Var har jag varit?

Vad har jag gjort?

Bryr jag mig inte om er längre?

Hemma har jag varit, nästan dygnet runt i tre veckor.  Jag har inte jobbat, jag har nästan inte träffat några andra än mig själv.

Jag har tagit hand om mig själv. Vilat, läst, tittat på TV, gått promenader, fått massage, bastat.

Lagat mat och satt chilifröer. Läst en och annan blogg, men inte känt för att kommentera..

Gråtit, varit ledsen, varit tveksam, känt att jag gjort rätt och gråtit igen för att det är så det är.

Vilat och tagit det lugnt och bara varit.

Jag har också tänkt, på vilken tur jag har, som har fått så mycket kunskap, att jag klarar att göra det.

Att jag är lyckligt lottad, som har vänner, familj och kloka bekanta som stöttar mig när jag behöver det.

Det är också bra att ha en klok husläkare, som fattar att det finns olika sätt att vara sjuk på och hjälpt mig att få tid att återhämta mig.

Jag vet att det beslut jag fattat är rätt. Nu har jag tagit två veckor på mig, för att kunna hantera det.

Nu tänker jag leva, mycket och bra, som jag vill, på mitt sätt och med de människorna som gör mig glada.

De här:

 Min stora, tokiga, varma familj är en del av de människor som fyller mitt hjärta med värme.

En annan sak har jag gjort förresten:

Jag har påbörjat min födelsesdagsmånad, med att fylla år!

Kanske var den allra bästa presenten den här hälsningen på Facebook:

♥Stooooooooor jättekram till världens bästa L! Du är en av de få som gör skillnad i livet ♥ Hipp hipp hurra!

Det värmde, ända i hjärteroten och en bit till.

Nu spottar jag i nävarna, accepterar läget även om jag inte alls tokgillar det, och går vidare med hjälpen och kärleken ni alla ger mig, tack!     

                 Pussen då   !       

 

Ida

3 februari 2014 16:01

vilken bild! Världens jättegäng :) bra att du tar hand om dig, även om det kan vara svårt ibland

Li-Lo

3 februari 2014 16:17

Ja, vi tyckte det var ett bra tillfälle att samla som möjligt av barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive när Fadern fyllde 90!

Sen några veckor har vi blivit en generation till :)

är det Ida, som i Lottas Ida?

 

Ama de casa

3 februari 2014 17:29

Kram på dig du fina! Jag tycker att den där feta meningen i inlägget är det som alla borde leva efter. Du är så go - ta hand om dig!
Puss och kram!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

3 februari 2014 17:40

Tack finaste Ama!
Det kanske du har rätt i att det är nåt som fler borde göra?

Jag gööör ju det, tar hand om mej, pössåkram

 

Marcus

3 februari 2014 18:11

Men älskade gammel faster va jobbigt att du inte mår så bra men du är ju trots allt en Billing och går vidare starkare och större i motströms precis som resten av oss <3 Du är aldrig ensam <3
BAMSEKRAM <3

http://franmigtilldig.blogg.se

Li-Lo

3 februari 2014 19:26

Söta unge!
Joo, det är nog så, vi bär en ganska så stark envishets-gen, anar jag :)

Tänk att jag fått alla er också att tycka om,det är verkligen härligt

 

Ama de casa

4 februari 2014 12:31

sv: Jag har inte heller nån kläm på vad dom där ku q-frukterna ska användas till. Dom får nog bara hänga där och vara dekorativa. Haha! Du skulle se våra chiliplantor nu... Nej, det skulle du nog inte vilja när jag tänker efter. Du skulle nog gråta då... :-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

4 februari 2014 14:29

Haha!

En del chili av de jag försökt övervintra, ja de gör mig faktiskt gråtfärdig de med :)

 

Tina

4 februari 2014 17:36

Hej!
Jag hittade hit via Hörni!

Blev berörd av dina ord och tankar och vill flika in ett Hej!

Kram!
Tina i Umeå

http://tinamarianne.wordpress.com

Li-Lo

4 februari 2014 20:21

Hej!

Va roligt med en ny läsare :)
och det känns fint att det jag skriver når fram till någon...
Kramkram

 

Hanna

7 februari 2014 02:26

Usch, det låter ju som att du gått och blivit sjuk, nu blev jag orolig.

Men massa kram på födelsedagen i varje fall och mysig släkt :)

Massa kram

http://tankarofhanna.wordpress.com

Li-Lo

7 februari 2014 08:17

Nej, Hanna, jag har inte varit "sjuk" jag har varit nere, deppig, tungsint eller vad man vill kalla det...
Det går sakta uppåt och snart ska jag klara av att skriva om det, tror jag...

Kramkram och tack

 

Ama de casa

7 februari 2014 11:20

sv: Jodå, jag kommer att fortsätta att ranta med på promenaderna, men - precis som igår - skippar jag morgonversionen och nöjer mig med att titta på bilderna av soluppgången :-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

7 februari 2014 12:38

Jaja, bara du går så får du väl ta sovmorron då :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...