En del av det jag har synnerligen svårt att förstå, är det här med intresset för ”kändisar”.

Därför blir det mindre och mindre av intresse att se på svensk TV för mig.

Jag vill inte titta på när personer som är kända av olika anledningar tävlar mot varandra, varken när de dansar, sjunger, sitter i låtsaståg och svarar på frågor eller skojar till det på något annat sätt.

Att titta på när de sitter och pratar med varandra i ett slott, ett kalkstenshus, runt ett bord eller blir intervjuade i en soffa av till exempel en norrman finner jag inte heller något nöje i.

(sen brukar jag inte ens veta vilka hälften av dem är, men det är ju jag det)

Självklart respekterar jag dem, för det som de gör som musiker, sångare, författare och så vidare. Men privatlivet får de gärna ha för sig själva, det intresserar mig inte mer än någon annans.

Då säger genast den kloke, titta på bra intressanta program i stället. Det försöker jag när jag hittar några. Men sen kommer: eller använd webb-tv, kolla på play kanalerna.

Visst, visst det skulle jag kunna göra, men det är ju en annan sak jag inte förstår. Jag vet ju att man liksom kan få det som finns i min lilla, lilla dator att visas på den stora platta Tv:n.

Men hur fan får jag dit det?

Så jag avnjuter stillsamt när folk har ihjäl varandra på olika uppfinningsrika sätt, när jag får kontrollen över kontrollen.

Han jag bor med tittar mycket på nyheter från Sverige, CNN eller BBC.

Eller! så tittar han på program med ormar som han är jätterädd för om det nu inte är något med gigantiska krokodiler/alligatorer som nästan fångar någon i sina stora käftar.

Månad ut och månad in liksom!

På hur många jävla sätt kan man bli vettskrämd av ett långt ormarsel inuti en TV ruta eller bli förvånad och lättad över att kräldjuret ännu en gång blev snuvad på en munsbit av en lirare i khakikläder?

Jag förstår inte!

Sen har vi dagens händelse, med städerskan som tog ett pendeltåg och körde en bit.

Förstår jag rätt, när jag tänker att hon verkligen kommer att bli premierad av sin arbetsgivare?

Att ta ett tåg och köra lite grann när man annars jobbar som städare, det är väl sånt en arbetsgivare uppmuntrar numera?
Nyfiken, tar egna initiativ, villig att prova nya arbetsuppgifter, tänker utanför boxen och tar nya spår? (även om det inte fanns något sånt precis där tåget for fram) Men det är ju verkligen kreativt, att testa att köra där de inte ens finns.

Den personen har i alla fall hållit sig till minst tre av de fem ledord vi håller oss med på min arbetsplats:

Mod, Nyfikenhet och Fantasi. (om denna handling även kan anses innehålla Respekt och Integritet är jag inte mänska att bedöma, jag är ju inte chef)

Eller är detta ytterligare något jag inte förstår?

                              Pussen då   !