Idag vill jag hylla de två personerna, som ger mig rätten att bli firad denna dag.

 
De två krabater, som jag varit enastående morsa till, sedan de båda rände runt i blöjor med nappar i trutarna och snoriga näsor.
De som fått mig att förstå att man kan och orkar, så mycket, mycket mer än jag hade en aning om. Att det finns hav av tålamod och kärlek att ösa ur.
De som fått mig att ta fram mod och styrka ingen hade en aning om att det fanns i mig.

De som också fått mig att hitta min irritation, ilska, vanmakt och tvingat mig att hantera den, med varierande resultat.
De som sett till att jag fått sitta i väntrum på sjukhus, på soc-möten, elevvårdskonferenser och  genomlida husrannsakan av mitt hem.

De som väckt mig mitt natten, med iskalla fötter och varma runda armar som lagt sig runt min hals så jag inte kunnat andas.
De som släpat hem pinnar, stenar, halvdöda igelkottar och krävt att dessa ska förvaras i mitt hem.
De som fått mig att fatta att ett hem inte är ett ställe att titta på, utan en plats att leva i.

De som genom åren tagit hem kompisar, som jag i vissa fall velat kasta ut, men försökt behandla med respekt. Men som också sett till att flera av de kompisarna idag kallar mig Mami, Morsan, Extra-Mamma och fyller mitt liv med varm glädje när jag träffar dem.

De som idag är två unga män med livet framför sig, som oftare än någon annan talat om att de älskar just mig!

Tack sönerna, för att ni ger mig rätt att fira denna dag   

                              Pussen då   !