Att det inte blir bloggat alls.

Det finns lite olika skäl till detta.

Ett är att jag har haft mer än vanligt med De Gamle.

Förra fredagen satt jag ett antal timmar på Södersjukhuset med min far.

Akutmottagningen.

Det tar tid.

Under den tiden, de timmarna, hann jag åter igen förvånas stort över denna märkliga plats, samt fyllas med stor värme och tacksamhet. Vilka fantastiska människor/änglar det arbetar inom sjukvården!

Fadern blev inlagd över helgen.

På lördagen åkte jag till Modern som förstås både behövde extra sällskap och hjälp. Dessutom passade jag på att göra det som jag har svårt att få lov till när Fadern är närvarande.

Jag tömde, rensade och gjorde ren deras kyl!

Fadern är den som de sista åren skött inköp och matlagning. Han tycker om saker som är märkta med någon av följande lappar.

Sitter det en sån lapp på en vara, så kan han köpa den, även om han inte har den blekaste aning om vad det är, hur man använder den eller ens veta om det är något han skulle vilja stoppa i sin mun.

Så i kylen finns det grejer, mycket grejer, många såser framför allt.

Jag slängde saker. Allt med ”bästföre” ett annat år än detta, öppnade såser, sillburkar, kaviartuber, skrumpnande kasslerbitar och lite annat smått, före detta gott åkte i soporna.

Mina storasyskon tycker att jag är modig!

Men är man minsta lillaste gullet i familjen så är man, inte blir pappa arg på mig inte.

På måndagen trodde vi att han skulle få träffa läkaren på dagen,för att få alla besked efter de undersökningar som gjorts och sen åka hem.

Men syster ringde strax innan jag slutade jobbet och sa att han fortfarande väntade så jag åkte till honom. Vi strosade runt, satt i foajén och käkade glass, strosade lite till. När jag stod vid hissen på väg hem ringde det och vi fick veta av min syster att läkaren letade efter Fadern.

Så vi satte oss ned med honom, han förklarade vad det var som inte är bra (det är helt tjockt i halspulsådern på vänstra sidan, vilket orsakar små, små proppar, som i sin tur påverkar händernas funktion, tal, förmågan att svälja och synen)

Plötsligt ska han alltså ta ställning till ifall han vill ta risken med en operation, eller om han vill äta lite mer mediciner och hoppas på att de löser detta.

Jag förstod rätt snart vad han ville och respekterar det fullt ut, liksom alla andra i familjen. Till läkaren sa han ungefär så här:

”Jag är ju inte dummare än tåget och fattar väl att det är så här det är. Jag har levt i nitttvå bast och haft det jävligt kul större delen av tiden. Nu börjar det dags att välja färg på vingarna”

Läkaren lämnade oss, vi pratade lite och bara satt lite tillsammans, Fadern och jag.

Sen ringer han till Modern, säger som det är, att han kommer hem nästa dag utan att bli opererad och sen säger de enkelt till varandra

”Jag älskar dig”

Vi tog farväl, jag åkte hem, ganska omtumlad och fylld av känslor.

Nu återstår väl för oss alla att vänja oss vid lite nyordningar och att kämpa för att få De Gamle att ta emot mer hjälp från hemtjänsten (andra änglar) och acceptera denna förändring.

Själv tänker jag på att vi alla förhoppningsvis kan säga att vi har haft

” jävligt kul”

den dagen vi känner att det börjar ta slut samt att vi alla har någon att säga

"Jag älskar dig"

till och någon som vill säga det till oss, och det hoppas jag innerligt att vi inte ska behöva vänta på, det borde vi ha redan idag, helst!

Ha en underbar helg och

                                                 Pussen då   !

 

pethra

4 april 2014 19:31

Man kan ju bara älska dom så mycket man kan <3

Li-Lo

4 april 2014 19:32

Jaa, vad annars finns där

 

Eeva

4 april 2014 19:36

Helt underbar läsning, är tacksam över min kärlek. Puss på dig!

Li-Lo

4 april 2014 20:26

Det ska du vara Eeva, puss på dej och kram därtill!

 

Hörni

4 april 2014 23:44

Men åh så härligt! En sån fin pappa du har. :)

http://horni.blogg.se

Li-Lo

5 april 2014 10:37

Och ganska klok!

Kärlek och Glädje, det är det enda rätta att sträva efter...

Kramkram

 

Ama de casa

5 april 2014 10:22

Jag sitter här alldeles tårögd. Så fint! Alla borde få ha det så i sitt liv.

Tråkigt att din pappa är sjuk, dock.
Kram!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

5 april 2014 10:36

Jaa, det känns som det är viktigt att sträva efter just detta.
Får mig att ännu en gång ta in att ägodelar och status är förbannat oviktigt!
Kärlek och trams, det är vad man ska sträva efter :)

Jag känner förstås också att det är tråkigt, men bär de där orden med mig och det gör allt det här lättare :)

Kramkram

 

Barbro

5 april 2014 18:37

Jamen så fint sagt och tänkt. Hälsa till båda och ta hand om varann så länge ni kan :) Jag saknar mamma fortfarande

http://tsih

Li-Lo

5 april 2014 19:44

Vi försöker så gott det går och visst är vi alla glada att de finns kvar!

Kramkram

 

S/Y Endeavour

6 april 2014 14:42

Härlig pappa du har!
Hoppas han blir hjälpt av medicinen och får hänga med länge till!
Kran

http://www.sailaway.bloggplatsen.se

Li-Lo

7 april 2014 09:56

Ja, det känns härligt att ha honom OCH mamma kvar...

Kramkram

 

Baronessan

7 april 2014 20:18

Tårögt blev det. Och visst ska man vara glad över att få leva så länge och sida vid sida, även om man aldrig vill att ens föräldrar ska försvinna ur ens liv. Härligt uttryck "välja färg på vingarna". Kram!

http://viskning.bloggspot.com

Li-Lo

7 april 2014 20:31

Jaa, det var fint, även om jag var känslomässigt helt förvirrad när jag gick därifrån, känns det bra att jag var där..

Kramkram

 

mimmi

8 april 2014 10:58

Alltid tufft med såna besked! Men med tanke på alla kort jag har här hemma så har de nog haft det mycket roligt i livet! Säger som lillasyster-saknar våra gamla.....Men vi får ta fram minnena och glädjas över deras liv

Li-Lo

8 april 2014 11:09

Jag tror absolut inte de behöver ligga på sitt yttersta och ångra allt de INTE gjort...

Försöker förvalta arvet, se till att jag hinner och tar mig tid att ha ett bra liv!

kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...