Kan vara helt fantastiska ibland.

Idag börjar jag med att hylla en av dem jag känner mig synnerligen ödmjuk inför.

En av mina underbara systerdöttrar.

  (hon är lite äldre idag än för dryga 30 år sedan, men minst lika söt)

Häromdagen kom hon hem från en resa. Hon har med sin folkhögskola besökt en skola i Tanzania.

Många fina bilder har hon lagt upp på sociala medier, underbara stränder, vackra barn, ovana miljöer.

Men den första statusuppdateringen på Facebook är den jag är så glad över. Där berättar hon att hon upplevt så mycket fint, positivt och härligt INNAN hon berättar att hon blivit rånad TVÅ gånger. Dessutom sätter hon på sig en t-shirt med texten:

Haters don’t win

All respekt till henne, som kan se bortom det negativa och låta det fina hon fått uppleva ta överhanden.

Jag bugar mig ända ner till marken helt enkelt, för ett sådant klokt förhållningssätt.

Sen finns det förstås de som är fantastiska på andra sätt.

Jag har en mansvän som är världens snällaste, det är ju inte fy skam.

Men därutöver är han en jävel på att ständigt ifrågasätta och utmana mig, mitt sätt att tänka, vara, uttrycka mig och fungera.

Det är jättejobbigt!

Samt jättespännande, roligt och utvecklande. Fantastisk är han!

(och förstås oerhört irriterande emellanåt)

Däremot var inte händerna hans tillräckliga för att få vara med på film. De vet ingenting om händer, helt enkelt! Och jag får ingen användning för min galaklänning…

Själv är jag enligt tandläkaren jag träffade idag, helt enkelt jätteduktig på att hålla rent i truten.

Visst har jag vissa fördelar, inte så himla lätt att få något mindre än en personbil att fastna mellan de här framtänderna!

Ni som poppar in och läser samt dessutom lämnar en kommentar här, ni (Ama) är också fantastiska!

                                           Pussen då   !