Som jag även lagt ut på Facebook, så ni som redan läst det där kan ju blunda!

Kalla det Dikter, Prosa, Poesi eller Rappakalja.

Sånt här brukar jag kladda ner när jag åker tunnelbana och sen jobbar jag lite, lite med det efteråt.

Varsågoda:

Donation

Trodde det var jag som skulle få ta emot.

Vara den som behövde.

Men behöll min plats, först i kön, bland oss oregistrerade

omtankesdonatorer.

Du vet inte allt

Du vill, Du drömmer, Du planerar.

Dina tankar tar plats.

Vräker sig över lediga ytor, letar sig in i redan överfulla vrår.

Platserna där de inte kan lagras, längst inuti mig.

Dem vet du inte om.

Passa mig!

Håll

upp garden. 

Ta

inte bara emot. 

Var

beredd. 

Plocka

fram försvarsinstinkten. 

Var

inte så godtrogen.  

Sådana

kloka råd, jag ger mig själv. 

Gång

efter annan. 

Men

vem lyssnar på tjat?

Segt

Upplockat som ett

solblekt, uttrampat solkigt bubbelgum.

Oändligt

mycket segare.

Med

en dåres naivitet, tog jag upp det.

Synade

det, inte alls tillräckligt noggrant.

Nu

tuggar jag igen och förväntar mig åter att hoppet, ska kosta mindre än det

smakar.

Det är fredag och jag har varit i sonens nya lägenhet, den var illa städad. Jag gick ut för att köpa städgrejor, hittade det jag skulle. I kassan vart det tji, då något JÄVLA ARLSE stulit min plånbok!

Så irriterande och tröttsamt, men ändå kunde jag låna pengar av min lilla "extradotter" fick undan det värsta och hon till och med hjälpte till en stund på slutet. I morron blir det flyttande och jag som redan är trött...

                Pussen då   !