Har jag väl inte precis, vill inte påstå det alls.

Tänker ofta på ett vykort jag fick som liten jänta. Min pappa hade en anställd som kom från Holland, han var nästan som en extra medlem i familjen och var alltid jättesnäll mot mig. Han reste hem och jag fick ett kort, med motiv från Fablernas värld.

”Det här med att göra ingenting, ingen dum alls faktiskt” skrev han. Ett av mina ledord i livet har det blivit!

Jag har tillexempel suttit på min balkong en del, den börjar komma till sig nu tycker jag.

Har man dessutom trevligt sällskap att avnjuta lite karibiskt kaffe med, blir det lite extra myyyys på alla vis.

Jo, just det, har varit på klassåterträff! Det var lite glest med folk, men roligt var det och jag fick höra saker om mig själv som barn, som kändes både lite överraskande och roligt. (någon påstod att det i höst är 50 år sedan vi började i första klass, vilket jag dock är väldigt skeptisk till)

Då jag under hela min uppväxt var väldigt lite feminin i min framtoning, tog jag i lite extra med det kvinnliga den här gången. Man vill ju visa att man utvecklats.

Igår hade jag finbesök. Förutom Lill-sonen som kom på middag, hade jag även ett antal andra godingar där.

Min systerson och hans fru skulle springa i ett lokalt lopp och syster skulle passa barnen deras. Vad blev då lämpligare än att göra det hos mig, så kunde vi heja på löparna från min balkong dessutom.

De här gullungarna träffar jag tyvärr inte så ofta, men de verkade trivas bra ändå. Jag har en låda med lite leksaker sen förr och en Transformer intresserade gossen väldigt.  (Det var jätte-jättekul att vara hos mig, hade han talat om innan han somnade igår)

Lilljäntan tyckte mina balkongtofflor var rätt kul, förutom att hon verkligen njöt av att käka jordgubbar.

Tycker som vanligt så här års att det är ALLDELES för LÅÅÅNGT kvar till semestern, men vet att om jag började den tidigare skulle jag tycka det var alldeles för mycket sommar kvar när jag kom tillbaks. Tar mig några långhelger och hoppas det går fortare än kvickt fram till tredje veckan i juli.

Någon annan tid jag hoppas ska gå extremt fort är fram till den 20 juni, då ska nämligen Lill-sonen komma hem. I år ska han plötsligt bestiga berg på semestern, börjar lite lagom med Österrikes högsta! Jag är inte förtjust, inte det minsta, men det är bara att hålla tummarna och hoppas att det kommer att gå bra...

                                     Pussen då   !