Det är fult av mig, jag vet det.

Men ändå.

Ibland, när jag ansträngt mig lite extra för någon annan, kan jag faktisk bli lite besviken när jag inte känner att det uppskattas. Eller rent av att man är missnöjd och vill ha mer än man redan fått.

Två gånger den här helgen har jag känt så.

Helt enkelt: Meeen för faan, kan du inte vara nöjd?

I fredags åkte jag direkt från jobbet till De Gamle, först genomled jag att handla med Fadern. Det tar tid, är omständligt och han är sparsam, för att inte säga snål, så det gäller att lirka om jag ska få honom att köpa något som går att tillaga. Det blev i alla fall lite köttfärs och en bit fläskfilé.

Vi hasade hem till dem och jag stekte små gulliga pannbiffar som, jag lät puttra i grädde, jag gjorde snabbinlagd gurka och kokte potatis. Jag dukade, dukade av och diskade hela disken.

När jag sen stod i hallen för att klä på mig så säger Modern, med lite lagom gnäll i rösten:

Jahaja, jag trodde du skulle göra i ordning fläskfilén också innan du gick!

Då! Hade jag lust att vara mycket mindre tålmodig och elak än jag var och kanske utbrista i ett: Meeen för…

I lördags vaknade jag tidigt (kärringvarning?!). Pysslade lite hemma, handlade lite i centrum, bar upp det och åkte sen till Liljeholmen, enbart för att köpa gula habanero.  (Vilket gick så där, i alla fall hade jag gjort av med över 500 när jag kom hem och så mycket kostade definitivt inte pepparn. )

Nåväl, i vårt centrum sitter ofta samma man och tigger. Jag går fram till honom och frågar om han vill ha sovsäckar.  Det ville han, så jag bar hem pepparn och det andra, tog säcken med två sovtäcken och ett par varma vantar. Kånkade det till honom och jaa, han blev glad.

Men sen, frågade han om inte skulle kunna få lite pengar också.

Då! Kom den igen, tanken att släppa på snällhet och tålamod och säga: Meeen för...

Det kanske helt enkelt var så, att jag gärna ville göra något för honom, men just då inte hade några kontanter!

Men jag bet ihop och traskade hem. Jag hade massor att göra ju!

Jag skulle laga mat till mina middagsgäster, och det gjorde jag.

Åh, så härligt tacksam jag är för att ha fått tillbaka mitt kök. Det blev inget fotat, men här är menyn:

Rice and Peas

Jamie Olivers Jerk chicken

Gröna sojabönor och majs i en god dressing med mycket örtkryddor.

En grönsallad med lätt inlagd gurka

Het mango- och ananassås

Sval yoghurtsås med lite lime, honung och salt.

Till efterrätt chokladtryffel i snapsglas toppad med röda vinbär och hallon, egenhändigt plockade av mig i somras.

Vi åt, pratade, skrattade och hade en riktigt härlig kväll. De gästerna tackade minsann massor av gånger för både mat och allt annat jag bjöd på…

Av min bror och svägerska fick jag tio blandade tulpaner och av den andra gästen inte mindre än femtio stycken!

Så himla ljuvligt så jag nästan gråter av tacksamhet!

Idag får vi lön. Detta firar vi som vanligt tacksamt med att skippa de trista matlådorna och unnar oss lyxen att köpa färdigmat ute.

Idag Kebab!

Så här glada var mina lunchkompisar!

En helt annan sak.

Ikväll kommer jag att medverka i radioprogrammet Karlavagnen.

Det ska handla om att ångra sig, vilket jag bloggade om för nästan precis ett år sedan.  De gör väl någon slags research och hade hittat det inlägget och så fick jag frågan om jag vill vara med och prata om detta i kväll.

Något sånt har jag aldrig gjort, så det kan väl vara roligt att testa!

Så har ni inget annat för er, slå på radion vid tiotiden ikväll.

Lite pirrigt, men kul.

                                                 Pussen då    !