Men först lite intressant och viktig information som jag är övertygad om att ni förmodligen blir väldigt glada över satt få ta del av   

När jag var liten (mitten på 1900-talet) använde vi inte orange för att beskriva färgen på till exempel ett apelsinskal.

Brandgul! hette det och förresten hette det inte Rosa heller utan Skärt!

Nåväl här om dagen ville jag äta Brandgul mat, så här kommer mitt recept på

Brandgul kyckling

5-6 kycklingfiléer i kuber 2x2cm?

1 gul lök hackad

3 vitlöksklyftor finhackade

1 apelsin rasp av skalet, samt saften (gillar ni frukt i maten så skär filéer eller småbitar och lägg på sist)

2 morötter delade på längden, skivade ca 5 mm

½ Butternut Pumpa i tärningar

1 förpackning frusna sojabönor skalade

En liten burk kokosmjölk

2 cm ingefära riven el finhackad

Lite grönt från en purjo smala strimlor

En manstumnagelstor bit av en röd habanero (jag lät min koka med hel)

Lite färsk koriander

2-3 tsk Berberepeppar

Salt, peppar

2-3 msk Ljus soja

Fräs pippin med berberepeppar för smak och färg.

Ös på med lök, vitlök, morötter, kryddor och fräs lite till.

Häll på apelsinsaft, soja, kokosmjölk och lite vatten om det behövs.

Ner med pumpa och apelsinrasp.

Koka tills det är nästan klart då får sojabönor, purjo och hälften av koriandern puttra med.

Servera med ris när det är klart, lägg lite koriander och eventuellt apelsin uppepå den färdiga grytan så blir det snyggt och inte bara gott!

Se där, ett litet tips till helgen, tyvärr fotade jag inte det hela..men så här ser berberepeppar ut

  jag köper min i Hötorgshallen. Och har ni inte använt butternut, så

                                     ser den ut så. Det finns nästan överallt..

                              Trevlig helg och pussen då   !

Vissa dagar känns det så där himla bra.

Allting fungerade i morse, vi bråkade inte om badrummet, jag var färdig i god tid och glömde ingenting när jag gick hemifrån!

Hoppade av tunnelbanan vid Slussen och gick genom Gamla Stan och över Vasabron. Jag lyssnade på härligt gungande rytmer i öronen och kände mig Vild och Vacker där jag gled fram.

Kanske har det att göra med mitt musikval just då?

Låten har jag fått av en man, han är med och spelar själv.

Sen började jag fundera lite.

Alltså, när man är gift, lever i ett förhållande.

Är det okej att bli uppfylld av värme och lycka när man tänker på en annan man?

Inte är det väl möjligt att radera ut minnen av underbara män man känt innan?

Mannen som gett mig musiken jag lyssnade till i morse till exempel. Jag skulle aldrig kunna leva med honom (inte för att han skulle vilja det med mig heller), men ååh, vad jag uppskattar det lilla vi har haft tillsammans.

Eftersom jag är en vuxen kvinna kan jag tala om att det var en mer eller mindre rent sexuell ”relation”. Jag tycker personligen att det faktiskt är en relation, när man är tillsammans på grund av att båda vill det. Även om vi bara träffades med avsikt att ha sex, hann vi alltid med varma, roliga, allvarliga och ärliga samtal också. Han är en sådan man, som verkligen kan få en kvinna att känna sig Vild och Vacker!

Innan jag träffade Kära Make, fanns det ett antal sådana män som jag träffade då och då. Jag relaterade till dem, det tycker i alla fall jag. På så sätt att jag tyckte mycket om dem, även om ingen av dem eller jag var det minsta intresserade av att ha ett förhållande med varandra.

Vi fyllde funktioner i varandras liv helt enkelt. Jag hade varit ensamstående i så många år. Under de åren var min syn på mig själv rätt sorglig, jag var liksom bara Mamma, punkt slut!

När jag började träffa män igen, var det just det behovet jag hade.

Att få känna mig Vild, Vacker och Värd att åtrå!  

Jag hade inget behov av att ha en man vid min sida i min vardag, men att göra mig lite fin, sätta på mig kläder jag kände mig snygg i och få njuta av närhet var helt enkelt underbart efter många år i celibat.

Jag vet att andra tyckte det var konstigt, de sa att de inte skulle kunna ha sex med någon de inte älskar.

Men jag gjorde ju det, älskade dem!

Just då och när vi skildes åt igen. Då var jag uppfylld av varma härliga känslor som gjorde mig lycklig. Efter en dag eller två, var jag bara glad att jag var ensam och att ingen lade sig i vad jag gjorde, med vem jag gjorde det eller varför.

Nu är jag gift och har en bra och fin man vid min sida. (och snygg så det tjongar om det också!)

 Det är skönt och lugnt att kunna älska någon trots alla fel och brister. Trots att vi inte alltid är sams och har vanor och ovanor som måste jämkas så att vi står ut med varandra.

Men minnen av andra män och glädje de gett mig, de tänker jag faktiskt behålla och njuta av lite då och då, det kan väl inte vara fel? och förresten även om någon tycker att det är fel, så kommer det jag i alla fall att göra det, speciellt när jag påminns om någon av dem genom härlig  musik, så det så!

                                         Pussen då   !