runt på nätet.

Jag gör spontana sökningar utan någon direkt tanke bakom. Det är nog lite så jag är, väldigt lite av det jag pysslar med är speciellt genomtänkt eller noggrant.

Idag sökte jag på min Farmors efternamn + cirkusfamiljer.

Då hamnade jag i en jättelång ”utredning” av vår statsministers ursprung. (på http://aforum.genealogi.se/discus/)

Det var ju en artikel i nån kvällstidning om att han hade en svart anfader, detta och mycket annat gräver man i på denna sida.

För det första tycker jag att tidningsartikeln är intressant och lite gullig och trots ordval,  överraskande befriad från fördömande, visar snarare på ett nyfiket intresse för denne dirftige och ovanlige herre.

”Fredagen den 29 augusti 1884

- En kärlekshistoria

Stockholmskorresp. K R. skrifver:
Sedan några år har här i Stockholm uppehållit sig - tidtals åminstone - en främling, som ådragit sig rätt mycken uppmärksamhet, särskildt från damernas sida. Han är nämligen en ovanligt ståtlig och man skulle kunna säga äfven vacker karl - d.v.s vacker "efter sin art", ty mannen är neger. Hans namn är John Hood och han uppgifver sig sjelf vara son till en "guvernör" på Java och ett holländskt fruntimmer. Detta halfblod skulle förklara hvarför han är betydligt ljusare till färgen än andra negrer, nästan som en kreol. Man kan våga säga att han är idealet af negerskönhet, och då han dertill som nämdt har en ståtlig och smidig figur, och kläder sig synnerligen vårdadt och för sig oklanderligt, nästan nobelt, så är det icke underligt att en och annan Evas dotter med välbehag låtit sina ögon dröja vid den kaffebrune sydländingen.

Herr Hood har haft en något ostadig sysselsättning. Han har förevisat zulu-kaffrer och vargmänniskor, loppcirkus och hafsnymfer, och har slutligen förevisat sig sjelf såsom människoätare. Det var han som förnågra år sedan hade den genialiska idén att af ett något lätt fruntimmer här i staden med tillhjälp af halmstoppning m.m åstadkomma en fiskmänniska, d. v. s. människkropp med fiskstjert, hvilken förevisades som ett naturfenomen till dess polisen kom att undersöka stjerten och reducerade underverket till dess egentliga beståndsdelar.
Denne herr Hood har för någon tid sedan nattetid försvunnit med ett ungt vackert fruntimmer, för hvilket han länge slagit sina krokar och som till fullo besvarat hans ömma låga. Pappa och mamma deremot hade han icke lyckats stämma gynsamt mot sig, och då de båda älskande icke kunde lefva utan hvarandra såsom det heter, så passade de på en natt då pappa och mamma sofvo och stego ombord å en här i hamnen liggande engelsk ångare, sedan de försiktigtvis dagen förut uttagit de 300 kronor som hon hade innestående i sparbanken, och på det sättet fått reskassa. När pappa och mamma vaknade och funno fågeln flugen ur boet började de ana oråd, och snart nog fingo de veta att de älskande ombord å ångaren Flamingo befunno sig på väg till Hull, der Hymens band skulle förena dem för lifvet.
Men pappa och mamma voro nog obarmhertiga att låta telegrafera till svenska konsuln i Hull och så mötte han dem vid fartygets ankomst och skilde dem åt och gjorde slut på hela kärlekshistorien. För att göra denna fullständig bör jag nämna att flickan var mycket vacker.”

Och det som kommer sedan var väl det som fick mig lite fundersam.

”Men historien slutar faktiskt inte där.

Det finns en viss tradition i cirkus-tivolikretsar att "negrer" har en egen yrkesmässig nisch. Ett exempel är den "steppande negern Sam" som inkom till Stockholm genom Brazil Jacks försorg i början av 1900-talet. Hans korrekta namn var Joseph Samson och han var född i Sierra Leone, Afrika. Han steppade gärna på glasbitar.

Åter till familjen Reinfeldt. När John Hood lämnat Sverige för New York som Birgitta Reinfeldt (Fredrik R:s mor) intygat, stod ju det lettiska hembiträdet till synes övergivet med en liten son John Reinfeldt. Snart gifte sig emellertid den baltiska damen med sin husbonde Andreas Carlsson. I diskussionen ovan har denne man betecknats som "jernarbetaren". Det är inte riktigt hela sanningen. Undersöker man mer fullständigt Andreas (John Reinfeldts styvfar) yrkeskarriär i Stockholms rotemansarkiv finner man att rätt snart uppträder denne i ett likartat fack som John Reinfeldts biologiske far. Han bär snart titeln "karusellägaren" och strax därefter "skjutbaneägaren" Andreas Carlsson. Det lettiska hembiträdet har sålunda haft en viss medvetenhet i valet av sitt umgänge. Det skulle därför inte förväna mig om vidare studier av hembiträdets ursprung skulle peka mot en cirkus-tivoli-miljö.

Det är alltså fel att uppfatta FR:s farfars fars (John Reinfeldt) uppväxtmiljö som väsentligt förändrad genom John Hoods avvikande. Modern bibehöll genom sin nye partner en uppväxtmiljö för sonen av samma art som hon tidigare befunnit sig inom.

Familjen var bosatt på lite olika adresser på Södermalm i Stockholm. Bland adresserna finner man kvarteret Glasbruket strax intill Mosebacke teater och de övriga varieteetablissement som fanns där intill vid Lilla Glasbruksgatan. Det här hörnet av Södermalm strax ovanför Katarinahissen var Stockholm "Little Italy" med hundratals italienska positivhalare bosatta (de flesta i "Positivhalarnes Herberge", L. Glasbruksgatan 16). Här bodde också Cirkus du Nords direktör Josef Möller (en släkting till mig) med sin familj på Stora Glasbruksgatan 10. På Lilla Glasbruksgatan 21 bodde tre akrobatfamiljer redan på 1870-talet: cirkusfamiljen Bono-Gautier, vaxkabinettsfamiljen Lütze och mangerifamiljen Eisfeldt-Magito (släktingar till mig). Dessa familjer hade släkt- och kontaktnät som sträckte sig över hela Europa. Ex. Direktör Alexander Eisfeldt avled när en av hans elefanter tappade snabelgreppet om honom i Riga.

Med detta vill jag egentligen bara betona att den Reinfeldtska släkten förefaller ha en djupare förankring i de resande artisternas värld än vad som skulle vara följden av enbart en tillfällig erotisk förvillelse”

Att Fredriks och mina anfäder bodde på samma adress en gång i tiden! Och vem vet hur de rände mellan sängarna på den tiden?

Tänk om vi är släkt????

Då vet jag inte, jag kanske ska byta jobb ? så jag inte blir anklagad för svågerpolitik, jag menar, jag var ju här först!

Trevlig helg och

                                  Pussen då   !

På lunchen idag underhöll Folktandvårdskören på Sergels Torg. De delade även ut tandborstar och så fanns där Flourtanter!  

  

Tillsammans med dessa och en massa lika pinsamt klämmiga personer   som undertecknad, genomförde vi ett rekordstort antal sköljningar på en och samma gång!

 

Sen traskade jag vidare för att leta jeans. Och nu, tro det eller ej, den magiska salvan jag hämtade på apoteket i går, fungerade! Jag kunde återigen klämma in min lekamen i storlek 40!   (mina är väl kanske något lite bredare och kortare, dock)

En enda smörjning, och det var ju inte ens den sista, tvärtom! Nu kan det bara bli bättre…


Och Hej och Hå,
vad vi svängde med stavarna och traskade i skogen i går kväll.
Min väninna A, uppmuntrade sig själv och mig oupphörligen med käcka utrop.
”Det här är väl härligt!”
”Så skönt det är i skogen!”
”Man känner verkligen hur bra man mår!” 

Själv flämtade jag mest och försökte hålla kolla på att stavarna och benen skötte sig.
Men efter trettiofem minuter var vi plötsligt vid sjön. Gissa vad jag gjorde då?

Helt oförberedd på att det skulle bli på detta viset, fick jag bada! Inga badkläder hade jag (men jag är säker på att de som eventuellt såg mig har hämtat sig)
Att kalla vattnet något annat än småkyligt vore att ljuga, men det var helt enkelt underbart ändå.
Att gå hem i tröjan jag fick använda som handduk var lite kallt det med. Fast å andra sidan fick det oss att hålla rätt bra tempo även uppför alla backarna från sjön.

The new Li Lo är helt enkelt på gång, idag även med nysköljda tänder, watch out!   Pussen då  !