Den senaste tiden har jag haft olika anledningar till att tänka lite på det här med att avsluta en relation.

Bryta upp finns det många olika orsaker till att göra, troligen lika många som det finns relationer.

Först och främst är det ju alltid en procedur att komma fram till själva avslutet. Den kan ju vara både plågsam, lång och full av vankelmod och tveksamheter.

Även om din partner har gjort dig ledsen, sårad, fått dig att känna dig instängd och kvävd eller i värsta fall misshandlat dig fysiskt eller psykiskt så det i alla fall inte alltid enkelt eller lätt att fatta ett sådant beslut.

Så kommer den dagen, när man tar steget. Man separerar om man levt tillsammans, slutar vara ett par eller helt enkelt att ses.

Jag har själv upplevt att omgivningen nästan pressar på för att man då ska känna sig glad, nöjd och tillfreds.

Så jävla enkelt är det ju inte alls!

Även om partnern/skitstöveln/idioten/tråkmånsen/elakingen fått dig att må sämre i förhållandet än om du varit utan det, är det ju ändå något annat som dör. Kärleken du känt, den kan ha dött för länge sedan.

Men när man fattar det definitiva beslutet att bryta upp, dör även något annat.

När man bryter en relation, hur dålig den än varit, tar man även död på en dröm. Den dröm man hade när man först träffades, när allt var rosenrött och förälskelsen dimmade alla fel och brister.

Förälskelsen som varken skyr snor eller dregel. Som fick dig att drömma och fantisera, längta och tråna.

Det kan göra precis lika ont att inse att drömmen är död som att inse att kärleken är det!

All tilltänkt gemensam framtid, alla planer finns inte längre.

Sorgen över de förlusterna  måste också få tid att bearbetas och omgivningen borde försöka inse att det är en rätt smärtsam tid.

I värsta fall är det även en massa praktiska göromål som tar både tid och energi.

Med andra ord

               Även om föremålet man bryter med lämnar mycket övrigt att önska.

                                   Pussen då    !

 

Eeva

14 november 2012 14:42

Klokt skrivet, gör ont att läsa detta, undrar varför? Kram!

Li-Lo

14 november 2012 15:17

Tack!
Kanske för att du som så många andra upplevt det?

Kram

 

Ama de casa

14 november 2012 16:28

Men? Ni ska väl inte separera??? Det hade jag inte trott.
Kram!

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

14 november 2012 19:36

Nä det ska vi väl inte, det finns andra,,,

 

Lotta

14 november 2012 19:08

Lissan! Vad är det som händer? Vill du träffas?

Li-Lo

14 november 2012 19:37

Jag vill gärna träffas, men inget speciellt händer...

Kram

 

Ama de casa

15 november 2012 09:47

Phu... Det var då för väl. Men det är säkerligen som du skriver, även om jag inte har lämnat/blivit lämnad sen jag var 17 år.

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

15 november 2012 10:20

:)

 

Lotta

15 november 2012 14:02

Oj! Jag blev orolig för dig.

Li-Lo

15 november 2012 14:59

Vi tar alltihop vid tillfälle, kram

 

Hanna

16 november 2012 21:25

Fint och klokt skrivet men precis som som kommenterat så blev jag lite konfunderad över vem det handlar om? Handlar det om dig? Hoppas att du mår bra eller någonting <3
KRAMAR

http://hannastankar.bloggplatsen.se

Li-Lo

16 november 2012 21:27

Det handlar inte specifikt om mej, nää.
Bara lite jag tänkt på då och då.

Kramkram

 

Mikaela

16 november 2012 23:56

Uteslöt snabbt den ena efter den andra och tänkte att det måste vara han, det finns bara en möjlig, men tydlige får han vara med ett tag till den där Carl Lewis.

Li-Lo

19 november 2012 10:27

Det finns ett svar på allt, Carl och jag har dock ett sporadiskt förhållande, långa perioder ignorerar vi varandra totalt :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...