Fast å andra sidan är det kanske i första hand barn som förväntas göra det?

Några barn ska jag inte träffa till jul, om man inte räknar Bortbo-sonen, men han fyllde faktiskt 23 häromdagen så han räknas kanske inte riktigt längre?

Att den andra ungen sitter där han sitter är inte heller direkt julstämningsskapande, det vore en lätt överdrift. Jag har i alla fall fått förfrågan om jag vill att han ska kunna ringa till mig, så kanske kan vi få prata med varandra innan året är slut?

Det är mycket nytt att lära sig känner jag. Jag skickar brev, som jag vet blir lästa och igår skickade jag även tidningar och godis. Jag vet inte om han får ta emot sådant, men jag hoppas att han kan få det lilla till julklapp.

Att gå hemma och nöta på varandra är inte kul och bidrar inte direkt till glad och god julstämning det heller.

Ändå är det faktiskt en annan sak som gnager mig än mer:

Att det är så många av mina Facebookbekanta som faktiskt väljer att ”gilla” och kommentera, gå med i grupper för rätten att få säga negerboll, som tycker att Tintin i Kongo är bra barnlitteratur, att det är diskriminering mot svenskar att inte fira avslutning i kyrkan eller skolan med religiösa sånger eller som inte kan tänka sig att fira SVENSK jul utan ett sekundlångt inslag i en AMERIKANSK Disneyfilm.

Jag har följt denna debatt på Facebook och olika bloggar.

Så många har skrivit så mycket bra, bland det bästa och mest personliga var nog det jag läste här igår och här idag.

Jag har inget klokt att tillägga.

Dock förundras jag mäkta över att det faktiskt finns personer i detta land ännu idag, som inte har tagit in att alla som är svenskar inte har ljust hår och blåa ögon.

Hur kan de ha missat det?

                                            Pussen då    !

Förresten har Fatou samlat massor av bra inlägg i denna debatt och passa även på att läsa om hur hennes son blivit behandlad och alla kommentarer till det inlägget också.