Att man säger är idrott förbrödrar är väl allmänt känt.

Jag kan väl tycka att det är en sanning med modifikation, med tanke på läktarvåld och en emellanåt ganska hatisk stämning mellan olika supportrar.

Däremot kan jag lugnt säga att som intresserad av mat, matlagning och allt det innefattar så är det verkligen något som för människor närmare varandra.

Moma till exempel! Inte tror jag att vår varma vänskap hade spirat och vuxit som den gjort om det inte var för detta gemensamma intresse.

Det förde oss samman och i går förde det oss även till en av mina grannar. En kväll när Moma var hos mig kom grannen H och ringde på. Jag frågade om hon inte kunde lära mig att göra den goda gula röran med halverade torkade ärtor jag fått smaka av lite tidigare. Vi kom överens om en dag och Moma bjöd in sig av bara farten.

Igår var det dags. H ringde på i samma stund hon kommit upp för trapporna och sen, sen var det full fart i närmare fyra timmar.

Det blev minsann inte bara en lektion i ärtröra!

Vi fick vara med om att laga och röra i:

Berberesås, en fantastisk, smakrik, stark mörkt röd sås man kan ha till allt! Med den som bas kokades en sås till. Den användes sedan till en gryta med kyckling och kokta ägg samt till en annan supergod röra med samma halverade ärtor. En gigantisk gryta med vitkål, lök, purjo och morötter uppiffad med paprika i alla färger på slutet.

Ingefära, vitlök, salt, kardemumma, rosmarin och gurkmeja var de enda andra kryddorna som användes. Den importerade kardemumman maldes i en elektrisk kryddkvarn, den doften var något av det ljuvligaste jag fått i nosen!

Vi fick även äran att steka de goda jästa injerabröden, även om mitt första fick H att skratta så hon kiknade. (jag fick faktiskt beröm för något av dem också)

Sällan eller aldrig har jag fått så mycket bassning när jag jobbat i ett kök! Det var många:

”Neeeej, vad gööör du”

”Du gör fel”

”Vad har du gjort?”

innan vi var färdiga.

Men det var också en av de trevligaste kvällarna i livet på mycket länge. Så mycket skratt, så mycket gemenskap, värme och självklarheter oss emellan.

Vid 21 tiden satte vi oss och käkade tillsammans, Moma och jag utmattade av allt vi sett, smakat, doftat på och lärt oss.

Den maten smakade ljuvligt!

Vi klarade självklart inte av att äta den med samma finess som H, våra högerhänder var röda och kletiga, medan hennes var fläckfri genom hela måltiden.

Så när vi väl ätit klart (vi fick lite lammkött till alltihop också, för att inte gå hungriga?) skulle vi skriva ner allt vi lärt oss, men då var vi alltför möra och spar det till en annan kväll.

Istället släpade vi oss över till mig, med varsin kasse, fulproppade med burkar och påsar med allt vi lagat.

För inte lät hon oss vara mer än nöjda med allt vi fått lära och äta? Nää då, vi skulle absolut ha med av alla sorter hem också!

Herre min je, så glad jag var att det var hos MIN granne vi varit.

Stackars Moma, som trött skulle släpa sig hem, med en jättekasse mat dessutom. (och en rejäl skvätt eritreansk anissprit inombords därtill)

Moma fotograferade en del, jag hoppas de kommer på hennes blogg så småningom, den när H tittar ut genom hålen i min första injera till exempel…

           Food is friendship  !

Själv var jag så trött att det tog mej nästan en timme, innan jag kom ur sängen efter det att klockan ringt i morse…

                 Pussen då   !