla fram nån drulle och flirta oönskat med oss?


                     Pussen då, finaste ni    !



                     











Presentation


Är det nåt som gör mig glad, så är det KOMMENTARER!!!
Jag besvarar dem alltid HÄR på plats.

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästbok


Skapa flashcards