Det finns sinnliga upplevelser som framkallar starka minnen.

Men i alla fall för mig fungerar det även åt andra hållet. När jag tänker på vissa saker eller händelser kan jag känna en doft, få en smak i munnen eller förnimma en känsla i kroppen.

Det behöver inte alltid vara till exempel en ljuv doft, men ändå kan den locka fram fina minnen.

Jag tänker på en ung man jag var ganska förtjust i under många år. Vi ”strulade” när vi sågs, men var aldrig ett par på riktigt.

En gång stötte vi ihop på en musikfestival i Småland nånstans och det slutade med att vi ”delade tält”.  Denne unge man var rätt förtjust i alkohol och droger, för att spara packning (?) hade han köpt sött starkvin för att kunna upprätthålla en fylla under de dagar festen pågick. När vi väl hittade varandra hade han gjort sitt bästa för att reducera sin packning till ett minimum!

Det luktar inte gott ur munnen när någon hällt i sig sånt. Ändå… kan jag bli lite så där fånigt nostalgisk när jag känner denna kväljande odör.

Det finns tack och lov andra mer angenäma minnen i livet förknippade med sinnliga upplevelser för mig.

När jag ser en bild av vissa sorters stränder fylls näsan med doft av hav och tång. Andra vattenbilder kan få mig att känna hur min kropp omsluts av vatten och jag fylls av den lycka som ett BRA bad kan ge mig.

En viss färg kan dra i gång sinnesminnen.

Den speciella gröna färgen som de hade. De där tunga, gammaldags bomullssovsäckarna, så lena mot huden, alltid med endoft av vindskontor, sol och lite, lite fukt.

Att vakna omsluten av en sådan i ett tält av orange bomull med ett tjockt plastgolv och höra fåglar kvittra utanför. Tältblixtlåsljudet när man kikade ut på ännu en sommarlovsledig dag när vad som helst kunde hända!

När jag passerar korvgubben i Kärrtorp känner jag tydligt smaken av en tunnbrödsrulle med räksallad utblandad med lite unken ölfylla på väg att övergå till bakfylla.  Han hade nattöppet på 80-talet. Åtskilliga gånger avslutades nattens rumlande med en rulle som jag knaprade i mig innan jag somnade på morgonkvisten.

Tidiga sommarmorgnar med lågtryck kan jag i Stockholms innerstad plötsligt känna mig som i Amsterdam, fukt och värme tillsammans med avgaser som ett lock skapar precis samma doft och känsla i luften som där.

Sinnesminnen kan finnas i händerna, i känslan av att röra något eller någon. Vissa personers hud känns på ett speciellt sätt, en del behagliga och andra faktiskt lite obehagliga. Jag har sparat minnen av några speciella personer i mina händer och kan känna dem som om de vore nära mig just nu.

Sen har vi alla musikminnen! De om något kan vara hur många och starka som helst, eller hur?

Det är underbart att få ha dem, sinnena,  även om de ibland får vara med om mindre angenäma upplevelser, så är i alla fall jag glad att jag har dem, allihop!

Känner ni nu mot kinden hur ni får

                                        Pussen då   ?

Här få ni förresten en bild på LiLo, som jag för en gångs skull inte får ont i ögona själv av att se, lite gullig faktiskt?!