Jag gillar det, jättemycket!

När gossarna var små och jag var den allena rådande auktoriteten i hemmet, var det konstant kläder, saker, pryttlar som byttes ut.

Stora sonen ärvde av en släkting, som var två år äldre, men mycket spädare. Paltorna användes och försvann sedan till en kompis vars dotter föddes knappa året efter honom.

När hon vuxit ur dem, kom de tillbaka för att bäras av lilla sonen. För varje omgång lades något till och annat försvann. Rosa, lila, rött inga problem, det som passade och behövdes användes.

När vi sen flyttade, fick vi två grannpojkar som var lite äldre än mina, hur fiffigt som helst, både kläder, leksaker och annat bra att ha som de inte använde längre dumpades hos oss.

Jag har alltid försökt ge vidare om jag kunnat. Sålt grejer har jag nästan, nästan aldrig gjort.

Nu förtiden rensar jag garderoberna en eller två gånger om året. River ut ALLT, tar varje plagg och funderar över om jag VERKLIGEN ska behålla det.

När jag gjort detta, kommer vanligtvis en väninna och kollar om hon vill ha något, sen går resten till någon insamling.

Jag köper sällan kläder secondhand, inte för att jag har något emot det, mer för att jag inte har tålamod nog att hålla på och leta.

Ärver kläder gör jag gärna, dock!

Pryttlar, möbler och annat, tjaa, det är nog minst 75 % av sånt i mitt hem, som har haft ett tidigare liv på annan ort.

De flesta tekniska apparaterna har jag fått skaffa själv, dock!

Det som dock förvånar mig mycket är detta plötsligt är ”något nytt”

Hur kan de få till ett helt uppslag i Metro om detta idag?

Va?

Hur faan tror journalister, mediafolk och bloggare att folk utan överflöd överlevt förut? Och hur tror de folk i andra världsdelar överlever?

Det enda som är nytt, det är väl ändå att det numera finns internet, som underlättar bytandet, säljandet och att man kan dela med sig av idéerna om att återanvända och ge nytt liv till prylarna på hemsidor och sociala medier.

Jag gillar det, jättemycket!

De här fina sakerna har jag precis köpt genom den lokala byt/sälj/skänkes/önskas-sidan som finns på Facebook är jag jätteglad över tillexempel

30 spänn för denna solgula kannglädje!

Muminmamman goes rocknrollväska för en femtilapp!

Men att detta skulle vara något nytt?

Bah!

Fråga denna stackars bloggerska.

När jag var 6-7 år var vi på en av alla campingsemesterarna.  Norge denna gång.

Jag minns nästan inget från den resan, annat än att jag grät när vi körde på Trollstigen samt att det fanns en glass som hette Pin-up!  (alltså på den tiden kallades bilder på kvinnor med lite kläder på sig för just Pinuppor)

Men som yngst i en barnaskara på fyra, tog det mig till 20 årsåldern att bli kvitt den resan ändå.

Föräldrarna köpte nämligen likadana, exakt likadana tröjor till var och ett av mina tre äldre syskon.

Tripp, trapp, trull varenda en ärvdes av Mammas lilla hjärtegull!

Så kom inte här och snacka återbruk och återvinning med mig, jag är ta mig faan född recyclad!

                           Pussen då    !

Det enda jag är milt skeptiskt till att återvinna är gamla förhållanden....

 

Ama de casa

28 mars 2014 09:50

Vi gav i princip bort hela hemmet (utom just själva hemmet ;-) ) när vi flyttade till Spanien. Vi har besöksrätt till grejerna och det är superbra! Exempelvis brukar det stå jättegod mat på vårt gamla köksbord när vi hälsar på det :-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

28 mars 2014 09:52

Superbra tanke, jag ska fundera på om det är något jag kan omsätta i praktiken i mitt liv :)

Kramkram

 

Hörni

29 mars 2014 11:47

Nej inte är det något nytt, vi har också alltid ärvt och skickat vidare. Men för många kanske det är en nyhet att man kan göra så, inte vet jag. Den underbara facebookgruppen "Återbruka mera!" har i alla fall vuxit lavinartat de senaste veckorna, så någon form av trend kanske det är.

http://horni.blogg.se

Li-Lo

29 mars 2014 19:01

Jaa, jag vet inte heller, om de som uppfattar detta som något nytt, rullat sig i pengar förut?

Tittat lite där, men då jag mest "pysslar" med sånt som går att äta, är inte återbruk så jätteaktuellt... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...