Då tänker jag inte i första hand på rynkor, skrynklor och gråaktig hud eller inte ens på min vikt!

Nej, jag tänker på, att en del saker glömmer jag aldrig och jag kan vara otroligt envis och rent av fånigt orubblig när det gäller vissa grejer.

Jag antar att min envishet inte påverkar nämnvärt, men jag framhärdar med min bojkott av vissa butiker i alla fall.

Har man varit korkad, otrevlig, snål eller på något annat sätt lockat fram elefanten i mig, så kan jag vara rent otroligt enveten.

Butikskedjan Kicks:

Har haft eller har otroligt fånig TV-reklam som framställer kvinnor som idiotiska våp, vars tillvaro rasar samman om en parfymflaska går i kras. Det är flera år sedan de började med den, men jag är fortfarande nästintill orubblig, kanske slunkit någon enstaka gång sedan dess, om jag letat efter något speciellt som jag inte kunnat hitta någon annanstans.

Tobakisten med godis i vårat centrum:

Som har hur mycket tillbehör som helst för att utöva rökning av illegala berusningsmedel på disken, bredvid disken, samt lite här och där i butiken. Dit går jag inte!

Godisbutiken på Drottninggatan:

Som sålde de små gratispaketen med cig, man skulle få på köpet om man köpte ett stort.

I samma butik gick jag desperat in för att leta efter en speciell sorts tuggummi som maken hade svårt att leva utan. De fanns där, jag bad om två paket då de kunde vara svåra att hitta ibland. Idioten begärde 54 kronor!  Det blev ingen affär, varpå han ilsket säger: ”Jaa, vill man inte ha hjälp så!”

Ska jag vara riktigt ärlig så spottar jag på gatan nästan varje gång jag passerar den butiken.

De har även fullt av klagomål på fusk med smågodisvikter, gamla varor o.s.v på nätet. Butiken är den första på hand om man går från T-centralen mot Gamla stan.

Lite längre fram på samma gata:

Där låg tidigare en butik, som hade fina smycken, sjalar och annat smått. Jag hittade en jättefin sjal där, som hängde ute och hade blivit lite solkig av händer, väder och vind. Gick in och frågade om de hade några inne, som inte såg ut så där. Det fanns inte och jag frågade hur mycket billigare de sålde den lortiga sjalen. Att bli mer eller mindre utskälld och få veta att de är så de blir när de hänger utomhus, var inte det svar jag väntade mig. Ingen fot innanför de dörrarna igen!

I mitt centrum finn det en liten guldsmedsbutik:

Jag är verkligen inte den som har något emot att bli lite flirtad med, jag tycker det är ett roligt inslag i vardagen, att få det som bonus om man ändå handlar något.

Men… att vara inlåst i en butik med en man som tokflirtar, förhör sig om min ålder och civilstatus, undrar var och hur jag bor och erbjuder sig att tillverka ett par örhängen till bara mig. Creepy och inga fler besök där!

Det är lite konstigt, för jag är ju i grund och botten en ganska förlåtande personlighet, men nånstans därinne, finns den här elefantgenen, som inte låter mig glömma!

Men den gör ju också, att jag inte glömmer ER, mina kära men få goa läsare.

                             Pussen då   !

 

Hörni

29 oktober 2014 17:39

Vilket konstigt folk det finns som inte fattar att det är dom själva som förlorar på ett sånt beteende.

http://horni.blogg.se

Li-Lo

29 oktober 2014 21:18

Det har du rätt i, jag bara önskar att de verkligen insåg det själva!

Kramkram

 

Hanna

29 oktober 2014 20:16

Jag har nog en elefant i mig också, och den vet jag att den går i släkten då min pappa också har det. Han har undvikt affärer för att han tyckt att de haft en elak reklam och liknande. Mycket av de saker jag bojkottar handlar visserligen om miljö eller någonting annat. Har svårt för en del affärer som jag har hört extra hemska historier om. >_<

Kramar

http://tankarofhanna.wordpress.com

Li-Lo

29 oktober 2014 21:17

Vi kanske alla har en eller annan elefant inombords?
Bara olika tillfällen vi väljer att släppa ut den?

Kramkram

 

Ama de casa

29 oktober 2014 21:09

Jag håller med dig (tror jag?). Det finns vissa saker som jag inte kan varken glömma, eller förlåta.

Men jag låter dom glada och trevliga sakerna vinna. Som då när jag - otvättad och jetlaggad - satt på konserthusets trapp och åt lunch med världens bästa LiLo! :-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

29 oktober 2014 21:15

Jamen åååh, det var ju bara för mysigt :)
Hoppas verkligen vi kommer få chansen att umgås fler gånger!

Kramkram

 

Moma

1 november 2014 09:28

Haha, jag känner igen mig i allt!!
Mvh
Elefanten

http://www.momaskitchen.se

Li-Lo

1 november 2014 11:50

Vi elefanttanter borde verkligen se till att samlas runt vårt vattenhål och trumpeta tillsammans, snart!

Kramkram

 

Mikaela

3 november 2014 11:45

Din blogg är på gott humör i dag. Släppen in mig på första försöket. Ibland har ett elefantbeteende varit nära när den bara dissar mig. Men jag kan också vara väldigt lååååååågsint när jag känner mig illa bemött och när jag tycker folk är direkt korkade. Som hon som svarade när jag ville få avloppet rensat för länge sen. Jag sa att det kanske blir igenproppat lite fortare hos oss eftersom vi har kattlådan i badrummet och det väl ramlar ner några sandkorn ibland. Hon frågade om jag RÖMMER sandlådan i avloppet! Hur korkad får man va?
Men nu måste jag sätta fart.
Kram kram

Li-Lo

3 november 2014 12:34

Jaaa, det finns korkade personer, som verkligen förtjänar den där platsen i elefantminnet!

Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...