Inte förrän nu har jag börjat fundera på det som diskuterades en hel del för ett tag sedan.

Eller kanske jag har varit inne på det förr, jag klattrar ner så mycket att jag inte alltid vet vad jag gör, har gjort eller bara tänkt att jag ska göra.

Det här med att inte ha pengar, att vara ”fattig”. Eftersom jag levde helt ensam med mina killar så många år och jobbade halvtid en del av dem, vet jag mycket väl hur det är när pengarna aldrig räcker till.

I morse kom jag att tänka på en annan sak när det gäller det där. Det är ju faktiskt inte bara barn som fyller år och ska ha presenter. Familj och goda vänner, samt arbetskamrater och bekanta fyller år, gifter sig och får barn de också.

Att säga till sina arbetskamrater som gör en insamling när någon fyller jämnt, att man inte har råd, det gör man inte. Där är det ändå enklare, då det oftast är en mindre summa.

Men när det skulle samlas till någon annan kunde det kännas tungt. I familjen, där fungerade det bra trots allt. Jag har turen att ha en generös och klok familj som anser att var och ska betala vad den kan när det kommer till insamlingar. Trots det har det alltid känts som om jag ”borde” bidra med mer.

När det har kommit till vänners bemärkelsedagar, bröllop och familjetillskott har det ibland grävt djupare hål. Jag vill minst av allt framstå som snål, jag är inte ens det, men pengar har det varit ont om emellanåt.

Det har som tur är förbättrats, nu behöver jag inte känna så längre. Jag har nu bara mig själv att ta ansvar för, mina pengar är mina. Jag kan äta vad som finns i kyl och skafferi om det är så att någon bemärkelsedag skulle gräva ett större hål i min lilla börs.

Apropå det, jag ska nog ta och skrapa en av de två trisslotter jag har i den.

Så vi hörs från varmare breddgrader nästa gång, hoppas jag! Inte det här vintergrå som jag vandrade i på väg till jobbet i morse.

 Skeppsbron

och Blasieholmen.

                             Pussen då   !

 

Ama de casa

6 mars 2013 09:27

Såna där insamlingar kan verkligen vara ett otyg. Det gäller att hitta en arbetsplats med inte alltför många anställda...
;-)

När vi flyttade till Stockholm och inledde våra yrkesliv gällde det verkligen att vrida och vända på slantarna. Det hände ofta att vi betalade med check på helgerna och visste att lönen hade kommit in på måndagen när dom skulle lösa in den...

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

6 mars 2013 10:00

Å, det gamla checktricket :) har jag också använt mig av..
Säg "kan jag betala med check"? idag i en affär och de ramlar baklänges :)

 

Hanna

6 mars 2013 10:52

Ja, det där med fattigdom är relativt. Ibland är folk snabba med att säga att det inte finns någon fattigdom. Bara för att du när du bor i Sverige och har tak över huvudet och mat på tallriken så innebär inte det att du inte att du inte kan vara fattig.

Kramar

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Li-Lo

6 mars 2013 11:07

Man känner sig i alla fall väldigt fattig, när man inte har råd att ge de man tycker om något på en bemärkelsedag :(

kramkram

 

Fatou

6 mars 2013 15:26

Det är tungt när pengarna aldrig räcker till, men en sak som jag tycker är jättebra när man haft en lång fattig period är hur rik och förmögen och lyxig man känner sig när man väl får in en helt normal, eller till och med en dålig lön! :-)

http://fatou.se

Li-Lo

6 mars 2013 16:00

Ja, det är en ljuvlig känsla! Just nu när jag bor hyresfritt känner jag mig rik som ett troll, faktiskt :)

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...