Då tänker jag inte i första hand på rynkor, skrynklor och gråaktig hud eller inte ens på min vikt!

Nej, jag tänker på, att en del saker glömmer jag aldrig och jag kan vara otroligt envis och rent av fånigt orubblig när det gäller vissa grejer.

Jag antar att min envishet inte påverkar nämnvärt, men jag framhärdar med min bojkott av vissa butiker i alla fall.

Har man varit korkad, otrevlig, snål eller på något annat sätt lockat fram elefanten i mig, så kan jag vara rent otroligt enveten.

Butikskedjan Kicks:

Har haft eller har otroligt fånig TV-reklam som framställer kvinnor som idiotiska våp, vars tillvaro rasar samman om en parfymflaska går i kras. Det är flera år sedan de började med den, men jag är fortfarande nästintill orubblig, kanske slunkit någon enstaka gång sedan dess, om jag letat efter något speciellt som jag inte kunnat hitta någon annanstans.

Tobakisten med godis i vårat centrum:

Som har hur mycket tillbehör som helst för att utöva rökning av illegala berusningsmedel på disken, bredvid disken, samt lite här och där i butiken. Dit går jag inte!

Godisbutiken på Drottninggatan:

Som sålde de små gratispaketen med cig, man skulle få på köpet om man köpte ett stort.

I samma butik gick jag desperat in för att leta efter en speciell sorts tuggummi som maken hade svårt att leva utan. De fanns där, jag bad om två paket då de kunde vara svåra att hitta ibland. Idioten begärde 54 kronor!  Det blev ingen affär, varpå han ilsket säger: ”Jaa, vill man inte ha hjälp så!”

Ska jag vara riktigt ärlig så spottar jag på gatan nästan varje gång jag passerar den butiken.

De har även fullt av klagomål på fusk med smågodisvikter, gamla varor o.s.v på nätet. Butiken är den första på hand om man går från T-centralen mot Gamla stan.

Lite längre fram på samma gata:

Där låg tidigare en butik, som hade fina smycken, sjalar och annat smått. Jag hittade en jättefin sjal där, som hängde ute och hade blivit lite solkig av händer, väder och vind. Gick in och frågade om de hade några inne, som inte såg ut så där. Det fanns inte och jag frågade hur mycket billigare de sålde den lortiga sjalen. Att bli mer eller mindre utskälld och få veta att de är så de blir när de hänger utomhus, var inte det svar jag väntade mig. Ingen fot innanför de dörrarna igen!

I mitt centrum finn det en liten guldsmedsbutik:

Jag är verkligen inte den som har något emot att bli lite flirtad med, jag tycker det är ett roligt inslag i vardagen, att få det som bonus om man ändå handlar något.

Men… att vara inlåst i en butik med en man som tokflirtar, förhör sig om min ålder och civilstatus, undrar var och hur jag bor och erbjuder sig att tillverka ett par örhängen till bara mig. Creepy och inga fler besök där!

Det är lite konstigt, för jag är ju i grund och botten en ganska förlåtande personlighet, men nånstans därinne, finns den här elefantgenen, som inte låter mig glömma!

Men den gör ju också, att jag inte glömmer ER, mina kära men få goa läsare.

                             Pussen då   !