Inget är väl egentligen för mycket när det ska firas?

Tänk att jag skrev det första lilla inlägget just denna dag, fast 2010 då.

Åååh, jag hade så himla många idéer om hur bra min blogg skulle bli.

Hur kloka, intelligenta, samhällmedvetet kritiska inlägg bara skulle flöda från min skärm till era.

Hade även funderingar på om det kanske skulle bli en fantastisk mat- och chiliblogg, med smaskiga recept och tjusiga bilder från mina odlingar.

En annan tanke var att VARTENDASTE litet inlägg skulle vara så himla roligt så det fick er läsare att vrida er i skrattkramper, kissa på er lite grann, men dock inte dö av skratt.

Nu blev det inte så, det vart en himla röra av alltihop, men allra mest någon slags öppen dagbok.

Det är ingen ordning på allting helt enkelt, ungefär som en ganska adekvat spegling av självaste bloggerskan?

Som livet självt rent av?

Likadant med det här att jag ibland bloggar vareviga dag och rätt som det är med låååånga mellanrum. Som människa tror jag det är normalt att vara mer eller mindre social i olika perioder.

Vissa gånger är jag för upptagen av massa annat, andra gånger är jag för ledsen, trött eller frustrerad för att hitta glädjen i att skriva.

Men jag är rätt nöjd, sitter faktiskt då och då och läser mina egna gamla inlägg.

Fast det som är det allra, allra bästa med att blogga, det hade jag verkligen inte den blekaste aning om när jag började.

Att jag skulle få nya vänner!  Vilken underbar biverkning liksom!

En del av er har jag fått krama om i verkligheten, andra bara fått vara glad att ha kontakt med här.

Men en sak är säker, ni är alla hur gulliga som helst, ungefär som den här

Gosegrisarna mina!

                                       Pussen då   !