Den första är:

Jag vill ha kommentarer!

det är faktiskt jätteviktigt för lusten att blogga...jag vill ha dem i bloggen, helst. Tack, tack!

Och sen till något helt annat.

Att tro på olika saker är helt okej för mig.

Själv är jag inte speciellt ”andlig” eller intresserad av vem som eventuellt gjort den här världen eller vad som händer när jag inte får vara kvar här längre. Känner mig helt säker på att det löser sig!

Jag tror på såna saker som att vara snäll, visa respekt för olikheter och att använda sunt förnuft.

Så det är klart att jag blev jätteglad när jag hittade det här i min e-post. Härligt med andra som vill vara snälla. Och tur att jag inte är fördömande mot dem som har en tro, för då hade jag ju inte kunnat acceptera detta erbjudande om pengar:

Tänk att det finns så många snälla medmänniskor och att de tar sig tid att leta upp min e-post adress är nästan som ett mirakel, fast jag inte ens tror på såna!

Kära Make, han tror och är aktiv i sin tro. I början hade jag svårt att ens riktigt fatta det och kände mig lite orolig att han skulle försöka pådyvla mig sin religion. Det har inte blivit så, vi respekterar varandra och det påverkar inte vardagen nämnvärt.

Eller jo, ja nu när det varit Ramadan är det ganska så tråkigt att inte äta tillsammans förstås.

Men nu är det slut och vi ska fira hos hans familj. Fatta vilken tur jag har, jag får fira dubbelt upp av högtider med massa god mat och trevlig samvaro!

Jag kan känna mig lite dum ibland när de ber tillsammans, vet inte riktigt vad jag ska ägna mig åt, att bläddra i en tidning eller ringa en kompis känns lite oartigt.

Visst märker jag i bekantskapskretsen att det finns de som tycker det är såå konstigt att Make inte dricker alkohol, och att det skulle göra vårt liv tillsammans tråkigt. Då skulle de bara veta hur jäkla trist jag hade det med barnens far, som verkligen var en hejare på att dricka.

Att jag dragit ner på mitt drickande de senaste åren tycks för somliga vara lite skrämmande och de är snabba på att koppla ihop det med mitt äktenskap. Sanningen är snarare den att jag helt enkelt inte vill längre. Eftersom även små mängder alkohol får mig att vakna efter ett par timmars sömn och sen få mig att ha ont i huvudet och ofta även må illa, känner jag att jag inte vill slösa bort fler dagar i livet på att vara bakrusig!

Så där ja, nu har jag fått lite utlopp för den eviga skrivklådan även idag!

                                Pussen då    !