Det är inte dött, det har bara varit väldigt mycket vila och vådligt liten blogglust.

Men hur kan jag låta bli att ta till mig av Amas vädjanden? När hon varit dålig och allt?

En snabb resumé av underbart lediga dagar, ska jag försöka få till. Mest i bild, men kanske med ett och annat klokt ord också?

Började faktiskt med några soliga dagar hos bror på landet, små snabba dopp i kyligt vatten.

Åkte buss en dag, en kvinna som satt mittemot mig hade så fina strumpor att jag var tvungen att fråga var hon köpt dem.

Den underbara kvinnan svarade:- I Tensta, det är synd att vi inte känner varandra, annars kunde jag köpa till dej nästa gång jag åker dit. De här är lite trasiga tyvärr, annars kunde du fått dem!

-Ingen fara sa jag, jag har semester och kan åka dit någon dag.

Det gjorde jag också, med bästa C.

OJ! Va saker det fanns i affärerna där, saker jag inte skulle vilja ha om de så kastade dem efter mig, men enhel del fynd gjorde jag, bland annat de där små gulliga strumporna.

Klänningarna var väl kanske inte helt i min smak och kanske inte alls gjorda med tanke på oss med gulrosa ton på huden?

Innan det blev dags för resa hann jag blöta mig hemmavid också.

En annan sak jag hann med innan resan till Västkusten var att mer eller mindre förgås av oro och maktlöshet. Bortbo-sonen, han for till Schweiz med tre vänner en måndag, passade på att låna min brors hus där, när de var i Sverige.

Efter tre dagar ringer han på kvällen och säger att han hoppat i vattnet där det var dykförbud och att han fått ont i foten.

Han skickar en bild på en rejält svullen fot och jag råder honom att åka till sjukhus (igen, de hade varit där, men då de är unga och kaxiga hade de inte beställt kortet från försäkringskassan och ville inte betala 5000 för röntgen)

Faktiskt lydde han mammas råd och snart ringde han igen och talade om att fotleden var bruten på flera ställen!

De ville inte operera, skickade "hem" honom med en såndäringa plastpjäxa, blodförtunnande och rejäla doser smärtstillande.

Dagen efter kontaktade jag SOS International. Tack Godegode för att ungen hade en hemförsäkring med reseskydd! De tog över allting och efter fyra dagar var han hemma och dagen efter oprerades han.

Nu har gipset tagist bort och han går åter med "pjäxa" och får inte jobba förrän i november tidigast.

Jaja, det kunde varit värre...

Jag själv, kände att hur mycket jag än bryr mig om honom, inte gjorde varken till eller från, så jag for till min lilla stuga som planerat.

Där blev jag varmt välkomnad

Ett par goa dagar med syster (1 st), systerdöttrar (5 st) , systerdotterbarn (11 st) och systerdotterbarnbarn (1 st)samt en hög respektive for jag och systerdottern modell äldst till Danmark - Jylland - Århus - Skagen.

Bilade runt lite, stärkte oss då och då, när det blev långtråkigt

med insmugglade lakritspipor.

Satt på en strand

Och gick ända ut på Grenen i Skagen. Fantastisk plats, som syner inte bara vi som ville stå där två hav  möts.

En och en halv dag till i lilla huset innan jag for hem och fick träffa sonen. Det var skönt att se att han var hemma.

Sen träffade jag en annan gullis, mitt nästanbarnbarn som nu är ett och ett halvt år och hur jädrans söt som helst.

Badat och cyklat lite i hembygden

Igår var det sista semesterdagen, cyklade runt en sjö för mig själv och tog mig ett dopp, innan jag avnjöt en "hejdåsemesteröl" och en god sallad hemma på ballen!

Nu får jag ställa mig här ifall jag känner att jag behöver lite luft

Våran "rökruta"!

och blir jag helt utmattad, får jag väl göra som innan semestern

Lägga mig under "Filt", detta vackra konstverk som beslutats ska pryda väggen i det rum jag sitter och arbetar.

Summering:

Underbart skönt att inte ha tider att passa.

Dum unge som gör sig illa.

ALLDELES för lite bad.

God mat kan man äta även om det är kallt och regnigt.

Värme och kärlek från en massa goa människor är som tur är inte heller väderrelaterat!

              Pussen då   !