Igår handlade jag mat i en stor affär i Stockholms city.

När jag betalade och mina varor låg i uppsamlingsfållan för att bli packade, kom en kvinna ångande bakom mig. Hon kastade tre plastkassar över huvudet på mig och talade om att hon skulle betala sex kronor för dem.

Denna kvinna som inte verkade må speciellt bra, hade alltså flera kassar proppfulla med grejer och började nu packa om sina tillhörigheter i de nya.  

Det tyckte hon var lämpligt att pyssla med ovanpå mina matvaror!

Jag var av en annan åsikt och bad henne göra det någon annan stans. Hon lyfte ner sina kassar på golvet. Kvar bland mina matvaror, låg dock en och annan sak kvar. Bland annat en öppnat påse bomull och ett par pappersservetter.

Hon tittade på mig och sa: - De här är nog mina?

Där kunde jag ju ha sagt:

– Ånej, det är mina.

Jag köper alltid mina solkiga, småäckliga begagnade servetter i den här butiken, de är bäst i heeeela stan!

Det gjorde jag inte!

Däremot tvättade jag händerna direkt när jag kom hem.

När jag packat upp mina varor och sen en extra gång till innan jag lagade mat.

Jag tycker verkligen inte att personer som mår lite dåligt ska vara inlåsta.

Dock tänker jag inte förneka, att det blir krockar ibland i vardagen när alla ska vara tillsammans på (o)lika villkor.

Jobbigast (förutom de jag tampas med på jobbet) tycker jag nog att det är med dem, som inte klarar av sin personliga hygien.

Om jag hade bra lösningar på det här, skulle jag presentera dem för er först all käraste läsare.

Men det har jag inte   

Men en puss det får ni i alla fall….

                                           Pussen då   !

 Bilderna har jag googlat upp, den ena är som synes från tjuvtittat.se