komma förbi och trycka på knappen och titta när det spolar i toan?

Välkomna hit, här brusar det i rören   ! whoopwhoop!

Bara badkaret, och lite elinstallationer kvar, yesssssss!

Nu har vi fått veta hur det blir. Den för närvarande Norrbo-sonen, fick inte det han själv önskade och enligt mig var mycket motiverad för.

Han får i stället stanna kvar där han är tills 21:a april.

-  

Vi trodde att han skulle få avtjäna de nya två månaderna med så kallad kontraktsvård i stället. Det skulle i så fall inneburit uppåt ett år på behandlingshem.

Men av någon anledning anser man inte att detta är något för honom. Därutöver har han en väntande rättegång till. Jag hoppas innerligt att de inte väljer att ge honom mer tid innanför staket då.

Men som sagt jag är skeptisk, förstår inte varför man inte tar tillvara när någon själv önskar att få vård, när personen själv kommit en god bit på väg.

Under de här åren som gått har vi självklart diskuterat, eller snarare jag har argumenterat på alla tänkbara sätt varför man ska avstå från droger.

En sak jag hävdat hela tiden är att det inte är ett fullvärdigt liv att leva med avtrubbade känslor. Att livet blir så mycket rikare, om man känner ALLA känslor och att det faktiskt inte är så när man har droger i kroppen. Det har han självklart inte hållit med om, utan envetet påstått att han ”minsann känner”.

Därför blev jag väldigt glad häromdagen, när han själv tog upp det och talade om att han tycker det är härligt att känna igen, att han har massor av känslor och längtar efter den häftigaste av de alla:

Att vara kär!

Han pratar också mycket om framtiden, att han vill jobba med mat även när han kommer ut. Han har frågat de civila kockarna han jobbar med där om han kan använda dem som referens i framtiden.

Det är inte alls så, att jag inte tycker att man ska ta konsekvenserna av sina felaktiga och korkade handlingar. Däremot tycker jag verkligen att behandling (under valfritt tvång som ju kontraktsvård är) måste vara ett bättre alternativ för en så pass ung, och för tillfället mycket motiverad person.

Men det är bara för oss att acceptera, och det är också att framsteg hos honom, att han gör det. Ett besked av det här slaget hade tidigare utlöst haranger om samhället, ”soc”, jävla idioter och ”jag har faktiskt rättigheter”…

Jo, jag har hopp och fröet som legat och väntat på att våga gro, funderar igen på att sätta fart.

Vi mammor är väl sådana!

Här, här och här kan du läsa lite om hur det varit. I det första fick jag så mycket fina kommentarer att jag blir gråtfärdig när jag läser dem!

             Ni, mina rara läsare är verkligen värda Pussen då   !