Av någon anledning, blir de fler och fler, mysteriet ter sig mer och mer obegripligt för de inblandade.

Bloggens reporter LiLo har fått en exklusiv intervju med den hårdaste drabbade, Lottelis (inte hennes riktiga namn)

Vi ska försöka reda ut frågtecknen och tillsammans leta efter en förklaring till det till synes oförklarliga som händer i Stockholmsförorten, här kallas Bulleträsket.

Lottelis berättar:

-          Det har kommit smygande, jag kan inte säga exakt när det började. Det är som ett svart hål utan botten som bara slukar den. När det pågått ett tag, trodde jag att det i alla fall inte skulle bli värre, men nu känns det som om det inte finns något slut.

Vår reporter försöker få fram några frågor, men ”Lottelis” börjar flacka med de gröna ögonen, hon drar fingrarna genom det korta röda håret och får helt enkelt något uppgivet över hela sin uppenbarelse.

-Jag vet snart inte längre, det känns hopplöst. Hur jag än gör blir det inte bättre. Den tar helt enkelt slut, jag ger snart upp. Det blir bara mindre och mindre av den, förut drabbades jag mestadels på morgonen, men nu händer det att den försvinner spårlöst i princip när som helst.

Vår reporter lämnar ”Lottelis” stående under sin köksfläkt, med en cigarett rykande i askfatet och blicken fäst i fjärran.

Bloggens reporter inser att trots denna starka djupintervju, kommer vi troligen inte få ett svar på vad det är som händer i Bulleträsket.

Hur kan den försvinna, vart tar den vägen och varför eskalerar detta?

All den tid, som varje morgon utan att lämna ett spår försvinner från ”Lottelis”, trots hennes tappra försök att få den att räcka till.

Kommer hon i framtiden inte hinna lägga sig att sova, för att hinna med det hon ska innan det är dags att bege sig till arbetet?

Frågorna är många och det mest skrämmande är, att hon märker hur det på senaste även försvunnit tid på samma oförklarliga vis, även mitt på dagen, kvällen eller natten. ”Lottelis” nämnde även i förtroende för mig, att hon misstänker att det även naggas tid av själva livet och uttryckte en stark oro för att den inte alls kommer att räcka till i slutändan.

LiLo

er grävande reporter i verkligheten

 

Mikaela

3 november 2014 11:38

Lottelie och kampen om tiden. Vilka är de, dessa tidstjuvar? Några bor i min dator, andra på ntill Västerhaninge. Ser fram emot att börja jobba på Kungsholmen och ta tillbaka lite av min tid. Hoppas du hittar ina tjuvar och för övrigt ansrer jag att dygnet är för kort. Men nu drar jag mot Arlanda och hoppas klara mig ute i stora världen. Ha det så gott och uss på dig :)

Li-Lo

3 november 2014 12:35

OM man bara visste, då skulle de få sina fiskar varma :)

Trevlig resa, kram

 

Eeva

3 november 2014 12:21

Haha, helt underbart, love ya!

Li-Lo

3 november 2014 12:33

Tack Eeva!
Kramkram

 

Ama de casa

3 november 2014 18:05

En del märker man - det sker helt öppet! Som då när man åker länge österut, eller den där sista lördagsnatten i mars...
:-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

3 november 2014 18:23

Ja, just det allt tidstjuveri sker inte i lönndom!

Kram

 

Hanna

12 november 2014 11:07

Det är lite läskigt det där med tiden! Den försvinner verkligen snabbt! Tidstjuvarna borde vara mer öppna och berätta att de är där! ;)

Kramar

http://tankarofhanna.wordpress.com

Li-Lo

12 november 2014 12:37

Jaa, varför pratas det så lite om denna sorts kriminalitet, kanske nåt att ta upp i Efterlyst!

Kramkram

 

Hörni

13 november 2014 11:25

Känner precis igen känslan! Och jag jobbar inte ens, då är det riktigt illa..

http://horni.blogg.se

Li-Lo

13 november 2014 12:43

Det är verkligen märkligt, det är ingen skillnad om jag jobbar eller är ledig, tideländet bara svischar förbi ändå..

Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...