För sånt jag inte fattar

Upphandlingar.

Från och med nästa månad ska ett nytt företag sköta städningen på jobbet.

När vi satt i de gamla lokalerna pratade jag en hel del med tjejerna som städade.

Jag vet att flera av dem kommer att bli arbetslösa, för företaget har inte råd att ha kvar dem när de förlorar en så stor kund.

Det är det här jag inte får ihop.

Man gör dessa upphandlingar för att spara (åt myndigheten, förvaltningen eller vad det nu är)

alltså åt samhället = oss alla.

När man sparar dessa pengar, så förlorar personer sin försörjning. Om de inte har a-kassa, så blir deras försörjning en kostnad för samhället = oss alla.

Är det smart ?

En annan sak som kan vara svår att begripa är hur vackert det kan vara ibland.

Förövrigt har jag legat hemma

i ett par dagar förra veckan, mitt knä toklåste sig, med smärtor som fick mig att vråla relativt högt.

Nu är det mycket, mycket bättre och jag ska tillbaka till vårdcentralen nästa vecka, så får jag reda på vad doktorn sett på röntgen jag gjorde i fredags.

Men det har inte varit synd om mig inte, Moma kom på besök med dessa

vackra rosor och i söndags kom min granne med denna

goda mat som tack för en näve chili! (pakistansk mat, stark god och härlig)

Min andra granne ska jag och Moma till nästa måndag, då ska hon lära oss laga en supergod gryta med halverade gula ärtor som kommer från hennes hemland Etiopien.

Förhoppningsvis tar Moma sitt matbloggande på allvar och dokumenterar det hela åt oss.

Chilibebisarna bor nu inomhus allihop, jag plockar och fryser in, kokar sås och har gjort en god, men superhet inläggning.

En endaste liten lila frukt har det blivit, men tänk så vackert det var en morgon i mitt köksfönster när det var helt disigt utanför att sitta och titta på den, vilka härligt mjuka färger!

                       Pussen då   ! En extra  till Ama  den goa!