När jag behöver fixa något med min cykel, så får jag ta mig till förorten här intill.

Det är ju där han finns, Cykelängeln!    

Mannen som fixar allt som fixas kan på en cykel. Dessutom snabbt och billigt eller rent av gratis. Ett besök hos honom gör mig alltid på ett strålande humör i dagar efteråt.

Igår svischade jag dit på min nya, fina gröna. Låset jag köpt för att montera, gjorde inte alls som jag ville och jag förstod att det krävdes en fackmans händer för att få till det.

Förresten, hur ljuvligt är det inte med årets första cykeltur, det blir man väl nästan salig av?

Som vanligt tog han hand om problemet på en gång.

Men flinka fingrar skruvade han dit låset, självklart med helt andra skruvar än de som följde med i förpackningen. Han fyllde på luft, han sänkte mitt styre, rätade ut cykelkorgen lite och visade mig hur lyset fungerar.

Samtidigt hann han också småprata vänligt med personer som passerade, konversera med en man som liksom bara var där och umgicks lite.

Han hade också tid att ändra sig från: ”Jag har inte tid förrän på måndag att laga en punktering” till ”Oj, kommer du ända från Farsta, hämta cykeln så tar jag det på en gång” samt att delge oss en hemlandsvisdom om hur man får kräsna hundar att äta vad som helst.

När han så var klar med min cykel, frågade jag hur mycket han ville ha för jobbet.

”Ge mig en tjugolapp!"

Du är inte klok, sa jag och gav honom en femtiolapp.

Det var då han berättade historien om när han varit anställd hos en annan cykelhandlare i Uppsala.

”Jag sa till honom att han tog för mycket betalt av kunderna, men han ville inte lyssna.

Då frågade jag om han inte kände till Dörrarna? (fast han uttalade det Dårarna, så jag fick tänka om ett varv när han väl började berätta)   

Dagen när du dör, så kommer du att stå framför två dörrar.

Innanför den ena kan du se vackra kvinnor i vita klänningar som spelar badminton, innanför den andra brinner det eldar. Du kommer så klart att gå fram till dörren med de vackra kvinnorna innanför. Men då kommer receptionisten att hålla upp sin hand, skaka på huvudet och peka på dörren där det brinner eldar innanför.

Efter det slutade han att ta så mycket betalt!”

Jag mer eller mindre lovade på stående pedal att jag, så fort det blir lite varmare, minsann ska sätta på mig en vit klänning, cykla ner och spela lite badminton därutanför om han vill det.

Jag tycker att han förtjänar att uppleva lite försmak av himlen redan här i jordelivet, faktiskt!

Nån som hänger på?  Det är så svårt att spela ensam.....

Tillägg: Här kan ni läsa vad andra tycker om honom

För övrigt har jag försökt Kära Make att det är viktigt med uttalet, speciellt när det gäller frågan:

                                "Kan jag pruta?"

Jag hade en underbart trevligt afton med min nya vän Habanero igår, vi tog en liten promenad, bastade så svetten lackade, åt en supergod middag, babblade, drack vin, babblade och babblade lite till!

På "ballen" sprirar ljusgrön gräslök

                                                   och innanför blommar övervintrad habanero!

De Gamle har fått besök och mat lagad, själva har vi proppat i oss en mustig lammgryta, med bitar av gotländsk lammchorizo!

                                         Pussen då  !

Och jaa, det går bra, jag har släppt mycket på sorgen och insett att jag bara är mamma och att jag bara ska vara det, helt enkelt satt gränser för mig själv, som jag känner att jag mår bra av!

Tack för alla goa tankar, kloka ord och support  !

 

tove

25 mars 2012 22:51

tack för skrattet! du anar inte hur mycket jag behövde det nu
kram!!

Li-Lo

26 mars 2012 10:58

Va bra!

Stor kram och ta du och fundera lite på när vi ska ses, tycker jag!

 

Mkaela

25 mars 2012 23:19

Tänkte först att vi kunde fixa ett badmintonevent men kom sen på att den stackars mannen kanske tror att han är död då och får en hjärtinfarkt på kuppen och det vore ju sorgligt. Så det blir kanske bäst med bara en lite försmak av himlen i form av Liselotte :)
Och vad gäller det där mammariet så är det ju så att både ansvaret och rätten till att bestämma är tidsbegränsat även om hjärtat protesterar.

Vänd du näsan mot vårsolen och känn dig befriad och försök att inte ha dåligt samvete för det.

Kram

Li-Lo

26 mars 2012 10:57

Hahaha! Ja det vore ju trist om han trodde det. Men han är underbar den mannen : )

Faktiskt har jag inte dåligt samvete alls, det känns bara bra!

Kramkram, ses snart : )

 

Ama de casa

26 mars 2012 10:21

Tänk så många underbara människor det finns! Det är så kul när dessa guldkorn får komma fram. Oftast är det dom irriterande och dumma människorna som får ta allt utrymme. Fram för mer positivitet!
:-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

26 mars 2012 10:55

Ja, han är värd sin vikt i guld och verkligen värd att lyftas fram.
Han har många positiva omdömen på nätet från besökare, det gläder mig : )

 

Ama de casa

26 mars 2012 16:40

sv: Tack för ritningen, men vi bakar inte nån av oss. Bäst för husfriden att vi låter det vara så :-)

http://amacasa.wordpress.com

Li-Lo

26 mars 2012 16:59

Synd! när ni nu hade så många apelsiner : )

 

habanero

27 mars 2012 20:38

Ser fram emot vår nästa date. Vilken trevlig kväll det var!:) Fast såsen var fortfarande inte som det skulle :/
Tack för ditt stöd.
O vilken tur att det finns cyckelänglar. :)
Kramelikram

http://www.habanero.bloggplatsen.se

Li-Lo

27 mars 2012 21:12

Det var jättemysigt och vi ska ses igen, snart ska du få komma till mig, gå i våran skog och äta min domoda eller kanske peppersoup eller nåt helt annat : )
Hoppas det känns lite bättre, kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    Undrar hur många gånger jag har hört det under mina nästan 20 år på den här arbetsplatsen? Och troligen alla andra som arbetar i offentlig förvaltning.   Vanligtvis betyder det att personen i fråga anser att jag ska göra precis som den ...

    Nu har det varit rättegång och domen kom häromdagen. Det var min första erfarenhet av rättssystemet. En utmattande, krävande och lång sådan. Alltså, egentligen var det ju bara tre och en halv timme, men den tiden sög musten ur mig, på så må...

Jag behöver det, och varje enda liten gnutta av att någon annan kan känna igen sigoch kanske kan leda till att de tar klivet är så mycket värd, så mycket! Allt handlade om att till varje pris stanna kvar i Bubblan.   Den Bubbla vi hade från bö...

  Varför kastade du inte ut honom första gången?   Jag inser det är helt obegripligt för många vad som händer i ett förhållande med en man som misshandlar psykiskt och fysiskt. Det är något jag verkligen förstår, för hur skulle man kunna fatta?...

Små saker händer.     Det börjar ta sig på balkongen, även om de senaste dagarna inte precis inbjudit till långa sittningar. Annat var det förra helgen, då kunde jag sätta mig och avnjuta     en dansk vän. Vi trivs bra ihop, lagom mjuka...