Man är väl inte sämre än att man kan ångra sig?

I början på året skrev jag ett bittert, surt och ganska så gnälligt inlägg om detta med cirkulationsplatser.

Men idag!

Hittade jag detta, hos Hej Sonja!

Vem kan bli annat än glad?

En knöglig, rosaskimrande jättepotät. Hur fin som helst!

Dessutom invigd under pompa och ståt, samt välsignad därtill!

Såna skulpturer kan man aldrig få för mycket av, kosta vad det kosta vill.

Jag ser gärna fler såna matskulpturer, varför inte en Gigantisk Gurka i Västeråstrakten till exempel?

                                Pussen då   !