Vi förväntas arbeta enligt detta, det ska även värdesättas i lönesamtalen ifall vi jobbar så eller inte.

Okej!

Grejt!

Det är verkligen en fantastisk tanke.

Att vi ska premieras om vi ser problem i förväg, påtalar dem och försöker komma med lösningar.

Som tanke.

Nu vet jag inte hur många möten i arbetsgrupper, projektgrupper, styrgrupper, genomförandegrupper och samverkansgupper det tagit ledningen att komma fram till detta. Troligen väldigt många?

Jag har även misstankar om att det kanske, eventuellt ligger någon konsult som lyckats sälja in detta bakom själva idén?  I alla fall är det sådana vi ska få tillbringa en halv dag tillsammans med inom en snar framtid, så ska det mixas över sektionsgränser och vi ska lära av varandra.

Allt är ju helt otroligt bra, att vi ska se problemen innan de uppstår för att kunna åtgärda dem och att vi dessutom får göra det tillsammans med kollegor som jobbar med helt andra saker. (För vi ska ju gudbevars lösa våra problem med lokalvårdare, vaktmästare och fastighetsplanerare…)

I tanken.

Fast…

Vi är så långt ner i det hierarkiska systemet man kan komma och detta är en minst sagt hierarkisk organisation. Platt vet man inte vad det är. Det finns synliga och osynliga hierarkier, de införstådda vet precis vilka delar som är ”mer värda” än de andra.

Dessutom styrs vår organisations arbete av politiska beslut.

Det innebär att den ledning vi som jobbar längst ner har, är skitnödigt rädd för att stöta sig med den politiska ledningen. ”De där uppe” kan i princip göra som de vill, ingen har ”rätt” att tala om för dem hur saker och ting skulle kunna ändras för att fungera. De kan dessutom utan att meddela ändra rutiner, vanor och vad vi andra trott är regler efter eget tycke.

Försöker vi då påtala, att det kommer att bli problem, krångel och besvär, får vi svaret: De har bestämt att det ska vara så.

Efter det kommer det en PUNKT, en stor en och så är det färdigproaktiverat om den saken.

Till saken hör, att just vår lilla grupp sedan urminnes tider (i alla fall under mina 14 år) hela tiden, dagligen redan jobbar på detta vis.

Vi är så förbannat proaktiva, att den där yoghurten med ett liknande namn skulle gå och gömma sig om den mötte oss på gatan.

Detta trots att vi år ut och år in stöter på patrull, får kalla handen och talar för döva öron.

Vi ger upp emellanåt, lite till mans, men det finns alltid någon som har sugen kvar och den som tappat den tillfälligt, plockar snällt upp den, dammar av den och låter lika glada, snälla och proffsiga som innan.

Vi fortsätter handskas med mycket gamla damer som med säkerhet vet att det fanns en bomb på deras äldreboende som inte smällde, med rasister som ringer 400 samtal i veckan till oss, med barn som vill prata med mamma eller pappa.

Vi lyssnar snällt på de som har jättesvårt att uttrycka sig och försöker förstå vad de egentligen vill, vi hänvisar till rätt ställe, vi tar emot utskällningar för att de vi försöker koppla till aldrig svarar.

Vi tar emot skäll för politiska beslut som fattats och står ut med att få veta att vi sitter på våra feta bakar här uppe i Stockholm och tror att vi är något och får lönen betald av den som ringer. (de tror ofta att vår lön ligger på samma nivå som deras i toppen, hahahaha!)

Förresten, när de säger just det ”Jag betalar din lön” tänker de inte på att det faktiskt är ännu värre för oss?

Vi som jobbar och jobbar, betalar skatt, som går till våra egna löner…

Hur kul tror de att det är, va?

Inte undra på att håret reser sig...

                               Pussen då !