det anas diskret och finkänsligt en viss ängslighet bland kommentarerna.

Men snälla söta rara läsare: Hav förtröstan!

Visst är planen att jag ska förflytta min rultiga lekamen lite oftare och lite intensivare än förut, samt att jag ska sluta fylla den med rök.

Däremot har jag verkligen inte planerat alls att sluta fylla bloggen med all den smörja som ryms mellan mina välutvecklade lurar!      

Apropå lurar.

De lurar jag är proffsanvändare av fylls varje dag de med.

Jag hör så mycket kul, så mycket tokigt, så mycket snällt och yttepytte lite elakt därtill.

Jag har favoriter, av dem som ringer internt, alltså mina kollegor. Det är de herrarna som många år haft sitt jobb utomlands, troligen alltid med en sekreterare i rummet. Nu kommer de hem och ska jobba sina sista år i Sverige. De behöver hjälp med allt!

Till dem säger jag bara:

”No worries mate, Big Switchbord Mama will help u”

På tunnelbanan sitter jag med lurar      av en tredje modell titt som tätt.

Vad mina medpassagerare inte vet är att jag, om de pratar om något intressant, drar ner volymen så att jag kan höra.

Fy bubblan vad jag tycker om att lyssna till andras konversationer!

Andra saker jag tycker om är god mat, snälla män och gulliga barn. Jag gillar också att bada! (OLD NEWS?)

Har inget emot lite lagom galenskap ”fnoskighet” som bror min och jag säger.

Varma kramar och mjuka kuddar, gillas det med.  

Om en halvtimme har jag jobbat klart för idag, det känns rätt okej det med. Har lite, lite ont i halsen, inte så konstigt kanske när var och varannan kollega stapplar hem med feber och annat.

Här var det svammel, kanske jag har feber jag med????

Så då blir det ingen puss, en artig ganska trött nick      för att minska sprittspridningen får räcka idag!