Det är så mitt liv ser ut.

När jag nu har tagit det beslut jag gjorde, känns det fortfarande tungt, men samtidigt befriande.

Var dag är nu min egen, ingen annans.

Nu är det mitt hem, mina regler, mina avsteg från mina regler som gäller, ingen annans.

Ner går det ibland, jag älskar ju trots allt, det kan jag inte sluta med, inte ens om jag försöker.

Men jag kan sluta engagera mig. Nu vet jag att han hittat en ”tjej” att bo med och behöver inte ens fundera på om han saknar tak över huvudet.

Jag njuter faktiskt!

Av att själv bestämma över vad jag ska äta, när jag ska göra det, om jag ska göra det. Det finns nästan ingen tvätt eller joo, jaa, det som Bortbo-sonen släpar hem med jämna mellanrum. Här var han på väg till mig på Mors Dag…

Jag tycker också om att vara helt ensam om att bestämma just det, att jag faktiskt vill hjälpa honom med tvätten. Att en och annan tycker att det är att ”skämma bort” ja, se det ger jag blanka fasen i.

Han gör något på nästan all sin lediga tid som är jätteviktigt för honom, något som gör honom glad och ger honom tillfredsställelse och kanske, kanske kan leda honom framåt i livet.

Det har funnits andra saker jag gjort för mina barn som andra haft åsikter om, som jag också gett blanka faen i. Jag ville gärna att de skulle äta frukost.

Orkade de gå upp och göra den själva som tonåringar? Nej.

Var det extremt ansträngande för mig att gör en eller två extra när jag ändå gjorde en åt mig? Nej.

Även andra saker jag gör för andra, för att jag vill och har valt det har andra åsikter om. Men det tycker jag de ska ta och skita i.

Jag kan själv!

Kan välja vilka strider jag ska ta, vilka jag vill ignorera, vilka jag vill vara snäll mot, även om de kanske har ”gjort något” mot mig.

Jag är inte troende tror inte på någon högre kraft, men kanske jag tror på karma i levande livet?

Jag tycker om att vara snäll, jag blir glad av att göra saker för andra, tror inte på hämnd, ge igen eller smaka på sin egen medicin…

Tycker också att jag har rätt att välja att kunna vara glad, trivas och hitta må-bra saker i livet, även om det finns sorgliga inslag i det.

Så de så!

                                    Pussen då   !

 

Eeva

11 februari 2014 15:21

Underbar läsning, kram!

Li-Lo

11 februari 2014 15:30

Goaste Eeva :)

Kramkram

 

Hörni

12 februari 2014 09:13

Jag gillar också att "skämma bort" mina barn ibland. Många tror de blir bortskämda då, men jag tror de lär sig att det är mysigt att skämma bort andra ibland.

http://horni.blogg.se

Li-Lo

12 februari 2014 09:56

Jag ser det mer som att jag ger dem något, en gåva, fast inte i materiell form.
Varför skulle man inte ge de man älskar gåvor om man har möjlighet?

Kramkram

 

Ama de casa

12 februari 2014 09:58

Klart att du måste få skämma bort lite också - det är en moderlig rättighet tror jag minsann :-)

Jag ser också att det finns lite blomster där bland smutstvätten :-)

Kram

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

12 februari 2014 10:45

Jaa, det tror jag med och jupp, han hade blomma OCH tvätt :)

Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...