Idag har jag inte befunnit mig på arbetsplatsen. Men ni ska inte inbilla er att det inte har varit slit och släp för det inte!

Sova länge har jag alltid varit värdelös på, så före halv åtta var mina grönmelerade på vid gavel.

Frukost är ju inget arbete, men tid tar det!

                                                  
           En liten smoothie med några hallon!

Ren och skär njutning, förstås, speciellt när jag fick sitta och titta på den fina försommarbuketten från systers trädgård.  

Sen var det dags, att bära krukor, jord och plantor till köket.

Samt att sätta på sig planteringsstrumporna, förstås!

Det blir rörigt och mycket när jag håller på. Det blir jord överallt, det spills lecakulor och den askblandade sanden yr. Lecakulor trampas sönder och vatten droppar när jag bär omkring på det jag planterat.

Tror minsann kära Make gjorde rätt som lämnade hemmet för några timmar.

Men till slut var det klart, jag helt slut och balkongen börjar se bekant ut!

Här är det lite kryddor, klängväxter och vanliga blommor!

Ett antal chili och tomatsorter. Den rätt okända chilisorten Pelle till exempel!

I hörnet ser vi ingefära, kalebass, samt en mycket ynklig djungelgurka.

I andra ringhörnan har vi en liten, liten citruslund och fler chilis chilla i solskenet.

I den hängande trädgården växer det sötpotatis.

 Färdigskuren ananas tror jag mycket på, de är ju lite bökiga att hålla på med annars...

Jag tror vi kommer få en fin sommar tillsammans.

Tänk om den här lille nye familjemedlemmen kommer och hälsar på, va glad jag skulle bli.

Så här blev det när jag hälsade på hos honom i min prickiga klänning  

 Visste väl inte jag heller att de hade prickig duk och rutigt golv!

          Fortsatt trevlig helg och Pussen då   !

idag ännu en gång med att länka till en annan blogg.

Detta på grund av det TV-program som Kanal 5 visade igår.

Jag har faktiskt inte lust att länka till det.

Outsiders är ett sjukt program i allmänhet, men igår handlade det om kvinnor som reser till Gambia.

Jag är inte så korkad att jag tror att såna inte finns i olika varianter och av olika orsaker.

Det som vi vänder oss emot är som det står i både Fatous långa välskrivna inlägg och den nerkortade debattartikeln i Aftonbladet, är den ensidiga rapporteringen.

Personligen undrar jag, vad meningen är med att sända såna här program överhuvudtaget?

             Sen tar jag långhelg och tänker njuta av livet, tillsammans med familj och vänner.

                              Pussen då   !

Ja inte inomhus alltså.

Jag får erkänna att trots att jag visade så noga var det magiska skåpet skulle stå,

har det inte fungerat riktigt som jag trodde.

Det är rätt så mycket högar, travar och skvättar med prylar, grejer och pryttlar här, där  och lite överallt fortfarande.

Men på min lilla balkong, där börjar det se trivsamt och trevligt ut!

Själva prunkandet har förstås inte lagt i högsta växeln ännu, men det är ju bara en tidsfråga.

Igår var det städning och möblering därute. Kuddar fram och solparasoll på plats. I år testar jag även att lägga en plastmatta på golvet, får se hur det fungerar då vi inte har något tak.

Har även lindat en ljusslinga på insidan av parasollet på prov, det kanske krånglar när man vevar upp och ner det återstår att se. Kära Make är inte så mycket för att ha det uppfällt, han har längtat såååå efter solen!

Bebisarna får nu vara ute en stund varje dag, så de vänjer sig vid sol och vind, men på natten får de allt komma in till mamsen igen.

Dessutom är det ju så mycket annat som prunkar just nu. Jag tycker så mycket om den här tiden, alla dessa gröna färger i otaliga nyanser, man blir så glad.

Min kära svägerska och jag pratade om detta häromdagen.

Vi enades om att så här års skulle vi vilja vara flygande kossor!  

Tänk att få flyga runt och mumsa precis var man vill av allt detta spirande, färska och säkert jättegoda gröna!  Eller att få sätta sig högt upp i en trädtopp, mitt i en lövskog och bara njuta av alla ljuvliga färger och dofter!

Men i brist på flygförmåga, höjer jag blicken när jag far med tunnelbanan över Skanstullsbron och suger i min alla naturens skiftningar på båda sidor av Årstaviken!

Det är inte kattskit det heller!

                                             Pussen då   !

har jag känt mig ett par dagar!

Nää, så är det väl inte, men jag fick sån himla lust att skriva något helt annat än det jag brukar.

Så här kommer tre små.

Jaa, inte vet jag vad det kallas, men en bra sak med att ha en egen blogg är ju att:

Man kan skriva och publicera precis va fasen som helst, utan att någon enda person kan stoppa en!

Singelliv

Man blev ingens  Makadammadam.

Inte någons sand för att behålla fotfästet.

Förhoppningar och drömmar grusades.

Till singel på en öde trädgårdsgång.

Som skaver i sko och ensamsjäl.

Trodde

Mitt sinne är för hårt,

magen för mjuk, benen är för krumma

och ingen ser något annat än min långa, sneda näsa.

Det var det jag trodde.

Så var det inte.

Någon såg något annat.

Hittade annat än fel.

Undrar vad han trodde om sig själv?

Trasa

En grå taskigt urvriden, som borde kasserats för länge sen.

Att dra den över bordet

Gör ingen skillnad

Så känns påtvingad närhet

När kärleken är på väg att

Vridas ur hjärtat

Och man inser att den borde kasserats för länge sedan

                                     Pussen då   !

Kom på att det jag missat den sortens som alla andra supertrendiga inne-bloggare har.

Jag inser att ni verkligen längtat efter läsa något sånt här hos mig.

Så här kommer den.

LiLos Vill ha lista Maj 2012!

I år tänker jag inte nöja med bleka kopior, jag ska satsa på en brun kvalitetsprodukt som håller formen, doften, lenheten och fluffigheten hela sommaren. Jag tänker satsa på minst TVÅ för säkerhets skull.

Tänker ofta på hur härligt det vore om jag bara kom ihåg att satsa på att köpa in flera såna här.

Sen vore det  bara att ta fram en ny i en fräck, fräsch färg lite då och då för att pigga upp mig och familjen. Dock har jag ännu inte kommit till skott...

Den här skulle kanske Kära Make och jag kunna fixa till under ett antal svordomar

mysiga timmars samarbete ?

  (eller inte)

Men annars har jag nog det jag behöver: Ny cykel, badväskan packad och vita fina ben att blända min omgivning med.

                                  Pussen då   !

om att inte alla går omkring och sprudlar för att det är vår fick mig plötsligt att skriva något helt annat än ett vanligt blogginlägg.

Det var riktigt roligt, vem vet det kanske blir fler?

Vår

Ni går och ser så jävla lyckliga ut allihop.

Men jag då?

Jag har ingenting att vara vårglad eller yster över.

Näsan rinner av detta förbannade pollen och ögonen är röda och vattniga.

Även om jag hade någon att titta vårförälskat på skulle han troligen vända bort blicken i vämjelse.

Men det har jag inte.

Mig tittar ingen på med glödande blick

Jag går inga härliga vårpromenader på stan med glada vänner.

Sippar inte på en latte under en filt på en uteservering med dem.

Goda vänner har tröttnat, de mindre goda vill inte heller.

I min trånga mörka lägenhet försöker den ibland tränga sig in, tidigt på morgonen når vårsolens glans mitt köksfönster som jag inte orkat tvätta.

Krukväxterna är så uppgivna av brist på omsorg att de inte ens reagerar över att de borde spira.

Vår?

Nä!

Er.

Inte min.

Jag hatar den.

                        Ha det bäst

                                                  
  Pussen då   !

Sedan jag flyttade hemifrån har jag bott i lägenhet nästan hela tiden. På alla ställen jag har bott har jag såklart haft grannar-närbor av olika slag.

En del har jag blivit god vän med, andra har jag småpratat med, de flesta har jag på vanligt Svenne-Banan manér nöjt mig med att hälsa på.

Jag har troligen haft tur, för jag har aldrig haft några större problem eller konflikter med någon granne.

Dock har jag haft ett par grannar under mig, som jag tror att de andra grannarna upplevde som väldigt störande, jobbiga och lite obehagliga. Kanske de rentav tyckte det var skönt när de inte längre kunde betala hyran och försvann ut i hemlöshet?

De bodde i en tvåa, antalet där varierade mellan två och fem ungefär. Så vitt jag vet var det ingen av dem som hade ett arbete, de försörjde sig delvis på att spela för sitt uppehälle, oftast inne i tunnelbanorna.

Jag visste redan vilka de var, när vi flyttade in. Så när vi möttes i trappen presenterade jag mig och talade samtidigt om att de var välkomna att låna ”vanliga saker” av mig, men att de fick fixa alkohol, tobak och pengar på annat sätt. Det fungerade till 99 % faktiskt!

Oftast bodde där J som med sitt långa ljusa hår och skägg påminde om de bilder man ser av Jesus. Han spelade gitarr. P som var född i en spelmansfamilj gned fram folkmusik på fiol med bravur. Han och hans bröder har spelat på stämmor, i radio och spelat in en skiva.

Ena brorsan kom och gick i lägenheten han också. P hade i början en flickvän, för att fylla en funktion spelade hon tamburin, eller snarare slog den hårt mot låret i närheten av takten de andra spelade i.

I perioder fanns även

i huset. Han är pappa till P och slog igenom som trubadur på 70-talet med egna låtar med texter om sina erfarenheter som fängelsekund.

Alla drack, alla deras vänner drack (och använde droger), ofta och mycket. De hade även det gemensamt att ingen av dem visste vem som hade nycklarna till dörren eftersom de var fler boende än de hade nycklar. Jag kan föreställa mig att detta var en av orsakerna till att de andra grannarna hade svårare för dem än jag.

Men kommer man ända hem till sin port efter att ha druckit mer än lovligt så går man inte ut, bara för att dörren är låst? Man lägger sig i porten och sover. Jag var den enda som gick ner och bredde en filt över dem och faktiskt tog jag och torkade upp spyor också.

Vi fungerade faktiskt bra ihop, några tillfällen har satt sig extra i minnet.

Strax före jul hade jag bakat och lagat mat och stod vid diskbaljan med fönstret öppet och radion på. Det ringde på dörren och där stod J och P's pappa.

 ”Vi tänkte du kanske vill ha lite levande musik i stället?”

Självklart fattade jag att de frös och var utan nycklar, men sa inget, bara lät dem komma in i värmen.

De käkade några pannbiffar och pepparkakor, sen spelade de flera låtar för mig där i köket.

Sen tömde de fickorna på de mynt de tjänat under dagen. Ett par hundra var det, de gjorde tre högar, behöll varsin och sa åt mig att ge mina killar den tredje  !

En annan gång satt jag med en kompis i köket och drack lite vin, mina söner var på kollo.

Då ringde P hans brorsa och J på och ville umgås lite. De hade en liter whiskey som de drack ur med världens fart. Spelade ett par låtar och vi hade riktigt trevligt.

Vi skulle iväg nånstans, då var det en liten skvätt av spriten kvar, när J tänkte ta den med sig, sa P chevalereskts ”Nej, nej, lämna den till värdinnan”!

Självklart var det inte alltid jättekul, det som kunde störa mig mest var faktiskt dofterna.

Om jag vaknade och ville släppa in frisk morgonluft hände det att de hade haft samma tanke. Jag hoppas verkligen att de dofter jag släppte ut från min lägenhet inte gick att jämföra med  de "odörer" de släppte ut.

Speciellt en gång, då de hade haft planer på att koka sin egen sprit. Dock kom de inte längre än till mäsken, som ju har en viss alkoholhalt den också.

Då hade jag öppnat balkongdörren och mötte sonen i hallen. Han vädrade i luften och frågade

”Har grannarna varit uppe, det luktar sprit?”

Men ofta tänkte jag att bor man i lägenhet får man tåla lite, vi hade en ömsesidig respekt och jag kan för mitt liv inte tycka att det var bra att de kastades ut i hemlöshet. Även om P ibland varit flott och erbjudit mig att hälsa på i den husvagn eller båt han just då bott i.

Nu är det här ett par år sen, men jag ser dem ibland, framför allt P. Jag får alltid en dunderkram och vi pratar lite. Förra sommaren frågade jag honom hur det var

”Inte så bra alls”

 ”Men hur vill du att det SKA vara då?”

”Jag vill bo i Bagis och vara granne med dej, världens bästa granne!”

Jag önskar att P, hans pappa och deras vänner alla kunde hitta någonstans att bo, där de trots att de inte alltid klarar av samhällets normer och värderingar, fick värme, nånstans att laga mat och sköta sin hygien utan att riskera att bli utkastade.

För jag kan faktiskt sakna att ha såna grannar, som trots allt, var fulla av liv, värme och generositet.

                             Pussen då   !

Alltså jag är helt inkontinent i vissa lägen.

Det går verkligen inte att stoppa. Jag tycker själv att det är lite pinsamt.

Men är man en ordbajsare så är man!

I gårdagens Metro läste jag följande insändare:

” Jahapp!

Nu kommer äntligen shortstiden. Jag har inget emot blekfeta män i shorts. Det är sladdriga piratbyxor, ickematchande foppatofflor, urtvättade reklamlinnen och bakåtvända kepsar som jag har svårt att klara i min närmiljö. Man kan möjligen få se ut så när man är ensam hemma och jobbar i trädgården och ingen ser, men på gatan?

Nej! Kära medelålders mansbröder, det finns snygga shorts som slutar strax vid knäet, till dem kan man matcha med en snygg kortärmad skjorta i ten trevlig färg och till och med kavaj. Skinnsandaler därtill och glöm kepsen hemma och köp ett par snygga solglasögon. Damernas blickar kommer att vändas till er i beundran och inte i vämjelse. Ett enda intryck består av 100 detaljer! Vi ses på stan! B-S T, f d pistvakt.”

Nu är det så här att jag faktiskt har träffat denna person i verkligheten ett par gånger. Han har långt grått hår som väl förlorat en del av sin fyllighet, för att dölja det glesa bär han ofta en cowboyhatt!!!

Jag kan väl icke påstå att jag tycker detta är det mest attraktiva jag vet på en man, men jag har baske mig inte framfört detta till honom, inte heller skrivit någon insändare efter våra möten!

Det är i alla fall inte snyggt på mig:

Dock kunde jag som sagt inte hålla mig så idag finns mitt svar infört i tidningen. För er som inte har Metro kan jag väl bjuda på det:

”Jahapp!

Nu kommer äntligen tiden då vi kan klä oss i kläder som gör annat än värmer våra vinterkroppar. Nu kan blekfeta, smala, långa, korta, solbrända eller rultiga män, kvinnor, barn och ungdomar äntligen klä sig i glada färger och lätta kläder som tillåter solen värma direkt på kroppen.

Vilken härlig variation av klädsel vi får njuta av på stan i ett par månader framöver.

Tänk vad skönt det är att inte alla tycker samma sak är snyggt och ännu skönare att en del inte bryr sig alls huruvida deras klädsel faller någon annan i smaken eller ej. När sommaren äntligen kommer unnar jag verkligen alla att klä sig i det just de tycker är fint, snyggt, bekvämt eller elegant.

Den som trivs med sig själv och sin klädsel utstrålar en inre skönhet som drar blickarna till sig.

100 olika personer med 100 olika detaljer, som just de tycker om, ger personliga intryck.

Snart ses vi på stan! 

Li Lo,  f.d postis”

Som sagt, jag är ordinkontinent ibland, lite pinsamt     jag vet!

Och så här kan man också vara klädd -om man vill!

                                Pussen då    !

                                                  
        och Trevlig Helg, nu igen!