att jag inte vill göra så att sonen inte får vara med...

På allt det här!

Då vore jag väl en liten lort? om jag inte ville kasta en och annan lortig strumpa i min tvättmaskin då och då för att hjälpa honom när de pysslar med detta?

Det är så coolt, jag blir så glad av att detta att jag nästan skulle kunna dansa i en av deras musikvideor!

eller?

                       Pussen då   !

 Det är så mitt liv ser ut.

När jag nu har tagit det beslut jag gjorde, känns det fortfarande tungt, men samtidigt befriande.

Var dag är nu min egen, ingen annans.

Nu är det mitt hem, mina regler, mina avsteg från mina regler som gäller, ingen annans.

Ner går det ibland, jag älskar ju trots allt, det kan jag inte sluta med, inte ens om jag försöker.

Men jag kan sluta engagera mig. Nu vet jag att han hittat en ”tjej” att bo med och behöver inte ens fundera på om han saknar tak över huvudet.

Jag njuter faktiskt!

Av att själv bestämma över vad jag ska äta, när jag ska göra det, om jag ska göra det. Det finns nästan ingen tvätt eller joo, jaa, det som Bortbo-sonen släpar hem med jämna mellanrum. Här var han på väg till mig på Mors Dag…

Jag tycker också om att vara helt ensam om att bestämma just det, att jag faktiskt vill hjälpa honom med tvätten. Att en och annan tycker att det är att ”skämma bort” ja, se det ger jag blanka fasen i.

Han gör något på nästan all sin lediga tid som är jätteviktigt för honom, något som gör honom glad och ger honom tillfredsställelse och kanske, kanske kan leda honom framåt i livet.

Det har funnits andra saker jag gjort för mina barn som andra haft åsikter om, som jag också gett blanka faen i. Jag ville gärna att de skulle äta frukost.

Orkade de gå upp och göra den själva som tonåringar? Nej.

Var det extremt ansträngande för mig att gör en eller två extra när jag ändå gjorde en åt mig? Nej.

Även andra saker jag gör för andra, för att jag vill och har valt det har andra åsikter om. Men det tycker jag de ska ta och skita i.

Jag kan själv!

Kan välja vilka strider jag ska ta, vilka jag vill ignorera, vilka jag vill vara snäll mot, även om de kanske har ”gjort något” mot mig.

Jag är inte troende tror inte på någon högre kraft, men kanske jag tror på karma i levande livet?

Jag tycker om att vara snäll, jag blir glad av att göra saker för andra, tror inte på hämnd, ge igen eller smaka på sin egen medicin…

Tycker också att jag har rätt att välja att kunna vara glad, trivas och hitta må-bra saker i livet, även om det finns sorgliga inslag i det.

Så de så!

                                    Pussen då   !