Ibland skrivs saker i tidningar som är så förbannat självklara, att en journalist borde skämmas över att publicera sina artiklar.

Det får mig att fundera över om inte sonen hade rätt när han sa: "Jag funderar på att bli journalist, det behöver man väl ingen utbildning för, det är ju bara att skriva"

I Svenskan, skriver man nu om hur svårt det är att vara förälder, att man inte hinner med sitt ”livspussel”

Jaha!

Tar barn tid?

Måste man välja?

Kan man inte jobba heltid, träna fem gånger i veckan, göra karriär, coacha sina ungar i fem olika aktiviteter samt skjutsa dem så fort de ska förflytta sig mer än femtio meter utan att tiden blir knapp?

Vilket scoop! Vilka insikter de delar med sig av!

Sen kommer nästa artikel, som talar om något ännu mer sensationellt!

”Marginalerna i vardagen blev större med kortare arbetstid”

Nähä?

Är det verkligen sant, att man får mer fritid och tid över för sin familj om man jobbar mindre?

Va?

Men vilken fantastisk slutsats, jag är stum!

Länge leve de verklighetsnära journalisterna, de med fötterna på golvet och öppna ögon som ser och reder ut problematiska frågeställningar, tack, tack, tack!

För övrigt mår jag illa av mannen som lät sitt rånoffer ligga kvar på spåret, men i princip lika illa av alla de som ser detta som en anledning att fritt lufta sina fientliga åsikter om personer som de förmodar råka vara födda utanför de på kartan ritade streck som utgör Sveriges gränser. Skäms!

                         Pussen då   !