Vandrar vi vidare i våra liv.

Det finns saker att se fram emot, somliga långt fram i tiden, andra inom en snar framtid.

Sen finns det sådant som egentligen är ganska snart, men som känns som en evighet tills det infaller!

Semestern!

Den är aldrig så långt borta som när det närmar sig, är det inte väldigt konstigt?

Jag har 11 arbetsdagar kvar till dess. Inte så många, men vådligt lååånga.

Nu har det i och för sig blivit en och annan ledig dag i samband med allt som rört min mammas död.

Men nu är allt avklarat.

I fredags hade vi en minnesstund för Mamma.

Eftersom det i princip inte finns någon som är troende i familjen, framför allt inte mamma eller pappa, så var det helt utan präst, gudsord eller psalmsång.

Det var en ljus, fin, stund. Allvar och glädje, både i det som sades och musiken. Det kändes värdigt och framför allt som något min mamma skulle ha gillat och varit nöjd med.

Det var fint att träffa en del av de som kom dit och som jag inte sett på väldigt länge, fina varma människor som har olika platser i mitt hjärta, men ryms, det gör de   !

I söndags var jag med pappa och mina syskon och tittade på minneslunden där hon ska ligga.

Vilken vacker plats!

Vi konstaterade att när löven faller, kommer man nästan att se deras gamla hus tvärsöver sjön Drevviken.

Här är två bilder, tagna kvällen innan hon dog.

Det är så sällan vi ”poserar” framför kameran som min syster och jag gör med mamma här.

Och kanske man anar att det är en ganska trött mamma som tittar in så fint i kameran här?

Nu tänker jag inte skriva mer om detta, nu fortsätter vi att vandra vi som finns kvar

och som officianten sa

”leva som om vi hade all tid i världen istället för att skynda på med allt och tro att vi alltid har bråttom”.

                                Pussen då   !

 

Fatou

7 juli 2014 16:38

Vackert och sorgligt. En del av livet, hur ledsamt det än är. Sänder varma tankar och känslor till dig och hoppas den där semestern kan skynda på lite. <3

http://fatou.se

Li-Lo

7 juli 2014 21:07

Tack fina Fatou

 

Hanna

7 juli 2014 18:51

Jag beklagar sorgen, men fint att minnesstunden kändes så ljus och bra!

Kramar

http://tankarofhanna.wordpress.com

Li-Lo

7 juli 2014 21:06

Tack Hanna.
Det var verkligen fint, härligt att se folk le, att se min pappa vicka lite på foten till musiken och mysigt att umgås efteråt.

Kramkram

 

Ama de casa

8 juli 2014 09:25

Skönt att ni fick ett så fint avslut. Både med mammas sista kväll med er och med minnesstunden i söndags.
Kram!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

8 juli 2014 10:02

Jaa, det känns bra nu, trots allt.

Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...