om att inte alla går omkring och sprudlar för att det är vår fick mig plötsligt att skriva något helt annat än ett vanligt blogginlägg.

Det var riktigt roligt, vem vet det kanske blir fler?

Vår

Ni går och ser så jävla lyckliga ut allihop.

Men jag då?

Jag har ingenting att vara vårglad eller yster över.

Näsan rinner av detta förbannade pollen och ögonen är röda och vattniga.

Även om jag hade någon att titta vårförälskat på skulle han troligen vända bort blicken i vämjelse.

Men det har jag inte.

Mig tittar ingen på med glödande blick

Jag går inga härliga vårpromenader på stan med glada vänner.

Sippar inte på en latte under en filt på en uteservering med dem.

Goda vänner har tröttnat, de mindre goda vill inte heller.

I min trånga mörka lägenhet försöker den ibland tränga sig in, tidigt på morgonen når vårsolens glans mitt köksfönster som jag inte orkat tvätta.

Krukväxterna är så uppgivna av brist på omsorg att de inte ens reagerar över att de borde spira.

Vår?

Nä!

Er.

Inte min.

Jag hatar den.

                        Ha det bäst

                                                  
  Pussen då   !