Jag pratar engelska varje dag på jobbet. Den är verkligen inte perfekt.

Men ofta är de som ringer till oss inte engelsmän själva, de kommer lite varstans ifrån, de talar sällan perfekt de heller.

Men ibland blir det helt enkelt riktigt tokigt.

För någon vecka sedan, ringde en dam, som pratade perfekt skolengelska. Hon ville få hjälp att hitta en version av svenska nationalsången.

Sådana samtal får vi, inget konstigt med det alls.

Hon talade om att hon letat på Youtube utan framgång för det var en speciell variant hon sökte.

Den instrumentala varianten ”The one you play at your receptions”

Min hjärna snurrade hej vilt.

Kunde det verkligen vara så, att de varje dag under drygt tio år spelat nationalsången i våra receptioner på jobbet, utan att jag lagt märke till det??

Har jag traskat ut och in minst två gånger i varje riktning utan en enda gång att höra detta?

Sen snurrade det ett varv till och jag blev klar över att det faktiskt kan bli enormt stor skillnad på innebörden i en mening, bara man använder fel preposition.

För självklart menade hon att denna musik spelades på mottagningar, sådana där riktigt högtidliga, och inte alls för att hedra oss som kommer till jobbet varje dag!

Men kanske det vore det inte helt fel att ge oss lite ”credit” i alla fall en gång i veckan?

Här får ni en musikvideo, där det förekommer en snutt av ovan nämnda låt. En av dansarna är Fatous duktiga dotter. Jag gillar den mycket, men det är minsann INTE alla som gör…

http://www.youtube.com/watch?v=dCDMGu-xi30

                                 Pussen då     !

I den här delen av landet, väntar vi fortfarande på den hemska Sven, men än så länge verkar han inte ha kommit till stan.