beslut, under årets första dagar.

Det första är att faktiskt inte låta de  tröttsamma omständigheterna förstöra mitt liv.

Jag har massor av andra bra saker att glädjas åt, jag är frisk, jag har ett bra jobb, med trevliga arbetskamrater.

Jag har en bra lägenhet med bra läge där jag trivs. Jag har vänner jag litar på och en stor varm familj som hjälper och gläder mig på olika sätt.

Faktum är att jag även, trots min rultiga lekamen, rynkiga nylle och allt annat en bildsköna yttre haft inte mindre än fyra förfrågningar från olika herrar som önskat mitt sällskap, bara sedan nyårsafton! Även om detta inte är något mått på nånting egentligen, så är det förbannat härligt att känna sig lite åtråvärd och intressant för det motsatta könet, så det så!

Att Make hänger kvar hemmavid får helt enkelt vara ett faktum, irriterande ibland, jävligt irriterande andra gånger och helt neutralt andra.

Visserligen försvårar det ju kontakten med andra herrar något, men det är inte heller något att hetsa upp sig för.

Det andra beslutet jag fattat är att ta av de futtiga slantar jag har på ett sparkonto, sätta mig på ett plan eller i ett tåg och besöka sonen i Umeå.

(för den nytillkomne läsaren avtjänar han ett fängelsestraff på tre månader där)

Jag har bokat själva besöket och ett hotellrum, om jag ska ta tåg till den här fina stationen

eller flyg till denna fula flygplats

har jag inte bestämt ännu.

Innan jag bestämde mig, tänkte jag att det skulle bli trist att åka så långt och lite deppigt att se ett fängelse från insidan.

Framför allt ett med min lilla kille i. Det sistnämnda kanske kommer att bli sant, men jag har valt att tänka på själva resan och kvällen jag får tillbringa i Umeå som en minisemester.

Jag kommer att få tid till vila, tänka och bara vara med mig själv. Äta ute och ta en bastu på hotellet, lägga mig i sängen och kolla på TV eller läsa, utan några som helst krav på någonting.

Jag ser nästan fram emot det till och med.

Det kommer att vara en is- och snöskulpturtävling dagarna innan jag kommer upp, jag hoppas att de inte hackar bort dem så fort tävlingen är över, det kan nog vara roligt att se.

För det tredje har jag bestämt mig för att inte tänka på det här med stambyte och kacka i kartong veckorna så himla mycket heller. Det är som det är, det ska göras och jag får helt enkelt leva med det.

Slipper i alla fall ha kalas när jag fyller år och om jag ynkar mig tillräckligt här och på Facebook kanske jag blir bortbjuden lite då och då under tiden eftersom det kommer vara lite jobbigt att laga mat därhemma?

Utöver det här, har jag inte fattat speciellt mycket.

                                    Pussen då   !